Siffror och åter siffror...

Har suttit i snart 2h för att räkna ihop assistansen denna månaden. Passade även på att fylla i jämkningsansökan. Jag har fyllt i timrapporter, räknat samman våra timmar och våra assistenters timmar. Siffrorna börjar snurra runt framför ögonen. Är fortfarande inte helt färdig. Måste skaffa A-skattsedel också... Känns som ett evighetsarbete. Varje enskild grej kanske inte tar så lång tid, men tillsammans... Hur gör de som inte är så duktiga på siffror? Min räddning är Exceldokumentet där jag håller reda på alla assistanstimmar och alla jourtimmar och alla gånger vi har haft assistent inne.

Målsättningen är att hitta en eller ett par assistenter som kan arbeta här hemma hos oss. Det har gått trögt... Paradoxalt så innebär den avlastningen att det blir jobbigare att fylla i timrapporterna och avräkningsrapporten vid varje månadsskifte.

Det som känns lite tröstlöst är att detta inte är någon engångsgrej, utan att det kommer vara så här varje månadsskifte så länge vi har assistans, vare sig den sköts av mig och mannen eller om vi tar in utifrån. Jämkningen slipper vi förståss, det räcker att det görs en gång per år och samma sak med A-skattsedeln, den behöver bara skickas in en gång.

Hade behövt ta ledigt en dag bara för att fixa med all administration!

Ser fram emot att fr o m i morgon, i vart fall på pappret, jobba 87,5%. Fast sedan tillkommer ju allt jobb här hemma... På onsdag har vi en ny intervju med en tjej som förhoppningsvis passar perfekt som assistent till dottern.

Sömn

Jag och dottern åkte hem till mamma i går. Pappa är bortrest över helgen och mamma erbjöd sig att ta dottern under natten, så hon sov i pappas säng. Underbart. En hel natt utan avbrott. Minns inte förra gången det hände. Måste vara ett eller två år sedan... Eftersom jag ändå alltid vaknar tidigt, så la jag mig också tidigt. Vaknade 9h senare. Skönt.

På em var jag trött igen. Kändes som om jag bara sovit 4h under natten. Sov ytterligare 1h. Känns lite bättre, men börjar bli trött igen och klockan är inte ens 9 på kvällen... Gissar att jag har en sömnbrist som heter duga och det är anledningen till att kroppen inte riktigt vill återhämta sig även om jag får chansen att sova.

Dottern har blivit riktigt mammig. Det är såklart mysigt att känna sig så uppskattad. Idag fick jag höra från henne att hon ville leka med mig för att jag är häftig... :o) Hon är så söt. Även om det är roligt att känna sig uppskattad, så är det jobbigt ibland. Det blir många tunga lyft och det är svårt att få avlastning av andra, när hon hela tiden ropar efter mig. Inte ens hennes pappa duger ibland, utan det är bara jag. Ikväll passade jag på att gå ut med hunden när det var dags för dottern att lägga sig, bara för att mamma skulle kunna hjälpa mig. Eftersom jag inte var hemma accepterade dottern att någon annan hjälpte henne. Är inte jag i närheten, så är hon nöjd med att andra hjälper henne.

Snart dags att lägga sig igen.

Expert!

Häpp, så var jag expert på att lasta in och ur elrullen. I vart fall är det så jag gärna vill se på mig själv. Tycker ändå att det gick hyfsat bra när jag och mannen tränade. Idag sker examensprov. Först lasta ur den på dagis och sedan lasta in igen efter dagis.

Nästa utmaning blir nog att få in allt från dagis... Hur får man in elrulle, uterulle, innerulle, toaring, väskor....

Jag ska...!

Mötet på Trivselhus tog precis hela förmiddagen. Var inte hemma förrän vid lunchtid. Miljoner beslut att ta och vi förvärrar nog det hela för oss själva en aning genom att försöka hitta billigare alternativ, vilket innebär att vi kommer ta bort delar av den paketlösning Trivselhus inkluderar och själva beställa från annat håll. Med köket blev det verkligen billigare, men kanske inte alla saker... Det ska ju vara värt den extra arbetsinsatsen också.

Orkade läsa 5 sidor i en tidning efter lunchen (dvs bildtexterna....) och sov därefter i 1,5h. Sedan var i princip den dagen slut... och det var dags att hämta dottern från förskolan. Hur kan det gå så fort? Jag skulle ju ha egentid och bara göra ingenting. Istället sov jag upp den tiden, om man nu räknar bort mötet.

På seneftermiddagen kom min ena syster över med en stor bukett blommor. Blev verkligen jätteglad! Är väl inte supersocial av mig för närvarande. För stressad helt enkelt. Är en mycket trevligare person på jobbet. Det är lugnare där. Märklig känsla, att det är mindre stressigt på jobbet och att det istället emellanåt känns som om jag håller på att bränna ut mig själv här hemma. Att orken tar slut när jag stannat bilen på gatan och ska gå in.

