Trött... Jäsp...

Allting snurrar, är yr och lätt illamående. Mest av trötthet. Ganska så egenförvållat antar jag..., även om minstingen bidrog en del. Igår var det grillfest hos ett par kompisar. Svärfar med sambo var barnvakt. De hade nog inte tänkt sig att det skulle bli så sent - inte jag heller... Jag var trött redan när vi åkte dit. En natt med för få timmars sömn och sedan barnkalas på det... Jäsp... Festen var bara så rolig att vi helt glömde bort klockan... Vid halv tre var jag i säng och tre timmar senare vaknade minstingen... Tack och lov somnade hon om och sov ytterligare två timmar. Själv hade jag svårt att somna både när jag kom hem och på morgonen efter att minstingen väckt mig. Så himla typiskt!

Dagen har verkligen förflutit som i sirap och jag har antagligen tryckt i mig dubbelt så många kalorier som jag hade behövt... Det är som om kroppen skriker efter snabba kalorier när sömnbristen gör sig påmind. En ganska taskig strategi, även om den fungerar för stunden. I vart fall för de få sekunder som det tar att trycka i sig kalorierna. Resterande minuter som effekten sitter i är antagligen mest placebo, men jag antar att det är den upplevda effekten som räknas.

En kartong har åkt ut i garaget och två flyttlådor är uppackade. Det går framåt, även om det är väldigt långsamt. Antar att en dag som denna borde jag vara nöjd med att ha lyckats packa upp något över huvud taget. Hade en vag idé om att jag skulle till IKEA ikväll. Måste ha varit en idé som dök upp efter en av mina sockerchocker under dagen. Kan inte tänka mig något annat. Någon sådan tripp blev det inte. Får bli någon annan dag. Kan man få klippkort till IKEA? Någon form av rabatt för trogen kund? En kund som åker dit nästan varje dag...?

En kärleksförklaring

Det är märkligt, men det har krävts ett par dagar för att bli helt och fullkomligt förälskad i detta hus och framför allt i läget! Det är verkligen helt underbart! Som ett drömboende. Tänk att jag bor här...! Ska bara få bort alla kartonger...

Guldkant

Hur kan dagarna gå så fort? Har varit helt slut på kvällarna och inte haft ork att skriva något alls på bloggen. I onsdags hade vi gäster på eftermiddagen och sedan följde jag med ut en runda på stan på kvällen. Det blev en ganska tidig kväll - och en tidig morgon därefter... Inte helt enkelt att sova länge när solen gassar på och minstingens skrik går rakt igenom skjutdörrarna. Det är enkelt för dottern att komma fram, men inte speciellt ljudavskärmande.

Igår fick jag och mannen en stund för oss själva. Dotterns assistent erbjöd sig att vara hemma med båda barnen. Minstingen sover ju ändå och vaknar i regel aldrig innan morgonen. Så oerhört gulligt av henne! Dubbelkollade flera gånger om hon var säker på att det var okej. Självklart stannade vi hemma tills vi var helt säkra på att minstingen sov djupt. Sedan tog vi en promenad ner till havet (10 minuters promenad från vårt hus). Strax intill stranden finns en väldigt trevlig restaurang. Där satt vi i en timma och drack ett varsitt glas vin resp öl och bläddrade i en katalog från "Svenssons i Lammhult" och drömde om allt vi skulle vilja köpa till huset. Beställde in jordnötter. De passade inte alls ihop med vinet jag hade framför mig, men det kändes bara så oerhört lyxigt.

Vi var borta i kanske 1,5 timma, men det räckte för att det skulle ge den där extra energin. Idag har jag och mannen varit betydligt mjukare mot varandra än vad vi har varit på sista tiden. Så lite som behövs. Tackade assistenten massor när vi kom hem, men hon tyckte inte att det var någon större uppoffring, utan menade att det bara var att säga till om vi ville göra det fler gånger. Jag undrar om hon förstår hur mycket det betydde för mig och mannen att få komma ifrån och vara bara ett par. Det har varit så påfrestande under så lång tid med huset, dotterns situation med assistenter, bytet av assistansfirman, bostadsanpassningsbidrag... Ja, listan kan göras lång. Vi har mycket att ta igen, jag och mannen. Tror vi behöver lägga ner lite extra krut på att ta hand om varandra och vårda vår relation. Det är lätt att förhållandet tar stryk när man lever pressat under en längre tid.

"När jag blir stor ska jag gifta mig"

Dottern är så söt. Häromdagen så berättade hon att när hon blir stor, så ska hon gifta sig med Noah. Jag frågade vad hon skulle ha på sig "en lila klänning och blå glasskor, precis som Askungen". Gästerna skulle få Sprite att dricka och Singoalla-kakor att äta. Sedan skulle de ha 4 barn. Jag ser fram emot det! :o)

Barnen har verkligen funnit sig tillrätta snabbt i det nya huset. Minstingen njuter av de stora ytorna där hon kan springa. På trädäcket eller från ena sidan av huset till den andra. I och med att huset är U-format, så blir det i vart fall en liten bit för henne att springa, om hon nu inte väljer att ta genvägen via trädäcket, d v s. Det finns fortfarande stora högar med kartonger som väntar på att bli uppackade. Känslan av att plocka, packa upp, plocka, packa upp.... i en evighet har infunnit sig sedan länge. Det är som om det inte finns någon botten i kartongerna och när en karong väl är uppackad, så växer det fram nya överallt.

