Kalas x 2

Igårkväll var det födelsedagskalas hos en kompis, vilket gjorde att minstingen kom ganska sent i säng. Mannen hade stora förhoppningar om att hon skulle sova i vart fall lite längre - det var hans tur att ta vällingpasset. 04.50 tyckte minstingen att det var lagom att gå upp. Somnade snabbt om, medan mannen tvingades upp. Hon gick i vart fall med på att sova ett par timmar till efter att hon slukat sin välling.

Idag var det dags för kalas igen. Stödfamiljens dotter fyllde 1 år. Dottern var hur uppspelt som helst. Det var verkligen trevligt att få träffa de flesta av alla de människor hon omger sig med när hon är hos sin stödfamilj. Alla dessa personer som vi bara hört namnet på. Kändes lite märkligt på sitt sätt att hon var så välbekant för alla som var där, medan vi inte kände en enda - mer än stödfamiljen.

Minstingen måste ha tryckt i sig ett helt paket med "Tom och Jerry-kex" under de timmar vi var på plats. Hon insåg snabbt lyckligt att hon nådde upp till bordet där fatet med kexen stod. Mätt och belåten somnade hon på mindre än 5 sekunder när vi skulle köra hem. Väl hemma lyckades hon kissa ner sig i samband med blöjbyte. Inte mycket annat att göra än att fylla upp badkaret under tiden mannen ställde sig att fixa kvällsmat. Trots att hon måste varit både trött av en intensiv eftermiddag och mätt från kexen, så lyckades hon trycka i sig en ganska stor portion blodkorv till kvällsmat. Ibland känns det verkligen som om hon skulle kunna äta precis hur mycket som helst.

Överklaganden och vaccination

Mannen har skrivit ihop ett förslag på överklagande till Länsrätten angående det beslut om bostadsanpassningsbidrag vi fått. Sitter och funderar om det är något mer vi borde ta upp eller om vi skulle skriva det på annat sätt.

Har huvudet fullt av allt som behöver fixas och ordnas. Svårt att hålla isär allt. Ändå har vi haft en hyfsat lugn dag. Dottern har varit hos sin stödfamilj under dagen, så det har bara varit minstingen att ta hand om. Det var egentligen inte stödfamiljens helg, men de undrade om Tilde ändå kunde komma dit för dagen, eftersom de skulle ha pysseldag. Hon ville inte alls dit i förmiddags, men när hon kom hem nu ikväll hade hon ett stort leende på läpparna och visade stolt upp allt hon hade gjort: lussekatter, pepparkakor med kristyr och pepparnötter. Det hade funnits en annan flicka där också som hon hade lekt med. Verkar som om hon har haft en trevlig dag.

Vacinerade minstingen idag. Kom på det 10 min innan vårdcentralen stängde... Panik! Var på plats 2 minuter innan de skulle stänga. Vi var sist in... De hade precis börjat packa ihop. Vilken tur att vi kom ihåg! Det har varit mycket diskussioner fram och tillbaka bland vännerna om man ska vaccinera så små barn, men för oss kändes det som en självklarhet. Hon är ju så liten. Inte säkert om hon skulle klara av svininfluensan om hon hade fått det. Nu är alla i familjen vacinerade - i vart fall första omgången.

Fixarhelg

Så var helgen över igen. Det går så himla fort. För fort. Vaknade i natt och kunde inte somna om, eller jo, jag somnade till slut - efter drygt två timmars snurrande i sängen. Irriterande när jag väl har möjlighet att sova ut!

Har hunnit med nästan allt på fixarlistan, trots att jag var lätt stressad när jag vaknade. Sömnbrist och mycket att göra är en otroligt dum och kontraproduktiv kombination. Är evigt tacksam att jag gillar te, även om nog kaffe hade gett en ännu bättre effekt. Viktigast av allt var ändå att jag fått iväg uppsägningen av assistansfirman via e-mail. Mannen ska köra bort med brevet till assistansfirman i morgon. Regionchefen har semester, men det finns en reception som kan ta emot. Återstår att se om vi kan banta ner uppsägningstiden från 4 månader (enligt avtal) till vår begärda månad... Hanteringen av assistansen från deras sida är verkligen under all kritik och även om vi aldrig skulle få rätt i domstol - deras hantering är oetisk, men håller sig inom lagen - så tror jag media skulle vara intresserad. Återstår att se om de är beredda att riskera den badwill det skulle innebära att bli omskrivna i tidningen för 3 månaders uppsägningstid. Hade gärna sluppit den karusellen för egen del också.

