Oceaneum

Idag var det gemensam utflykt till ett stort museum som skulle visa fiskar och annat. Museet hade fått utmärkelse årets museum. Frågan man ställer sig så här efteråt är troligtvis "av vem fick de sin utmärkelse...?". Det måste faktiskt ha varit ett av de tråkigaste museum jag någonsin varit på. Totalt värdelöst. Anpassningen för rullstolsburna var väl sådär. Visst gick det att komma fram, men man behövde åka hiss i flera omgångar. Till slut fick jag lova barnen att de skulle få glass, bara de följde med till utgången - och för att komma dit behövde vi gå igenom delar av utställningen.

Fiket vi hittade efteråt var däremot väldigt trevligt.

Amulans med minstingen

Även idag regnar det. Fast åskan har slutat. Det har liksom inte varit läge att gå ner till havet. Tack och lov har de en simbassäng - inomhus - på hotellet. Efter frukosten blev det en tur dit. Simhallen har både en större bassäng och en barnbassäng med varmt skönt vatten. I barnbassängen finns det en röd rutschkana ner i vattnet. Minstingen sken upp som en sol när hon såg den och skyndade sig genast dit för att åka kana. Vi hade inte hunnit vara där i mer än några minuter förrän minstingen trillar. Jag vet fortfarande inte exakt vad som hände för det var den enda sekunden jag hade ryggen mot henne, eftersom jag behövde ta mig bort mot dottern.

Jag skyndade mig direkt fram mot minstingen när jag hörde hennes gråt och vi möttes på halva vägen. Då ser jag den enorma bula som växer fram från hennes panna. På bara några sekunder har den växt till en halv golfboll i omväxlande blå och röd färg. Det känns som om den växer hela tiden och paniken kommer smygande inombords.

Det är i stunder som dessa som jag och mannen blir ett superteam. Dottern plockas snabbt upp ur vattnet och sätts i en solstol vid kanten av barnbassängen och mannen tar över dottern som skriker hjärtskärandes. En badrock sveps över minstingen för att hon inte ska frysa och mannen skyndar ut till receptionen för att tillkalla läkare. Mannens tyska är bättre än min och personalens kunskaper i engelska är verkligen bristfälliga. Under tiden letar jag upp några föräldrar från gruppen vi reser med och ber dem se till dottern under tiden jag skyndar ut till receptionen för att se om mannen behöver hjälp. Att ta med sig dottern, hennes rullstol och alla våra prylar tar för lång tid. Allt har gått så fort att hon knappt har förstått vad som har hänt, inte mer än att minstingen slog sig.

Ute i receptionen gråter minstingen fortfarande. Hotellpersonalen har beslutat sig för att ringa en ambulans och är iväg för att fixa is till hennes panna. Jag tar över minstingen medan mannen skyndar sig ut till simhallen för att hämta dottern. Minstingen är fortfarande väldigt mammig av sig och lugnar sig något när hon hamnar i min famn. Efter ett tag kommer en ambulans och två killar kommer in i receptionen till mig och minstingen som äntligen lugnat sig. När hon får syn på männen får hon nästintill panik och de får inte röra vid henne. Ingen får se på hennes panna. Eftersom de är oroliga för att hon ska ha fått hjärnskakning, så tycker de att vi absolut ska åka in till sjukhuset i Bergen. Jag får ett par minuter på mig att springa till vår lägenhet, ta på mig en klänning, hämta handväska och våra pass. Sedan bär det iväg i ambulans. Minstingen vägrar lämna min famn och sitter tillsammans med mig i samma säte och med samma säkerhetsbälte. Antagligen inte ett optimalt sätt att åka på ur trafiksäkerhet, men vi blir försäkrade om att de ska köra försiktigt.

Väl framme på sjukhuset suckar de över att jag inte har ett sjukförsäkringskort för minstingen. Tanken har inte slagit mig att skaffa ett europeiskt sjukförsäkringskort till barnen. Så himla dumt. Tack och lov har jag ett eget kort - som visar sig gå ut bara några dagar senare. Så fort vi kommer hem ska jag beställa ett nytt till mig själv och till båda barnen!

Ambulanspersonalen, som inte heller de kan någon vidare engelska, är hur söta som helst. Minstingen vägrar släppa min famn, så de rullar fram en rullstol till mig, så att jag kan sitta och vänta med henne i knät. På akutmottagningen finns inte en enda stol att sitta i. Minstingen är så uppstressad att hon inte ens lyckas kissa, trots att hon är kissnödig. Inte förrän andra gången vi går på toaletten lyckas hon.

Efter en stund kommer en läkare som gör en grundlig undersökning på minstingen. Hon konstaterar att hon reagerar normalt, men ber mig väcka henne två gånger under natten för att se så att jag kan få kontakt med henne. Vid minsta förändring eller om minstingen börjar kräkas, så ska vi åka in direkt. Tack och lov verkar allt ha gått bra! Oavsett vad som händer under resterande del av veckan, så kommer det bli en resa att minnas!

Första dagen i Rügen

Det har varit en regnig början på semestern. Det regnade i Sverige när vi gav oss av och det regnar fortfarande. Ett riktigt ordenligt åskväder härjar runt utanför fönstret. Vi bor precis invid havet i små lägenheter. Varje lägenhet är för 3-4 personer och med tanke på att vi från början skulle bli 5 personer, inkl assistenten, så har vi nu två lägenheter. Det var för sent att avboka.

