Första dagen på dagis - och jobbet

Första dagen på jobbet. Lyckades faktiskt nästan få ihop 3,5 timmar. Inte illa. Målsättningen är att jobba i vart fall 4,5 timmar i morgon. Får se om det går. Planen är att jag går upp paniktidigt för att vara på jobbet så tidigt som möjligt för att det ska gå ihop. Hinner bara jobba till kl 10.30 innan det är dags att åka till förskolan för att hämta hem minstingen.

Dottern ska till ortopeden i morgon för att få nya skenor och se över ståskalet. Har försökt lobba på förskolan att hon ska få stanna över lunch för att det inte ska bli så hattigt för henne. Deras tanke var tydligen att hon ska skolas in genom att bara vara där 1,5 timme per dag de första tre dagarna och sedan lite längre torsdag och fredag. Känns riktigt fånigt med tanke på att hon har gått på dagis i flera år och inte är så himla liten längre. Får se om jag lyckades övertyga personalen.

I övrigt gick barnens första dag på sin nya förskola riktigt bra. Framför allt personalen på minstingens avdelning är helt underbara. De verkar verkligen veta hur de ska hantera små barn. T o m när minstingen såg att jag var inne (hon var ute), så blev hon inte ledsen, utan konstaterade bara att "där är mamma".

På dotterns avdelning var det lite mer kaosartat. Till förskolans försvar ska sägas att alla avdelningar tydligen har omorganiserats under sommaren, vilket innebär att det är minst lika förvirrande för personalen. Kvinnan som ska jobba som extraresurs till dottern har precis påbörjat sin 5 veckor långa semester (hon visste inte att dottern skulle börja - eller att hon skulle bli hennes extraresurs - när hon planerade sin semester) och kvinnan som skulle ha hand om dotterns inskolning var inte där idag. Två trösklar var borttagna, men det låg fortfarande kvar tjocka mattor som dottern inte kan komma över och de såg väldigt förvirrade ut när mannen frågade efter ett bord som dottern kunde leka vid. Matbordet är högre än ett normalt köksbord och stolarna som står runt det fungerar inte för dottern. Det är för lågt ryggstöd och sitsarna är för små, vilket gör att hon antingen kommer vika sig baklänges eller halka ner.

Vi har bett att dottern ska få äta lunch med de andra barnen i morgon, men jag ställer mig tveksam till om de kommer hinna lösa problemet med var hon ska äta sin lunch. Känns inte så bra om hon får sitta vid eget bord... Återstår att se i morgon! Jag antar att det är så här det är att börja på ny förskola. Vi har bara blivit så bekväma med den gamla förskolan. Montessoripedagogiken passar egentligen bättre för henne, eftersom den går ut på att allt pedagogiskt material ska vara på barnens höjd och samma sak gäller alla bord, stolar och övrigt som barnen kan tänkas komma i kontakt med.

Timmerdorfer strand

Så var vi tillbaka igen i verkligheten - i ett hus i kaos. Den senaste veckan har tillbringats i Tyskland - i Timmerdorfer strand. Det var en utmaning att resa med rulle, men det gick bra. Första lärdomen var hur man förväntas parkera på färjan när man har rörelsehinder. Inte helt självklart. De som vinkade fram oss tog nog för givet att vi skulle fatta exakt var vi skulle parkera. Det gjorde vi inte. Efter en hel del tutande lyckades vi dock hamna rätt - och fick en helt perfekt parkeringsplats. Vi kunde inte ha parkerat närmare hissen och bilen hamnade så att vi kunde öppna dörrarna helt till båda barnen.

Timmerdorfer strand var verkligen väl anpassat för personer i rulle - eller rullator för den delen. Det fanns ramper i direkt anslutning till eventuella trappor nästan överallt. En av stränderna hade ramp nästan hela vägen ner till vattnet. På rampen gick det bra att parkera elrullen och sedan var det bara en kort sträcka att bära dottern. Hon är inte så glad i att bada, utan brukar föredra att sitta och leka i sanden. Å andra sidan kan hon leka där desto längre. Jag undrar om hon ens kan tröttna på det...

Även hotellet var tillgängligt och bra. Vår bil gick, självklart, inte in i garaget. Med takboxen blir den 2,5 meter hög. Däremot fanns det en parkering utomhus med en stor låst bom framför infarten. Där fick vi gärna stå -gratis. Det var bara att be receptionen att öppna när vi skulle in eller ut. Det fungerade hur bra som helst. Hotellet kunde t o m erbjuda ett rum där vi kunde ställa elrullen. Rummet var låst och bevakat dygnet runt. Vi behövde aldrig använda det för hotellrummet var möblerat så att det blev en perfekt parkeringsplats för rullen där istället.

En av dagarna var vi på Hansapark. Även där fungerade det väldigt bra. Inget kan slå Liseberg i tillgänglighet och bemötande, men Hansapark kommer inte så långt ifrån. En kort reflektion är däremot skillnaden på personalen vid attraktionerna. På Liseberg är det mest ungdomar - speciellt på sommaren. På Hansapark var det mest medelålders män med stora rumpor, framför allt på barnattraktionerna.

