Konspiration...?

Var helt slut igår när alla gästerna hade åkt. Mannen och jag städade hjälpligt i huset. Förstår inte att det tar en sådan tid att plocka undan allt. Det var ett trevligt kalas, men jag hade behövt ett par dagars semester efteråt...

Panikstress på jobbet. Ligger back. Tröstade mig med att jag har en helt obokad dag i morgon. Allt som är inbokat är att köra barnen till dagis. Tisdagar är dessutom lyxdagen - jag kan sitta sent. Sitter oftast kvar till kl 18.30 och sticker därefter direkt till träningen. Vad händer...? Självklart ringer dagis. Minstingen är sjuk. Igen... 38,5 graders feber. Suck...! Mannen har ett viktigt möte i morgon, så det blir jag som får vara hemma... Börjar se ett mönster. Så fort jag har en inbokad dag att fixa saker på så blir minstingen sjuk. Jag undrar om hon ens har lyckats gå en hel vecka på dagis utan att vara sjuk. Undrar om minstingen har inlett en konspiration mot mig...? Det är svårt att låta bli att undra....

Som kompensation var minstingen på sitt allra bästa humör - d v s när hon fått välling och kvällsmat i sig. Hon är verkligen underbar när hon är på det humöret. Glad och busig.

Ska försöka få tid över att sova och fixa i morgon när jag ändå är hemma. Får se hur bra det fungerar. Tänkte att det skulle minska den allmäna stressen.

Idag kom husleveransen. Väggar och tak ska vara på plats i morgon. Mannen var (självklart) på plats i förmiddags och fotograferade. Huset ser gigantiskt ut på bilderna. Känns konstigt att se det i verkligheten. Vi har ju bara sett ritningar på det. Spännande är det i vart fall. Det var däremot inte riktigt lika spännande med räkningen som kom idag... Även om jag vet att det kommer trilla in räkningar på stora belopp nu under byggnationen och att lånet är godkänt av banken, så är det ändå stressande.

Tidig morgon

Puh... Minstingen vaknade 5.30. Jag vet, det finns säkert andra föräldrar som har det värre, men det är för tidigt! En flaska välling och hopp om att hon skulle vilja sova igen... Självklart inte! Istället vaknade dottern en stund senare. Ligger knäppt i sängen. Upp med minstingen på armen och rätta till henne. Inte lönt att lämna minstingen nere på bottenvåningen. Hon är inte så glad att bli själv, ens för en liten stund.

10 minuter senare bestämmer sig dottern för att hon nog ändå måste upp... Jäsp... Hon tycker att hon hostar och måste nog ändå ha hostmaskinen. Knappast något att argumentera emot. Ner med dottern, fram med inhalatorn. Upp med minstingen, som vid det här laget visar tydliga tecken på trötthet - vilket hon försöker ignorera när hon hamnar i sängen genom att gallskrika. Minstingen har nu sovit i 1,5 timma, vilket väl är ett bevis nog på att hon faktiskt var trött ändå...

Ska försöka sova lite i em. Ikväll blir det besök av kompisar från Italien och det vill jag knappast sova ifrån. Det är inte så ofta vi träffas. Det går nog 1,5 år emellan... De har aldrig varit hemma hos oss tidigare, så det ska bli kul att visa huset vi ändå ska flytta ifrån... :o)

En trygghet för sina barn, eller?

Trött. Dottern höll mig vaken till kl 01 och sedan vaknade minstingen kl 06.... Jäsp... Å andra sidan har jag just nu egentid - båda barnen och mannen ligger och sover.