I lägenheten på bottenplan bor mannen med dottern. Det är en handikappanpassad lägenhet - eller rättare sagt, det är en lägenhet i markplan med ett stort handikappanpassat badrum. För att komma in i badrummet kan man inte ha rullstol för sängen i rummet intill tar för stor plats.... Man kommer heller inte fram till garderoben med rullstol. Det är ännu trängre. Dotterns lilla Panthera Micro klarar precis att ta sig förbi sängen till badrummet, men inte ens den kommer fram till garderoben. Avståndet mellan sängen och garderoben är inte mer än 30 cm. Det är riktigt trångt. Fast badrummet är riktigt fint. Vi har fått låna en bärbar skötbädd från ett annat par som åker med oss. Totalt är vi sex familjer från RBU som åkt ner.

I lägenheten med uppgång på andra sidan huset, sett från första lägenheten, bor jag och minstingen. Vi har fått en ganska stor lägenhet på 40 kvm. Jag hade först tänkt att minstingen kunde sova i bäddsoffan och jag kunde ta stora sängen själv. Inte för att det inte skulle vara mysigt med minstingen bredvid mig, utan snarare för att hon väcker mig när hon dunkar sitt huvud i sängen för att somna. Samma sak när hon vaknar under natten och ska somna om. Sängen gungar av hennes dunkande och skulle väcka även den som sov djupt - vilket jag inte gör... Åskvädret där ute gör nog ändå att det blir vi två i stora sängen.

Snart dags att åka på semester

Jag yr runt i huset för att packa. Lätt stressad och det magonda vill liksom inte riktigt ge med sig. Mitt i allt så ringer assistansbolaget... för att meddela att vår assistent via sms har meddelat att hon inte kan följa med på vår resa. Vi som åker i morgon...! Hon har inte hört av sig via telefon eller mail, utan nöjt sig med ett sms. Blir så frustrerad att tårarna kommer. En dag innan, en sådan fruktansvärt dålig stil! Det är väl sent att hitta en ersättare, så det blir inte annat att göra än att vi får åka utan en assistent.

Assistansbolaget har under dagen försökt få tag på assistenten, de har lämnat meddelande och bett henne ringa tillbaka, men inte. Hennes agerande blir droppen som får bägaren att rinna över och jag beslutade ganska snabbt, tillsammans med assistansbolaget, att säga upp henne med omedelbar verkan. Lyckades istället utöka assistanstiden för en av dotterns andra assistenter, så nu har hon fått anställning på 100%. Tack och lov så hade hon bara en timanställning hos sin nuvarande arbetsgivare, så hon börjar redan i mitten av månaden. Jag ser redan fram emot det!

Magont

Helt knasigt ont i magen. Magsår hade väl legat nära till hands att gissa på med tanke på hur de första 6 månaderna har varit, men det sitter för långt ner. Har inte alls tid med några krämpor... Som vanligt, antar jag... Har liksom inte ro att ligga och ta det lugnt, även om det kanske är det jag borde göra. Har tre möten inbokade, som jag inte kan flytta på. För att inte tala om högen med papper och alla mail som ligger och väntar på att bli besvarade. Bara att bita ihop och försöka parera in ett par lugna stunder under dagen. Har satt på "SPA-musik" i någon slags vag förhoppning att det ska påverka på något positivt sätt... Gäller antagligen bara att tro på det tillräckligt mycket också.

Picknick i parken

Idag hade vi picknick i parken intill oss. Tyvärr blev vi lite sena. Barnen hade nog gärna varit där längre. Mitt i den stora gröna parken finns en stor lekplats som minstingen rusade runt på. Dottern körde mest runt med sin elrulle och imponerade på de nya kompisarna hur högt hon kan köra sitsen och hur snabbt rullen faktiskt går. Det var så sött att se henne stolt visa alla finesser på rullen. Jag hoppas att hon känner samma stolthet även senare i livet.

Det var en riktigt smutsig minsting som, under vilda protester, följde med hem efter picknicken. Så enkelt egentligen. Det borde vi verkligen göra oftare! Det tar ju inte mer än 5 minuter för oss att gå dit.

I morgon ska jag jobba med företaget så mycket det bara går och på fredag också. Sedan börjar den "riktiga" semestern.

En fullspäckad midsommardag

Idag har vi äntligen tagit tag i arbetsrummet. Det är fortfarande långt ifrån färdigt, men det börjar i vart fall arta sig. Kanske hinner vi få upp glasskivan i morgon... och sedan behövs det lite tavlor, en papperskorg och en bättre hurts för skrivaren..., men det är i vart fall en början. Tror det kan bli ett riktigt fint arbetsrum så småningom. Man ska ju inte ta ut sig... eller hur var det nu...?

Mamma och pappa sov över från igår och sedan kom ena systern på besök med man och barn på eftermiddagen, medan kvällsmaten intogs hos andra systern. Ett fullspäckat schema m a o. Ett väldigt trevligt sådant. Önskar att jag hade haft mer tid att träffa båda mina systrar..., men det är liksom som om tiden aldrig räcker till. Det är så mycket jag vill göra och hinna med... Hade velat träna mer och träffa fler av mina vänner också... Faktum är att jag hade velat jobba mer också... - utan att träffa barnen mindre. Helt enkelt en ekvation som är omöjlig att få ihop. Har försökt med upprop om att dygnet borde förlängas, men det går sådär.

I morgon är det dags för en tur till svärfar med sambo och sedan utflykt tillsammans med dem. Tror att det kommer bli en trevlig dag för barnen. Återstår bara att se om det blir fint väder... Elrullstol i regnväder är inte alltid en bra kombination... Dotterns första elrullstol strejkade så fort det började regna. Har inte testat den nya i regnväder, men är inte ett dugg sugen på att behöva putta den någon längre sträcka. Den väger kanske inte sju ton, men inte långt därefter...