Lübeck däremot hade väl en del att önska. Jag var väldigt tacksam för att mina föräldrar var med. Inte bara för deras hjälp, utan även för att vi tack vare dem även kunde ta med oss dotterns uterulle. I Lübeck var den väldigt bra att ha på sina ställen... Vi traskade glatt in på ett dockmuseum med uterullen och minstingens sulky. Kvinnan vi köpte biljetterna av la försiktigt till att det var ganska många trappor. Tror faktiskt aldrig att jag har släpat på barn, sulky och rulle så mycket vid ett och samma tillfälle. Det var helt galet många trappor. Ett par trappsteg hit och sedan några dit, därefter ett antal ganska långa trappor. Några svängda och andra raka.

Även om det är trevligt att vara iväg, så är det ändå skönt att vara hemma igen. Jag hade behövt en vecka till bara för att sova, men i morgon är det dags att börja jobba igen. Har begärt mig själv 50% föräldraledig under två veckor för att skola in barnen på nytt dagis. Vet inte riktigt hur jag har tänkt med tanke på att minstingen bara ska vara på dagis 1,5 timmar de första tre dagarna... Blir väldigt knepigt att jobba 4 timmar per dag då... Så klantigt...! De där tiderna har vi ju känt till under ett par veckor. Läste bara inte så noga eller så tog jag bara inte in var där faktiskt stod. Antingen får mannen gå ner en del i tid också eller så står hoppet till svärmor under ett par dagar...

Trött... Jäsp...

Allting snurrar, är yr och lätt illamående. Mest av trötthet. Ganska så egenförvållat antar jag..., även om minstingen bidrog en del. Igår var det grillfest hos ett par kompisar. Svärfar med sambo var barnvakt. De hade nog inte tänkt sig att det skulle bli så sent - inte jag heller... Jag var trött redan när vi åkte dit. En natt med för få timmars sömn och sedan barnkalas på det... Jäsp... Festen var bara så rolig att vi helt glömde bort klockan... Vid halv tre var jag i säng och tre timmar senare vaknade minstingen... Tack och lov somnade hon om och sov ytterligare två timmar. Själv hade jag svårt att somna både när jag kom hem och på morgonen efter att minstingen väckt mig. Så himla typiskt!

Dagen har verkligen förflutit som i sirap och jag har antagligen tryckt i mig dubbelt så många kalorier som jag hade behövt... Det är som om kroppen skriker efter snabba kalorier när sömnbristen gör sig påmind. En ganska taskig strategi, även om den fungerar för stunden. I vart fall för de få sekunder som det tar att trycka i sig kalorierna. Resterande minuter som effekten sitter i är antagligen mest placebo, men jag antar att det är den upplevda effekten som räknas.

En kartong har åkt ut i garaget och två flyttlådor är uppackade. Det går framåt, även om det är väldigt långsamt. Antar att en dag som denna borde jag vara nöjd med att ha lyckats packa upp något över huvud taget. Hade en vag idé om att jag skulle till IKEA ikväll. Måste ha varit en idé som dök upp efter en av mina sockerchocker under dagen. Kan inte tänka mig något annat. Någon sådan tripp blev det inte. Får bli någon annan dag. Kan man få klippkort till IKEA? Någon form av rabatt för trogen kund? En kund som åker dit nästan varje dag...?

En kärleksförklaring

Det är märkligt, men det har krävts ett par dagar för att bli helt och fullkomligt förälskad i detta hus och framför allt i läget! Det är verkligen helt underbart! Som ett drömboende. Tänk att jag bor här...! Ska bara få bort alla kartonger...

Guldkant

Hur kan dagarna gå så fort? Har varit helt slut på kvällarna och inte haft ork att skriva något alls på bloggen. I onsdags hade vi gäster på eftermiddagen och sedan följde jag med ut en runda på stan på kvällen. Det blev en ganska tidig kväll - och en tidig morgon därefter... Inte helt enkelt att sova länge när solen gassar på och minstingens skrik går rakt igenom skjutdörrarna. Det är enkelt för dottern att komma fram, men inte speciellt ljudavskärmande.

Igår fick jag och mannen en stund för oss själva. Dotterns assistent erbjöd sig att vara hemma med båda barnen. Minstingen sover ju ändå och vaknar i regel aldrig innan morgonen. Så oerhört gulligt av henne! Dubbelkollade flera gånger om hon var säker på att det var okej. Självklart stannade vi hemma tills vi var helt säkra på att minstingen sov djupt. Sedan tog vi en promenad ner till havet (10 minuters promenad från vårt hus). Strax intill stranden finns en väldigt trevlig restaurang. Där satt vi i en timma och drack ett varsitt glas vin resp öl och bläddrade i en katalog från "Svenssons i Lammhult" och drömde om allt vi skulle vilja köpa till huset. Beställde in jordnötter. De passade inte alls ihop med vinet jag hade framför mig, men det kändes bara så oerhört lyxigt.