På dagarna blir det inte så mycket gjort, så kvällarna blir desto mer värdefulla för fixande. Ikväll har jag lyckats tömma 5 kartonger. Ska försöka ta en till innan jag lägger mig. Har varje kväll någon form av vision av att jag ska lägga mig tidigt, men det är bara så underbart att få vara själv på kvällen när barnen har lagt sig. Mannen har gått iväg med en kompis för att dricka öl och nu sitter jag själv i vårt vardagsrum och bara njuter av tystnaden. Det enda som hörs från huset är det svaga surrandet från diskmaskinen. Ska ut och vattna blommorna också innan det är dags att gå till sängs. Borde rensa ogräs, men det får vara till en annan dag. Det är inte det lilla ogräset, utan det är som vass, som växer tätt, tätt och rakt över alla de blommor som vi har planterat mitt i den jord och stenhög som någon gång kommer att bli trädgård.

Idag har min ena syster varit på besök. Verkligen trevligt! Det är så skönt med lite avbrott från allt pysslande, eller snarare från tanken på allt pysslande som borde göras. Känns bra också att barnen får lite mer sysselsättning. Det blir liksom inte samma sak när de är själva hemma med mannen och mig. Det är som om vuxna aldrig klarar av att stimulera lika bra som andra barn gör.

Flytten

Det har gått en vecka sedan vi flyttade. Huset är fortfarande fyllt med flyttkartonger, trots att vi har packat upp massor. I helgen kom nästan hela konsollhyllan på plats där alla böckerna ska vara. Typiskt nog så hade vi köpt för få hyllplan. Bara att ta en tur till IKEA igen... Det har blivit många turer dit de senaste dagarna.

Är så oerhört glad att vi prioriterade ett trädäck. Trädäcket var klart dagen innan vi flyttade hit och vi har redan använt det massor. Det är lagt så att dottern själv ska kunna ta sig ut och in och det fungerar faktiskt. Hon kör lyckligt in och ut mellan trädäcket och vardagsrummet/köket. Det känns som om detta kommer kunna bli ett riktigt drömhem när det är klart. Omgivningarna är fantastiskt vackra och det tar inte mer än 5-15 minuter ner till vattnet, beroende på vilken strand man vill gå till.

Det är lite knepigt att leva mitt i ett kaos. Avskyr verkligen det! En av dotterns nattassistenter har bett om att få hjälpa till, om det är något hon kan göra. Hon tycker det är roligt att arbeta med händerna och om det finns någon möjlighet så hjälper hon gärna till. Igår hjälpte hon till massor. Inte säker på att hon skulle hålla med om att hon gjorde massor, men i mina ögon gjorde hon det. På något sätt är det också så mycket roligare att hålla på och jobba om man är fler. Dessutom blir inte jag och mannen lika irriterade på varandra.

Flytt

Så var det snart dags för flytt. Om närmare bestämt 2,5 timmar är det dags. Det är en klibbig värme ute, trots att det fortfarande är ganska tidigt på morgonen. Har en del kvar att packa. Det är märkligt, men hur tidigt man än börjar så tar det liksom aldrig slut. Har satt en ära i att allt ska vara färdigpackat och nermonterat tills att flytten startar. Får se om jag klarar det... Mannen och dottern sover fortfarande i sovrummet, så där går det inte att ta de sista sakerna. Vill inte heller väcka pappa, som sover tillsammans med deras hund i det forna lekrummet.

Det känns lite sorgligt att lämna huset och gatan. Har trivts väldigt bra och det är ju så mycket som vi har gjort på huset. Det nya huset är ännu finare, men det ligger mitt i en jordhög, som det ofta blir när det är helt nybyggda hus. Vi har fått offert på plattläggning och jag hoppas att vi har råd att fixa det direkt. Det är inte så bra med stor nivåskillnad upp till ytterdörren när man har en dotter i rullstol... Trädäcket blev klart igår, så det går i vart fall att befinna sig utomhus, även om det fortfarande inte finns någon gräsmatta eller annan form av trädgård att tala om.

De nya ägarna till vårt gamla hus kommer köpa en del gardiner, rullgardiner och en köksbänk av oss. Känns skönt att inte behöva montera ner allt.

Håller tummarna hårt för att vi får internet snabbt på plats i det nya huset... och vanlig fast telefon...

Bråda dagar

Idag har vi köpt garderober - igen. Igår blev det inköp av garderober till hallen och idag till sovrummet. Typiskt nog så är garderoberna lite för stora, så det blir att ta fram sågen och kapa en del av stommen. Det verkar som om det fungerar. Eftersom personalen på IKEA inte får informera om möjliga justeringar i möblerna, d v s montering som går utanför anvisningarna, så informerar jag alla läsare här: Det fungerar att kapa av en del av en stomme och ändå använda skjutdörrar. Det innebär en del jobb, men det går.

Trädäcket på det nya huset växer så det knakar. Killarna som bygger det är verkligen snabba! Fixade stolar, kaffe och kaka till dem i eftermiddags innan jag åkte iväg för att hämta barnen på dagis. Jag tror i vart fall att det var uppskattat.

Dottern var iväg och badade med dagis. Hade en lätt oroskänsla i magen hela tiden. Tänk om de lämnar henne utan uppsikt och hon trillar i vattnet... Inte så att jag misstror personalen på förskolan, men konsekvenserna blir så stora - drunkning - om hon skulle falla och inte någon ser det på direkten. Det hade, självklart, gått hur bra som helst. Dottern hade vägrat att lämna badet, så ett par gånger hade de fått lyfta upp henne ur badet - under vilda protester - för att värma henne lite. Sedan var det snabbt i igen.

Har pratat med en av hennes assistenter om hon vill följa med henne och bada på söndag, så kan mannen och jag packa det sista här hemma. Inte så roligt för henne att vara med i alla fall... Att se alla våra prylar packas ner i kartonger.

I morgon är det barnens sista dag på deras nuvarande förskola. Det är inte utan att det känns lite tungt. Det har verkligen varit en riktigt bra förskola!