Mannen hade bokat in gäster på kvällen. Såg i ärlighetens namn lite lagom fram emot det... Mannen lagade maten och jag dukade. Perfekt arbetsfördelning! Det blev trevligare än jag hade trott, men är helt slut nu.

Innan jag lägger mig måste jag ha lärt mig hur man lastar in och ur elrullen i bilen. Har dragit mig för det. Vill inte kunna allt. Känns rätt skönt emellanåt att kunna titta på mannen och be honom fixa, med motiveringen att jag ännu inte lärt mig... Ja, jag vet, det är fantastiskt slött av mig, men när det är så mycket annat som behöver göras så har det ibland varit min räddning. På fredag ska jag och dottern åka till mormor. Tänkte först nöja mig med den manuella uterullen, även om hon inte kan köra den själv. Inte bara pga slöhet, utan planen är att vi ska åka buss in till stan och sedan käka lunch. Går inte med elrulle. Är i vart fall inte säker på om det finns ramper upp till bussarna. Vill inte chansa. Dottern blir så himla ledsen.

Hur som helst så pratade dottern med mormor igår varpå hon sa "snart kommer jag och då ska jag åka elrulle jättefort och leka med hunden". Då går det inte längre att skylla på att jag ännu inte lärt mig att lasta in och ur elrullen i bilen. Får väl ta med både elrulle, uterulle och innerulle. Tur att bilen är hyfsat stor...!

Trött...

Trött, vill bara sova... Fast det är ju egentligen fel... Vill även anställa en kurator som kan fixa alla ansökningar, timrapporter, jämkning, telefonsamtal till barnhab och allt annat som krävs för att livet med dottern ska fungera.

Har tagit ledigt på onsdag. Först ska vi till Trivselhus för att påbörja slutbeställningen av huset och sedan ska jag sova och bara vara själv! Ser redan fram emot det.

Borde ha jobbat lite ikväll eller i vart fall läst igenom den presentation jag ska hålla i morgon bitti. Orkar inte. Chansar på att ingen märker av att jag inte är ordentligt förberedd. Har gjort en snygg presentation och förhoppningsvis blir åhörarna mer fokuserade på den än på mitt framförande i övrigt...

Har i vart fall varit lite duktig ikväll och avsagt mig ett av mina uppdrag och också bokat av ett möte i morgon kväll.

Magsjuka

Igår när vi åkte hem från grillfesten så började det med att dottern i bilen såg besvärad ut. Mannen frågade hur det var fatt. Hon såg ledsen ut och konstaterade att hon hade bajsat. Hon brukar aldrig erkänna att hon har bajsat, utan vi brukar istället tjata på henne att hon måste säga till. Det kan ju omöjligt vara skönt att sitta med en full blöja...

När vi kom hem, bytte jag snabbt blöja. Sedan skulle jag bara springa och hämta en handduk innan jag satte henne på toaletten. Hon han inte upp förrän olyckan var framme. Stackars dottern, när jag kom in i badrummet såg hon ledset på mig och sa bara "Mamma, den kommer nu...". Klet på golvet. Insåg inte att det var så illa. Trodde hon fått ur sig allt. Sedan fortsatte natten i samma anda. Först en enorm kräkning. Hela sängen full. Nya lakan, ny blöja, nytt nattlinne. En stund senare. Ny blöja, nytt lakan igen. Ont i magen. Upp från egen säng, in till dottern, lyfta upp henne och bära ner för trappan till toaletten, rengöra, vänta, tvätta, ny blöja, lägga sig själv. Knappt somnat, så ropar hon igen. Stackars liten. Trots all smärta och allt kladd, så gråter hon inte. Hon tittar bara ledset och konstaterar att hon har ont i magen och behöver gå på toaletten igen.

Vägrar sova lunch. Två övertrötta barn och en supertrött mamma. Taskig kombination. Gissar att min man varit lika trött idag. På eftermiddagen kommer svärfar med sambo över. De har med sig fina presenter till barnen och leker med dem. Låter mig och mannen ta det lite lugnt. Erbjuder sig att ta barnen på en promenad, men dottern tycker det är lagom att köra bort till grannarna två hus bort. Konstaterar att de inte är hemma och vill sedan köra hem. Dottern somnar nästan med maten i munnen när vi äter kvällsmat. Borstar tänderna direkt vid matbordet och bär upp henne till sängen. Somnar på 5 minuter. Det blev en tidig kväll för henne. Jag hoppas att min svärfar och hans sambo verkligen förstod hur mycket vi uppskattade deras hjälp. Idag var verkligen en dag vi behövde hjälp med barnen.

