Mamma, när ska ni packa upp??

Det känns som om jag och mannen packar upp och packar upp, men dottern håller inte alls med. Idag sa hon till mig "mamma, du och pappa säger bara att ni ska packa upp, men ni gör ju aldrig det!" Jag tror hon syftade på att ganska många av hennes leksaker fortfarande är nerpackade. Även om vi har packat upp en hel del, så är det som om hon ständigt frågar efter saker som är nerpackade. Jag försöker leta upp hennes saker så fort hon frågar efter något, men det är ganska mycket kvar att packa upp. Problemet är att vi ännu inte fått upp hyllor att lägga sakerna på och innan dess är det inte lönt att packa upp dem. Innan vi kan sätta upp fler hyllor så måste vi bestämma hur hennes rum ska se ut, så att vi vet vad vi ska köpa för något. Mannen och jag bestämt att vi ska sätta oss ner i morgon eller senast i övermorgon och planera hennes rum för att sedan så snabbt som möjligt köpa hyllor etc och montera upp det.

Har lite dåligt samvete för att det har tagit så lång tid att få i ordning hennes rum. Vi sa från början att vi skulle prioritera barnens rum, men så blev det kanske inte riktigt. I vart fall inte fullt ut.

Kalas och fixardag

Igår var det bröllop. Det måste utan konkurrens vara den absolut mest romantiska fest man kan gå på! Tyvärr så kände vi oss tvingade att åka hem i hyfsad tid. Med små barn där hemma, så behöver man vara i ganska bra form även dagen efter. För få timmars sömn kan verkligen knäcka den bästa, framför allt om det sker i kombination med ett par glas vin dagen innan. Det märks att jag inte längre än 20...

Idag har det varit den traditionella turen till IKEA. Den sker flera gånger i veckan, men eftersom vi inte varit där på hela helgen, så blev det en tur idag. Det är antagligen en underdrift att säga att det var en lätt kaotisk tripp... Det blir lätt så när minstingen följer med. Fast jag tycker nog ändå att hon skötte sig riktigt bra. Jag har varit med om värre turer med henne. Resultatet av resan dit blev att jag behöver åka dit igen. Naturligtvis fanns inte alla saker hemma. Skenorna att fästa på väggen till våra konsollhyllor var slut. De är rätt så väsentliga för att kunna sätta upp hyllorna...

Under eftermiddagen var vi på kalas hos min ena syster. Kaosen var total när vi skulle ge oss iväg, med andra ord var det en helt normal eftermiddag... Förstår inte att det ständigt ska bli så kaotiskt. Det är som om vi aldrig lyckas lära oss hur lång tid det tar att göra i ordning barnen, oss själva och sedan packa bilen. Vi är numera alltid sena och jag hatar det. Jag avskyr verkligen att komma för sent och ändå gör vi nästan ständigt det. Ibland känns det som om det är så mycket omkring oss att jag inte orkar stressa för att vi ska komma i tid. Sedan får jag dåligt samvete för att jag kanske ändå borde ha stressat på mer. Det är inte juste mot den som bjudit om vi är sena. Det är inte så att vi kommer flera timmar sent, men kanske 15-20 minuter. Tillräckligt för att vara ett irriterande tillstånd i vår vardag - och tillräckligt för att jag och mannen ska hinna bli riktigt sura på varandra. Så onödigt. När ska vi lära oss att börja planera vår tid bättre? Någon som har tips på en kurs? Jag är aspirant!

I kväll har vi hunnit med en del. Äntligen är garderoben i sovrummet färdig. Nu ska bara kläderna hängas in också. Det betyder att jag slipper ligga på resårmadrassen direkt på golvet och med mannens fötter tätt intill mitt ansikte. Faktiskt nästan läge för Champagne... Nu står sängarna intill varandra, precis som de ska och min säng har fått ben. I morgon ska vi försöka oss på att bära in i vart fall en byrå. Har också ställt in skåp med hyllor i barnens badrum. Tomma hyllor att fylla i veckan som kommer! Förhoppningsvis kan jag tömma en halv kartong eller bara få undan en massa prylar som ligger och stör mitt ordningssinne.

Grillfest

Igår var det grillkväll med gamla grannar. Det finns en tradition (10-årsjubileum i år) att en av grannarna på gatan bjuder på grillfest för grannarna. Även om vi flyttat, så var vi bjudna. Det var verkligen trevligt att träffa alla.

Svärmor kom ner igår och var hemma med minstingen. Eftersom minstingen lägger sig redan vid halvsju-sjutiden, så blev det väldigt mycket enklare att inte hon var med. Istället blev det jag, mannen och dottern som åkte iväg. Det var en trevlig kväll, men det blev så tydligt hur lätt dottern blir utanför. Det gör så ont i hjärtat att se alla lekar där inte hon kan vara delaktig. Barnen lekte kurragömma och sprang runt huset. Det gick inte att köra runt huset med elrullen och det är heller inte helt enkelt att gömma sig med en så stor rullstol. Mannen och jag turades om att hjälpa henne.

Det är svårt att veta hur mycket man som förälder ska blanda sig i lekarna. Hur mycket man ska styra. Vill ju inte uppfattas som en övervakare, vare sig av dottern eller av de andra barnen. Föreslog lekar ibland och försökte bevaka på avstånd. Det fungerade väl okej, men jag önskar så innerligt att dottern hade kunnat vara med i alla lekar och på samma villkor som de andra barnen.

Minstingen

Ibland när jag tittar på minstingen så känns det så fantastiskt när hon springer omkring. Att hon kan gå, att hon kan leka själv, ta sina leksaker själv och också ta sönder dem ibland... Det är som om jag inte riktigt kan bli mätt på detta under, hur hon obehindrat tar sig runt i huset.

Minstingen är riktigt kär i sin kudde. Den ska med precis över allt. Hon är så söt. Helst ska det vara den vanliga huvudkudden hon har i sängen, men finns inte den går det bra med annan kudde också. Det viktiga är att den är riktigt mjuk och hyfsat stor. En liten prydnadskudde är sällan tillräckligt lockande, mer än möjligtvis för några sekunder. Örngott har inte någon betydelse alls, vilket gör rengöring av örngottet enkelt. Den blir snabbt smutsig...

Sedan två veckor tillbaka har hon börjat säga att hon ska "hem". Hon tittar på oss, säger "hem" och "hej då". Sedan går hon mot dörren och tar sina skor. Får hon på sig skorna, så kommer hon ofta tillbaka för att säga "hej då" en gång till. Exakt vart hon ska gå är jag inte klar på. Vet inte om hon syftar på det gamla huset eller bara att något ska hända. När vi var i Tyskland så skulle hon "hem" flera gånger om dagen. Här hemma händer det bara någon gång emellanåt.

Pusslande med tid

Hade hoppats på att dottern skulle få äta lunch på förskolan idag, men nix. I morgon får hon äta om någon av oss sitter med henne. Blir lite knepigt med minstingen om jag eller mannen sitter med, eftersom minstingen ska hem kl 11. Jag har skickat ett sms till en av dotterns assistenter och kollat med henne. Kanske kan hon. Dottern var helt förvivlad när hon förstod att hon inte fick äta på förskolan. De har lovat att hon i vart fall ska få följa samma schema som sin lillasyster, så då blir det lunch på torsdag och fredag.

Tyckte så oerhört synd om henne när hon insåg att hon inte skulle få äta lunch. Tårarna strömmade ner för hennes kinder. Istället fick det bli nygräddade pannkakor här hemma. Satte ett litet barnbord strax intill spisen och sedan satt dottern och minstingen och åt pannkakor i takt med att jag gräddade. Tror att de båda tyckte det var ganska mysigt. Kände mig som en supermamma som kunde ta mig tid att grädda pannkakor till lunch mitt i veckan.

Minstingen har verkligen anpassat sig till förskolan. Det är som om hon aldrig gjort något annat än att ha varit där. Istället är hon förtvivlad när hon ska hem. Hon vill inte alls följa med hem, utan vill mycket hellre stanna kvar och leka mer. Känns skönt att hon verkar trivas bra redan efter två dagar.

Lyckades få några timmar på jobbet i morse genom att vara på plats strax innan halv sju. Kan konstatera att det går väldigt mycket fortare att köra dit så tidigt på morgonen. Om jag räknade rätt, så är det 14 trafikljus att ta sig igenom när man kör härifrån till jobbet. Det är en del... Merparten ligger på vägen mellan förskolan och jobbet, så det kan ta sin tid att köra i rusningstrafiken.

Planen är att försöka vara ännu lite tidigare på jobbet i morgon. Återstår att se om jag orkar...

Mannen är med dottern på ortopeden för att få nya fotskenor. Dottern tog med sig nallen också för att få fotskenor och nackkrage till honom. Känns viktigt att hon kan leka med saker som så naturligt ingår i hennes vardag. Tack och lov så ser de saken på samma sätt på ortopeden. Nallen har redan ett ståskal och handskenor, så det är klart att han ska ha fotskenor och nackkrage också.

Första dagen på dagis - och jobbet

Första dagen på jobbet. Lyckades faktiskt nästan få ihop 3,5 timmar. Inte illa. Målsättningen är att jobba i vart fall 4,5 timmar i morgon. Får se om det går. Planen är att jag går upp paniktidigt för att vara på jobbet så tidigt som möjligt för att det ska gå ihop. Hinner bara jobba till kl 10.30 innan det är dags att åka till förskolan för att hämta hem minstingen.

Dottern ska till ortopeden i morgon för att få nya skenor och se över ståskalet. Har försökt lobba på förskolan att hon ska få stanna över lunch för att det inte ska bli så hattigt för henne. Deras tanke var tydligen att hon ska skolas in genom att bara vara där 1,5 timme per dag de första tre dagarna och sedan lite längre torsdag och fredag. Känns riktigt fånigt med tanke på att hon har gått på dagis i flera år och inte är så himla liten längre. Får se om jag lyckades övertyga personalen.

I övrigt gick barnens första dag på sin nya förskola riktigt bra. Framför allt personalen på minstingens avdelning är helt underbara. De verkar verkligen veta hur de ska hantera små barn. T o m när minstingen såg att jag var inne (hon var ute), så blev hon inte ledsen, utan konstaterade bara att "där är mamma".

På dotterns avdelning var det lite mer kaosartat. Till förskolans försvar ska sägas att alla avdelningar tydligen har omorganiserats under sommaren, vilket innebär att det är minst lika förvirrande för personalen. Kvinnan som ska jobba som extraresurs till dottern har precis påbörjat sin 5 veckor långa semester (hon visste inte att dottern skulle börja - eller att hon skulle bli hennes extraresurs - när hon planerade sin semester) och kvinnan som skulle ha hand om dotterns inskolning var inte där idag. Två trösklar var borttagna, men det låg fortfarande kvar tjocka mattor som dottern inte kan komma över och de såg väldigt förvirrade ut när mannen frågade efter ett bord som dottern kunde leka vid. Matbordet är högre än ett normalt köksbord och stolarna som står runt det fungerar inte för dottern. Det är för lågt ryggstöd och sitsarna är för små, vilket gör att hon antingen kommer vika sig baklänges eller halka ner.

Vi har bett att dottern ska få äta lunch med de andra barnen i morgon, men jag ställer mig tveksam till om de kommer hinna lösa problemet med var hon ska äta sin lunch. Känns inte så bra om hon får sitta vid eget bord... Återstår att se i morgon! Jag antar att det är så här det är att börja på ny förskola. Vi har bara blivit så bekväma med den gamla förskolan. Montessoripedagogiken passar egentligen bättre för henne, eftersom den går ut på att allt pedagogiskt material ska vara på barnens höjd och samma sak gäller alla bord, stolar och övrigt som barnen kan tänkas komma i kontakt med.

Timmerdorfer strand

Så var vi tillbaka igen i verkligheten - i ett hus i kaos. Den senaste veckan har tillbringats i Tyskland - i Timmerdorfer strand. Det var en utmaning att resa med rulle, men det gick bra. Första lärdomen var hur man förväntas parkera på färjan när man har rörelsehinder. Inte helt självklart. De som vinkade fram oss tog nog för givet att vi skulle fatta exakt var vi skulle parkera. Det gjorde vi inte. Efter en hel del tutande lyckades vi dock hamna rätt - och fick en helt perfekt parkeringsplats. Vi kunde inte ha parkerat närmare hissen och bilen hamnade så att vi kunde öppna dörrarna helt till båda barnen.

Timmerdorfer strand var verkligen väl anpassat för personer i rulle - eller rullator för den delen. Det fanns ramper i direkt anslutning till eventuella trappor nästan överallt. En av stränderna hade ramp nästan hela vägen ner till vattnet. På rampen gick det bra att parkera elrullen och sedan var det bara en kort sträcka att bära dottern. Hon är inte så glad i att bada, utan brukar föredra att sitta och leka i sanden. Å andra sidan kan hon leka där desto längre. Jag undrar om hon ens kan tröttna på det...

Även hotellet var tillgängligt och bra. Vår bil gick, självklart, inte in i garaget. Med takboxen blir den 2,5 meter hög. Däremot fanns det en parkering utomhus med en stor låst bom framför infarten. Där fick vi gärna stå -gratis. Det var bara att be receptionen att öppna när vi skulle in eller ut. Det fungerade hur bra som helst. Hotellet kunde t o m erbjuda ett rum där vi kunde ställa elrullen. Rummet var låst och bevakat dygnet runt. Vi behövde aldrig använda det för hotellrummet var möblerat så att det blev en perfekt parkeringsplats för rullen där istället.

En av dagarna var vi på Hansapark. Även där fungerade det väldigt bra. Inget kan slå Liseberg i tillgänglighet och bemötande, men Hansapark kommer inte så långt ifrån. En kort reflektion är däremot skillnaden på personalen vid attraktionerna. På Liseberg är det mest ungdomar - speciellt på sommaren. På Hansapark var det mest medelålders män med stora rumpor, framför allt på barnattraktionerna.

Lübeck däremot hade väl en del att önska. Jag var väldigt tacksam för att mina föräldrar var med. Inte bara för deras hjälp, utan även för att vi tack vare dem även kunde ta med oss dotterns uterulle. I Lübeck var den väldigt bra att ha på sina ställen... Vi traskade glatt in på ett dockmuseum med uterullen och minstingens sulky. Kvinnan vi köpte biljetterna av la försiktigt till att det var ganska många trappor. Tror faktiskt aldrig att jag har släpat på barn, sulky och rulle så mycket vid ett och samma tillfälle. Det var helt galet många trappor. Ett par trappsteg hit och sedan några dit, därefter ett antal ganska långa trappor. Några svängda och andra raka.

Även om det är trevligt att vara iväg, så är det ändå skönt att vara hemma igen. Jag hade behövt en vecka till bara för att sova, men i morgon är det dags att börja jobba igen. Har begärt mig själv 50% föräldraledig under två veckor för att skola in barnen på nytt dagis. Vet inte riktigt hur jag har tänkt med tanke på att minstingen bara ska vara på dagis 1,5 timmar de första tre dagarna... Blir väldigt knepigt att jobba 4 timmar per dag då... Så klantigt...! De där tiderna har vi ju känt till under ett par veckor. Läste bara inte så noga eller så tog jag bara inte in var där faktiskt stod. Antingen får mannen gå ner en del i tid också eller så står hoppet till svärmor under ett par dagar...