Mannen var hos en kompis igår kväll och jag var själv med barnen. När jag skulle lägga mig så låg dottern och ropade i sömnen. Troligtvis mardrömmar. Satt en stund hos henne och drog handen försiktigt genom hennes hår för att lugna utan att väcka henne. När jag lagt mig gick det inte att sova, hon fortsatte att gnälla i sömnen. Gick därför in till henne, väckte henne försiktigt och frågade om hon ville sova inne hos mig. Fick ett sömndrucket ja och bar därför in henne med täcke och allt. När hon låg bredvid mig i sängen låg jag nöjt och tänkte hur stort det känns att innebära så mycket trygghet för någon. Han knappt tänka färdigt tanken förrän dottern började gnälla om att hon ville ligga än på den ena sidan än på den andra. Därefter höll hon mig vaken i ett par timmar för att slutligen protestera och mena att hon ville sova i sin egen säng. Tack för den! Tack och lov kom mannen hem ungefär samtidigt och jag vet att han har varit inne hos henne ett par gånger under natten. Själv slapp jag och fick i vart fall några timmars hyfsat sammanhängande timmars sömn. Så går det när man övervärderar sina egna insatser...

Andningsregistrering igen

Trött. Natten till söndagen sov jag 11h, natten till måndagen 4h och till idag sov jag nog 9h. Borde vara piggare, men det är som om det inte går att bli pigg. En natt med lite sömn räcker för att jag ska vara helt borta. Hela gårdagen försvann som i en dimma. Mådde illa av sömnbristen och tankeverksamheten ville inte fungera. Kunde inte komma ihåg hur jag brukar göra när jag kör och hälsar på en kompis. Vägen som normalt sett tar 20 minuter tog nästan 50... Gjorde en massa förvirrande saker på jobbet också.

Sitter på tåget mot Stockholm och borde försöka strukturera upp allt jobb. Orkar bara inte. Så fort jag försöker koncentrera mig så börjar jag må illa. Beror nog mest på tåget, men det stressar. Hade verkligen en ambition att dämpa stressen genom att strukturera upp. Har inte ens gjort hemuppgiften jag förväntas redovisa i morgon. Sitter med papprena bredvid mig, men det är som om hjärnan strejkar.

Dottern har varit hos handkirurgen på förmiddagen. Hade tydligen gått bra. Önskar att jag också hade fått vara där med henne. De hade konstaterat att hon var lite stelare i höger hand, men att det var helt okej. De tyckte ändå att skenor behövdes, så de ska göra en annan typ av skenor än dem hon har haft innan. Skenor hon ska ha nattetid. Känns tungt med alla hjälpmedel som krävs för att hon ska må bra.

I morgon är det dags för andningsregistrering igen. Registrering kl 14 och sedan in igen på kvällen för övernattning. Är nervös för resultatet. De vill kolla om hon har blivit ytterligare sämre. Om det var så att förra omgångens resultat var ett tecken på att det börjar gå snabbt utför eller om det går långsamt. Om det är samma resultat som förra gången så slipper hon syrgasmask nattetid, om det är sämre så kommer en sådan provas ut. Vill inte att hon ska ha syrgasmask. Vet att det är oundvikligt, men jag vill inte behöva ta det nu. Orkar inte stulet med Försäkringskassa, med assistenter... Håller tummarna hårt hårt för att hon inte behöver sådan ännu. Om några år kanske, men inte nu... Är djupt tacksam för svärmor som är hemma hos oss nu i flera dagar för att hjälpa oss att få livet att gå ihop. Även tjejen som jobbar som dotterns assistent på vardagarna har hjälpt till genom att komma hem till oss både igår och idag.

Elektrikern ringde tidigare. Han som är involverad i vårt husbygge. De hade pratat på jobbet och bestämt att de ska sponsra vårt husbygge med arbetstid. De känner till vår situation - alla involverade känner till situationen med dottern, eftersom det är så mycket som måste bli rätt för att det ska fungera - och de hade bestämt att de vill stötta oss på detta sättet. Vet inte hur mycket de tänker sponsra oss med. Gissar att det knappast är all arbetstid, men det kvittar. Bara uttalandet att de vill sponsra oss med arbetstid gör mig helt varm.