Kontakterna med assistansfirman har verkligen sugit all energi ur mig. Det är väldigt ensamt att kämpa mot en så stor organisation. Även om jag anser mig ha rätt i sak så är det tungt ändå. Deras vd skulle med lätthet kunna bli politiker - det är helt omöjligt att få ett rakt svar ur henne. Istället pratar hon runt om allt annat. Vid konflikt slår hon gärna under bältet, vilket gör det rätt otrevligt att diskutera med henne. Ska bli skönt att byta. Har kontakt med ett nytt bolag, vars vd har sagt till mig att de står bakom oss i vår kamp. Skönt att höra, även om jag inte vet hur mycket det i realiteten betyder. Oavsett så framstår vårt nuvarande assistansbolag som ett clownbolag i jämförelse. De verkar ha extremt bra koll på ekonomin och de är dessutom helt transparanta mot sina kunder - till skillnad från nuvarande som t o m vägrar berätta hur mycket vi har kvar av vår budget...

Känns som om jag skulle behöva semester. Inte så att jag behöver åka iväg, det går bra att vara hemma, men att bara få vara. Att få tassa runt i huset och småplocka. Fixa lite med tvätten, laga mat, baka... Det var så länge sedan det gick att göra, utan att stressa...

Dottern verkar ha haft en trevlig helg med stödfamiljen, trots att hon åkte dit under vilda protester. Hon kom hem med hur många ballonger som helst och såg rätt nöjd ut. Däremot har jag ännu inte lyckats få ur henne vad hon har hittat på när hon var där. Gissar att det beror på att hon var hur trött som helst. Hon somnade på igen tid alls. Tydligen hade hon sovit väldigt bra hos stödfamiljen, vilket jag gissar att hon inte hade gjort om hon inte hade velat vara kvar. Är så himla tacksam för hennes extrafamilj och det hade känts väldigt tråkigt om hon plötsligt inte längre ville träffa dem. Vet att hon betyder mycket för dem också.

En lugn helg

Mannen var och lämnade dottern hos sin stödfamilj tidigare idag. Det märks på mannen och mig. Vi är mycket mer avslappnade. Vi låg båda på golvet en bra stund inne i lekrummet och tittade på minstingen när hon härjade runt. Så mysigt. När hon ville ha närhet så kröp hon fram till oss för att efter 2 sekunder krypa iväg till leksakerna igen.

När minstingen slocknat kl 19 så satt jag och mannen och åt kvällsmat själva i ett lugnt och tyst hus. Hjortfärsbiffar, hemmagjort potatismos, rårivna morötter, alkoholfritt bubbel (för att inte somna...). Sitter nu i soffan framför tv:n med datorn i knät. Känner mig förvisso väldigt trött, men samtidigt mer avslappnad än vad jag varit på länge.

Planen är att sova och ta det lugnt i helgen - och att vara tillsammans. Ibland känns det som om jag och mannen knappt träffas och när vi väl gör det så är det panikstressat och vi blir lätt korta mot varandra för det är så himla mycket att hålla i huvudet. Ibland undrar jag om vi fortfarande hade varit gifta om det inte varit för stödfamiljen, för dessa helger när vi är själva.

Jag får ofta frågor om det inte är jobbigt att lämna bort dottern till stödfamiljen, men hon älskar verkligen dem, så det är svårt att tycka att det är jobbigt. Jag vet att hon kommer ha en riktigt bra helg och att hon antagligen inte alls kommer sakna sina föräldrar. Istället kommer hon ha massor att berätta för oss om när vi träffar henne igen på söndag em/kväll. I bilen till dagis i morse pratade vi om att hon skulle till sin stödfamilj efter dagis. Då sa hon glatt till mig att "T (mannen i stödfamiljen) kallar mig för busunge". Jag frågade henne "är du en busunge då?", "Nej!"Hon lät väldigt nöjd. Det känns så himla skönt att ha denna underbara stödfamilj och jag undrar om de förstår hur underbara de är!