Kalastrött

Idag har dottern haft barnkalas. Totalt var det 12 barn som härjade runt för fullt i huset under 2,5 timmar. När alla barnen åkt hem var det två väldigt trötta syskon som satt i soffan. Det tog inte lång tid förrän det hördes snarkningar från två sovande barn, en i var soffa.

Hade inte hjärta att väcka minstingen direkt, utan istället fick hon sova en timma. Det märktes när hon skulle lägga sig. Det tog tid innan John Blund kom och hälsade på i hennes sovrum.

Dottern sov i två timmar, men hade ändå inte några större problem att komma till ro när det var dags att sova igen.

Mannen och jag har suttit och jobbat med vårt nya företag vid köksbordet ett par timmar. Känns skönt att vi fått en del saker på plats, sådana saker vi mest pratat om att vi borde fixa.

Mamma, jag vill ha tomatsoppa!

Idag ska vi fira dotterns femårsdag med släkten. Dottern fick välja precis vad hon ville till middag - tomatsoppa med bönor... och sedan prinsesstårta till efterrätt. Självklart ska vi ha tomatsoppa, fast det får nog bli som förrätt. Dottern ville eg ha samma tomatsoppa som vi åt för ett år sedan... i det gamla huset. Hur kan hon komma ihåg...? Den har jag bara gjort en enda gång och jag hittar inte längre receptet. Minns inte riktigt vad som var i, mer än att det var en orange soppa som man la ner svarta bönor i, precis innan servering.

Full rulle

Har varit på projektledarutbildning under dagen och fick därför hämta barnen ganska sent (kl 17). Då hade alla andra barn redan gått hem. En av pedagogerna satt i ett rum och lekte för fullt med barnen när jag kom. Ingen av dem var speciellt intresserad av att gå hem. Det är så underbart att slippa denna stress i samband med hämtning! Själv hade jag lite dåligt samvete för att de var sist, men utbildningen slutade först kl 16.30, så jag hade verkligen skyndat mig så mycket det bara gick. Pedagogen som var kvar försäkrade mig om att det absolut inte var någon stress och att det inte var så länge sedan de andra barnen hade gått hem.

Väl hemma så väntade både svärmor och min ena syster med barn på oss. Det har verkligen varit full rulle här hemma under kvällen. Är helt slut nu. Å andra sidan vet jag inte om jag hade varit mycket mindre trött ifall vi inte haft besök. Även om ljudvolymen blir ganska mycket högre av fler barn i huset, så gör det också att barnen sysselsätter sig själva på ett helt annat sätt än annars.

Minstingen och hennes kusin badade badkar. Det var världens sjöslag, vilket fick till sin följd att golvet nu är riktigt rent och fint.

När barnen väl kommit i säng, så fick jag en stund över att jobba lite med vårt nya företag. Det känns bra att försöka göra lite varje dag - framför allt nu när vi har så tight deadline. Har fått massor av idéer de senaste dagarna. Vore kul om det var möjligt att realisera i vart fall någon av idéerna.

I morgon är det släktkalas för dottern. Vi har inte hunnit handla, men maten är i vart fall planerad och en prinsesstårta är beställd och väntar bara på att bli hämtad.

Nu ska jag krypa i säng. Förhoppningsvis sover barnen länge i morgon....

Jobb, jobb, jobb....

Jag hade möjlighet att arbeta med överdragen först vid tiotiden nu ikväll. Nu är jag äntligen färdig för dagen. Puh.... Dags att sova. Ska dubbelkolla de mönster jag gjort i morgon bitti, innan jag mailar iväg dem. Sedan är det ytterligare två kvar att fixa under morgondagen. Känns lite som om jag går back tidsmässigt. Det är lättare att fokusera på det som är kvar än det som är gjort.

Våra nya visitkort kom idag. Hur fina som helst. Några mindre saker att justera till nästa gång, men betydligt bättre än de gamla. Nu finns i vart fall all information med...!

Tyst i huset

För ett ögonblick är det tyst och lugnt i huset. Dottern fyller fem år idag och vi har haft lite firande på morgonen. Nu har mannen precis åkt iväg till dagis och jag har en halvtimma på mig att fixa det sista med håret och gå igenom justeringar av mönster för vårt företag. Sedan är det dags att åka till jobbet för att vara där en stund innan jag och mannen ska vidare till Skatteverket för att få lära oss mer om hur vi numera ska deklarera mm. Det är en lätt förvirrad och bitvis väldigt stressad värld vi lever i. Jag önskar jag kunde jobba halvtid med vårt företag istället för att trycka in det på kvällen.

Jag vill hem!

Det hade gått riktigt bra hos stödfamiljen under dagen och dottern hade varit hur glad som helst. När det blev kväll ville hon inte längre. Hon ville på inga villkor sova över där. Det är som om något med natten skrämmer henne hos dem. Inget att göra mer än att hon så klart får komma hem. Mina och mannens planer på att jobba hela helgen sprack något, men vi fick i vart fall nästan en hel lördag tillsammans.

Vi har fått gjort en hel del, även om det fortfarande är mycket som återstår innan vi är helt klara.

En ledsen dotter

Så var båda barnen lämnade. Mannen och jag ska ha jobbhelg. Dottern är hos stödfamiljen och minstingen hos mina föräldrar. Vi har en viktig deadline om tre veckor och massivt mycket att göra fram tills dess, så jag känner en oerhört stor tacksamhet för all hjälp vi får!

Kvällen firades med att ta en snabb promenad till en restaurang som ligger en kvart hemifrån oss. Vid niotiden ringde stödfamiljen. Dottern är massivt jätteledsen och vill inte alls vara kvar. Det är första gången som hon ber om att få komma hem. Nu! Både jag och mannen hade hunnit ta ett glas vin resp öl, så det gick bara inte att köra och hämta henne. Tydligen hade allt gått bra, dottern hade skrattat, busat och myst i soffan med popcorn fram tills att hon skulle lägga sig. Då vände hennes humör helt och hon ville desperat hem. Det var en extremt ledsen dotter jag pratade med och jag kände mig som en usel mamma som inte kunde komma och hämta henne. Som en mamma som skickat iväg sitt barn mot hennes vilja. En något överdriven reaktion kanske, med tanke på att hon inte alls sagt tidigare under dagen att hon inte ville åka iväg. Normalt sett brukar hon tycka det är roligt att komma till stödfamiljen.

Det hon hade kommenterat innan var att hon inte ville sova där, för det var så mörkt i rummet och hon menade att hon inte fick ha en lampa tänd. Vi skickade med henne en spöklampa från IKEA i resväskan och pratade med stödfamiljen - så att dottern också hörde samtalet - att hon skulle få ha lampan tänd under natten.

När jag pratade med henne, så hade hon haft lampor tända, men hon ville ändå inte vara kvar. Det var med sorg i hjärtat jag la på luren. Jag skickade ett mess till stödfamiljen några minuter senare och föreslog att de skulle testa att lägga henne i sina sängar. Kanske kände hon sig otrygg i det rum där hon brukar sova.

Det tog, tack och lov, inte mer än några minuter innan jag fick ett mess om att hon nu hade lugnat sig. Att mannen i stödfamiljen låg bredvid henne och pratade med henne och att hon var glad igen. Ytterligare några minuter senare kom ett mess att allt var bra och att hon sov djupt.

Jag hoppas att hon var ledsen för att hon var övertrött och att allt går bra i morgon. Vi ska höras då och se hur hon mår. Om dottern vill hem i morgon, så åker vi självklart och hämtar henne, även om det kraschar våra planer för helgen.