Vi var borta i kanske 1,5 timma, men det räckte för att det skulle ge den där extra energin. Idag har jag och mannen varit betydligt mjukare mot varandra än vad vi har varit på sista tiden. Så lite som behövs. Tackade assistenten massor när vi kom hem, men hon tyckte inte att det var någon större uppoffring, utan menade att det bara var att säga till om vi ville göra det fler gånger. Jag undrar om hon förstår hur mycket det betydde för mig och mannen att få komma ifrån och vara bara ett par. Det har varit så påfrestande under så lång tid med huset, dotterns situation med assistenter, bytet av assistansfirman, bostadsanpassningsbidrag... Ja, listan kan göras lång. Vi har mycket att ta igen, jag och mannen. Tror vi behöver lägga ner lite extra krut på att ta hand om varandra och vårda vår relation. Det är lätt att förhållandet tar stryk när man lever pressat under en längre tid.

"När jag blir stor ska jag gifta mig"

Dottern är så söt. Häromdagen så berättade hon att när hon blir stor, så ska hon gifta sig med Noah. Jag frågade vad hon skulle ha på sig "en lila klänning och blå glasskor, precis som Askungen". Gästerna skulle få Sprite att dricka och Singoalla-kakor att äta. Sedan skulle de ha 4 barn. Jag ser fram emot det! :o)

Barnen har verkligen funnit sig tillrätta snabbt i det nya huset. Minstingen njuter av de stora ytorna där hon kan springa. På trädäcket eller från ena sidan av huset till den andra. I och med att huset är U-format, så blir det i vart fall en liten bit för henne att springa, om hon nu inte väljer att ta genvägen via trädäcket, d v s. Det finns fortfarande stora högar med kartonger som väntar på att bli uppackade. Känslan av att plocka, packa upp, plocka, packa upp.... i en evighet har infunnit sig sedan länge. Det är som om det inte finns någon botten i kartongerna och när en karong väl är uppackad, så växer det fram nya överallt.

På dagarna blir det inte så mycket gjort, så kvällarna blir desto mer värdefulla för fixande. Ikväll har jag lyckats tömma 5 kartonger. Ska försöka ta en till innan jag lägger mig. Har varje kväll någon form av vision av att jag ska lägga mig tidigt, men det är bara så underbart att få vara själv på kvällen när barnen har lagt sig. Mannen har gått iväg med en kompis för att dricka öl och nu sitter jag själv i vårt vardagsrum och bara njuter av tystnaden. Det enda som hörs från huset är det svaga surrandet från diskmaskinen. Ska ut och vattna blommorna också innan det är dags att gå till sängs. Borde rensa ogräs, men det får vara till en annan dag. Det är inte det lilla ogräset, utan det är som vass, som växer tätt, tätt och rakt över alla de blommor som vi har planterat mitt i den jord och stenhög som någon gång kommer att bli trädgård.

Idag har min ena syster varit på besök. Verkligen trevligt! Det är så skönt med lite avbrott från allt pysslande, eller snarare från tanken på allt pysslande som borde göras. Känns bra också att barnen får lite mer sysselsättning. Det blir liksom inte samma sak när de är själva hemma med mannen och mig. Det är som om vuxna aldrig klarar av att stimulera lika bra som andra barn gör.

Flytten

Det har gått en vecka sedan vi flyttade. Huset är fortfarande fyllt med flyttkartonger, trots att vi har packat upp massor. I helgen kom nästan hela konsollhyllan på plats där alla böckerna ska vara. Typiskt nog så hade vi köpt för få hyllplan. Bara att ta en tur till IKEA igen... Det har blivit många turer dit de senaste dagarna.

Är så oerhört glad att vi prioriterade ett trädäck. Trädäcket var klart dagen innan vi flyttade hit och vi har redan använt det massor. Det är lagt så att dottern själv ska kunna ta sig ut och in och det fungerar faktiskt. Hon kör lyckligt in och ut mellan trädäcket och vardagsrummet/köket. Det känns som om detta kommer kunna bli ett riktigt drömhem när det är klart. Omgivningarna är fantastiskt vackra och det tar inte mer än 5-15 minuter ner till vattnet, beroende på vilken strand man vill gå till.

Det är lite knepigt att leva mitt i ett kaos. Avskyr verkligen det! En av dotterns nattassistenter har bett om att få hjälpa till, om det är något hon kan göra. Hon tycker det är roligt att arbeta med händerna och om det finns någon möjlighet så hjälper hon gärna till. Igår hjälpte hon till massor. Inte säker på att hon skulle hålla med om att hon gjorde massor, men i mina ögon gjorde hon det. På något sätt är det också så mycket roligare att hålla på och jobba om man är fler. Dessutom blir inte jag och mannen lika irriterade på varandra.