Ska snart lägga mig själv och håller tummarna hårt för en lugn natt. Behöver sova....!

Lekens dag

Idag var det Lekens dag i Furuboda. Det är tredje året vi är där. Lika trevligt varje år. Det finns en anledning att vi sitter i bilen drygt en timma för att komma dit. I år hade nog dottern extra roligt. Vi hade med elrullen så att hon kunde köra runt själv.

Det som är så bra med Lekens dag är att allt, och jag menar verkligen allt, är handikappanpassat. Man sticker inte ut för att man sitter i rulle eller använder rolator eller går på ett annorlunda sätt. Alla som arbetar där är också så väldigt hjälpsamma. De kommer fram och frågar om de ska hjälpa till eller så bara ser de att en hjälpande hand behövs. Det var ett späckat schema och vi hade inte tid för ens hälften, men vi tittade på Pippi och Björne som sjöng för (och med) barnen, dottern fick njuta av studsmatta för första gången (om nu inte stödfamiljen varit först här...), fiskdamm, lotter, tåg ner till havet, korv, Kalvin, clowner, karusell, agility, såpbubblor, ballonger... Tåget var givetvis anpassat så att det var ramper upp till alla vagnar och det fanns möjlighet att spänna fast rullen. Dottern körde upp och parkerade i vagnen utan minsta hjälp. Hon är så himla duktig! Det fanns även en kranbil med en stor korg som åkte upp hur högt som helst i luften. Vi var en bra bit över alla höga träd. Jag tyckte det var lite läskigt...., men dottern var hur nöjd som helst. Givetvis fanns det en ramp upp till korgen för att det skulle gå bra med rulle, så hon körde glatt upp och väntade spänt på att vi skulle åka upp.

Var rätt matt när vi åkte därifrån - och väldigt glad att både svärmor och gammelmormor hade varit med nästan hela dagen. Dottern däckade rätt fort i bilen och jag hade också gärna sovit, om nu inte minstingen insisterade på att bli underhållen precis hela vägen hem...

Väl hemma så var det snabbt byte för att åka vidare till grillfest hos ett par vänner. Puh! Var rätt stressad och jättetrött när vi kom dit... Är så tacksam för en av gästerna som glatt satte sig ner intill mig på golvet när jag höll koll på barnen. Hon erbjöd sig att fixa dricka till både mig och mannen (gissar att hon såg vår stress...) och satt sedan ner och sällskapade mig på golvet. Hon är faktiskt den första som har frågat mig om hur jag önskar att våra vänner ska agera. Hon frågade också vilket stöd vi får från dagis och om det fungerar bra. Från våra vänner önskar jag att de hade sett det som självklart när vi är bortbjudna att antingen erbjuda sig att passa vår dotter, så att jag och mannen hinner äta, eller bara slå sig ner och sällskapa när vi sitter i lekrummet eller bredvid dottern. Det som är jobbigast är att vara på fester och sedan bli sittandes själv med dottern större delen av kvällen och bara höra hur de andra pratar och skrattar. Då är det svårt att inte känna sig utanför. Samtidigt så är det ibland knepigt att fråga om inte någon vill sitta med, framför allt när maten är serverad. Den blir ju kall. Det är ju inte deras ansvar att hålla koll på våra barn. Sedan vi fick minstingen är det ännu svårare att lämna dottern själv, i vart fall om minstingen är i närheten. Hon tar ibland i dotterns kläder, varpå dottern faller som en fura. Det har blivit flera hårda smällar mot golvet, när hon vill sitta på golvet, precis som sin lillasyster och leka tillsammans med henne.

Jag är så tacksam för denna gäst på grillfesten, som sällskapade mig jättelänge och som blev glad över att jag frågade om hon kunde hålla ett litet öga på båda barnen. Ville bara gå och hämta lite att dricka. Senare på kvällen när mannen satt och gav dottern mat, erbjöd hon sig att hålla koll på minstingen så att jag kunde äta. Hon passade henne jättelänge och sa efteråt när jag tackade henne, att hon hade sett hur stressade vi var när vi kom, och att hon bara var glad att hon hade fått passa barnen. Hon frågade när vi skulle åka hem, hur mycket vi behövde betala för en sådan här kväll, d v s hur mycket energi tar det från oss föräldrar. Det är ingen som har frågat mig tidigare, men så här har vi det alltid. Grillfesten var istället en väldigt trevlig kväll när jag fick sitta ner själv (!) och faktiskt äta i hyfsat lugn och ro. Såklart hade jag ett öga på båda barnen hela tiden. Det hör liksom till och är nog samma för alla föräldrar som har mindre barn.