Rent ekonomiskt, så bygger vi för mer än vad som egentligen känns okej. Däremot känns det som ett viktigt husbygge. Det blir ett hus där dottern kan få en likvärdig uppväxt med sin syster. Ett hus anpassat för dem båda, där de ska kunna leka och utvecklas, men också där vardagen underlättas för mig och mannen.

Stressad igen

Kände mig så avstressad igår. I vart fall fram tills att dottern kom hem från stödfamiljen. Det tog 30 minuter efter att hon kommit hem så kände jag hur stressnivån sköt i höjden. Då hade ändå inget hänt. Inget skrik, inget strul, inget egentligt jobb alls och ändå blev jag stressad. Stressen ökade under kvällen och resulterade i att jag sov dåligt. På morgonen vaknade jag jättetidigt och kunde inte somna om. Hela dagen på jobbet har jag känt mig superstressad. Problemet är bara att jag inte riktigt vet vad jag är stressad över. I vart fall kan jag inte peka på en särskild grej. Antar att det är av hela situationen.

Jag gissar att min stressnivå just nu är så hög att det inte räcker med en helgs avkoppling för att återhämta mig. Känns lite tungt. Vill inte gärna gå in i väggen. Det hade knappast varit någon bra lösning för vare sig mig eller familjen. Berättade för min chef i morse att jag känner mig väldigt stressad för närvarande, men att jag inte kan peka på en enskild grej. Stressen gör att det inte finns någon som helst möjlighet för mig att hantera en ökad arbetsbelastning, inte ens för en kortare tid. Känns tungt. Hon, liksom min man, menar att jag nog måste sänka min ambitionsnivå under en period. Jag hör vad de säger och jag tror jag förstår, men det är inte så himla enkelt att bara ändra sig själv över en natt.

Dottern är söt. Ibland när orken tryter och jag bestämmer mig för att skippa sjukgymnastikprogrammet, så ropar hon ofta på mig när hon blivit lagd. När jag kommer in till henne så tittar hon på mig "mamma, vi glömde ju stretchingen!". Det kommer från dottern som tidigare aldrig ville göra övningarna. Nu gör hon dem med glädje, framför allt (gissar jag) om det innebär att jag är inne hos henne en liten stund till.

Minstingen har gjort stora framsteg och går nu 7-8 steg utan problem. Det är fantastiskt att se alla hennes framsteg. Hon är dessutom så extremt gosig av sig. Hon kryper eller går hela tiden fram till mig eller mannen för att trycka ansiktet mot våra kroppar, var helst hon kommer åt. Verkligen supermysigt!

Funderingar kring nr 2

Precis hemkommen efter en dag som började lugnt för att övergå i lätt kaos... Kaoset stavas förstoppning... Dotterns. Tror vi har tillbringat nästan 2h på toaletten med henne under de senaste 4,5 timmarna, d v s sedan vi hämtade henne hos stödfamiljen. Hon kämpar och kämpar, men få ändå inte ut allt, men ändå tillräckligt mycket för att det ska bli blöjbyte. Har provat att ge henne laxermedel, men utan resultat. Ingen mat ville hon ha till kvällsmat - bortsett från 2 oliver, men det räknas knappast. Som tur är har hon ätit bra när hon var hos stödfamiljen. (Antar att det bara är småbarnsföräldrar som kan intressera sig för bajs... I vart fall har jag inget minne av att det upptog någon speciell tankeverksamhet innan jag fick barn...).

Supertrött, men måste fixa lite till innan jag går och lägger mig. I morgon ska jag verkligen försöka att både hinna träna och gå hem i tid från jobbet. På kvällen är jag ansvarig för utbildning i RBU:s regi och det skulle nog se konstigt ut om jag inte dök upp... Jag tror det blir en spännande och lärorik kväll. Vi kommer att ha föreläsare som är kunniga inom LSS och assistans - ett område som det känns att det inte går att lära sig för mycket om.

Att ta hand om sig själv

Har mått konstigt de senaste dagarna. Kan inte riktigt förklara, men känner mig yr, tung i huvudet och mår lätt illa. