Affärsplan och tappad tand

Idag är jag mer än trött... Igår höll vi på med vår affärsplan till klockan var halv två på natten. Lägg sedan till att vi inte hade någon assistent och att dottern ropade 4-5 ggr mellan kl 2 och 6, när klockan ringde. Det måste helt enkelt vara okej att vara trött idag. Det var deadline på att skicka in affärsplanen igår, så det fanns liksom inte så mycket att be för, utan det var bara att fixa färdigt. Jag hoppas att den i vart fall blev i okej skick... Inte helt optimalt att jobba på det sättet. Som bäddat för misstag och mindre lyckade formuleringar.

Dottern har tappat sin tredje tand. Denna gång ena framtanden i överkäken. Hon har vickat och vickat i flera dagar. Igår t o m bad hon mannen att försöka dra ut den, men den satt fast. Tror inte att hon somnade förrän fram emot 22-tiden på grund av sitt tandvickande. Med sig i sängen hade hon en ask att lägga tanden i och en liten spegel att titta i. I morse när hon vaknade var den borta. Jag tittade i hela sängen, men den var borta. Antagligen har hon svalt den under natten. Det kan inte hjälpas, men det är väldigt sött med dessa tandgluggar på barn.

Dags för sängen, även för min del!

Skördefest på dagis

I kväll är det skördefest på dagis med picknick... Jag har fortfarande inte kommit på vad jag ska ta med... Borde kanske tänkt på det för länge sedan, men har liksom glömt det hela tiden. Det har varit den där känslan att jag ska bara, sedan ska jag tänka ut något bra. Det är bara det att "jag ska bara" har hamnat på repeat... Om och om igen... Kalla färdigköpta pannkakor...? Är man en dålig mamma då? Antagligen borde jag har lagat något eget, men den tiden och orken finns liksom inte riktigt. Inte heller intresset för den delen... Tycker egentligen om att laga mat, men det ska vara när jag känner att jag helt och hållet kan gå in i matlagningen och få vara själv i köket... Kan konstatera att det inte händer så ofta.

Gratis städning

Jag har vunnit städning! Jag som aldrig annars vinner, har vunnit tre timmars städning. Hur stor är chansen? Kommer inte ens ihåg vare sig vad städbolaget hette eller min motivering till varför just jag skulle vinna. Minns bara att det var en av de där dagarna när det kändes som om allt bara hopade sig över mig samtidigt som dammtussarna virvlade omkring mina fötter. Det var en av de där dagarna när jag reflekterade över min intelligensnivå, för hur smart verkar det vara att mitt under småbarnsåren, där dessutom ett av barnen har särskilda behov, starta ett nytt företag. På en marknad jag inte riktigt kan, med produkter jag inte riktigt behärskar och utan någon egentlig erfarenhet av att starta företag? Min man har förvisso startat och sålt ett företag tidigare, men inte inom denna branschen.

Städfirman föll uppenbarligen för min motivering och nu kommer de snart och städar upp alla flygfän som samlats nedanför fönsterna. Har tillbringat förmiddagen med att springa runt och plockat bland barnens alla leksaker. Vill ju ge städfirman de bästa möjliga förutsättningarna.

Minstingen blöjfri

Efter en sanslöst lång paus, ska här äntligen bli bloggande av igen. Hur ska jag annars kunna komma ihåg allt som har hänt?

Största händelsen under den senaste tiden är nog att minstingen har blivit blöjfri. Bara så där. Tänkte att det inte var lönt att tjata på henne, utan att det kommer väl när det kommer. Det började med att hon tog av sig blöjan själv ibland under natten och la den snyggt på stolen bredvid sin säng. Fullkissad. Ändå inte en enda olycka i sängen. Sedan fick hon nog lite draghjälp av att hon fick utslag i rumpan och upptäckte nog då hur skönt det var att vara utan blöja. Även om hon fick salva i rumpan, så tar det ju ett tag innan plitorna försvinner. Det tog två dagar och sedan var hon helt torr - både dag och natt. Det är ett par veckor sedan och det har bara varit två olyckor på natten, där den ena skedde när hon inte han springa till toaletten.

Nästa steg är att hon ska lära sig att torka sig själv, men det kommer nog så småningom. Är så himla stolt över henne. Att själv gå på toaletten är stort nog. Det andra får komma sen.

Söta uttryck

Lilla söta minsting. När vi hade ätit färdigt kvällsmaten ville dottern lägga sig. Förstår att hon var trött! Under tiden mannen gjorde iordning henne för sängen, så dukade jag av middagen. Minstingen frågade mig om hon fick titta när jag dukade av. Därefter satte hon sig i en av de små barnfåtöljerna intill matbordet och tittade. Efter några sekunder utbrast hon "wow, mamma! Du är jätteduktig!". Svårt att låta bli att skratta. Tror det är första gången som jag fått den typen av beröm för att jag dukar av bordet...

Förbannade förstoppning

Det var länge sedan jag skrev, men det har hänt så mycket de senaste två månaderna att jag helt enkelt inte har haft energi över. Det har varit mycket kring barnen, företaget och jag har förlorat en nära vän.

Igår kväll hade dottern förstoppning. Den värsta hitintills. Första Microlaxen fick hon direkt efter dagis vid 17-tiden. Den resulterade bara i tårar, inget mer. När assistenten kom kl 19.30 hade hon fått två Microlax, suttit på toaletten i timmar, men inget riktigt ville komma ut. Det enda som hände var att en diarre rann ur henne mer eller mindre hela tiden. Det var så fruktansvärt synd om henne. Jag försökte med magmassagen vi har lärt oss, men inte heller den hjälpte. Jag fixade så att hon kunde ligga på golvet i vardagsrummet, för vem vill ligga på en toalett i timtal? Mannen ringde sin kompis som är läkare för att fråga om vi kunde ge henne en tredje Microlax och jag ringde till en kompis som är sjuksköterska för att få råd.

Halv nio fick jag tag på sjukvårdsupplysningen. Då hade dottern fått ett tredje lavemang, utan något resultat alls egentligen. De menade att vi skulle avvakta tills nu på morgonen, ifall hon inte verkade ha ont eller hade feber. Om hon blev ledsen i natt skulle vi ringa igen och sedan åka in till akuten med henne. Jag och assistenten hjälptes åt att få in henne i duschen, för att hon skulle känna sig lite fräschare innan hon gick till sängs. Tänkte att kanske värmen skulle hjälpa henne att slappna av och att det stora skulle komma ut.

När mannen kom hem vid tiotiden hade dottern precis somnat på skötbädden, men förstoppningen var fortfarande kvar. Läkaren konsulterades igen och vi beslutade oss för att väcka henne för att få i henne en dos Lactulos, låta henne somna och sedan ge en sista omgång Microlax. Klockan tre i natt kom det äntligen.

Nu sover hon djupt. Jag hoppar över ett av mina möten nu på morgonen på jobbet, så att hon kan sova en timma längre. Hade inte varit juste att dra upp henne nu. Är helt slut själv också. Det var många tårar igår, men att inte dottern klagade mer är ett under.

Mamma, vet du vad...?

Minstingen är så himla söt. När hon vill berätta något så händer det ganska ofta att hon börjar med "mamma, vet du vad...?". Det låter så oerhört gulligt. Det är fortfarande inte helt enkelt att förstå allt hon säger, men det blir tydligare och tydligare för var dag som går. När hon ropar på mannen, så om han inte svarar på "pappa", så övergår hon till att ropa hans namn istället. Det är inte riktigt lika ofta hon använder mitt namn. Undrar om det beror på att jag oftare ropar min mans namn jämfört med hur många gånger han ropar mitt namn...?

Idag är det maskerad på dagis. Precis hela dagen är det maskerad. Även personalen skulle vara utklädda. Dottern bestämde sig för flera veckor sedan. Hon skulle vara prinsessa. Minstingen hade inga egna utklädningskläder och dotterns prinsessklänningar är väl stora till henne, så mannen var iväg och köpte världens sötaste Tingelingdräkt i hennes storlek. Hon blev verkligen riktigt, riktigt söt. En ambitiös mamma hade nog sytt något kul, men det var liksom inte något alternativ. Är inte säker på om det hade blivit billigare. Hade nog bara tagit längre tid.

I eftermiddag ska jag och mannen hålla en föreläsning. Det är första gången vi föreläser tillsammans. Har inte alls hunnit förbereda mig så mycket som jag vill. Känns lite nervöst... Inte för att stå på scen, utan för att jag inte har hunnit repetera så mycket som jag vill. Det är tur att jag i vart fall känner mig bekväm i rollen som föreläsare...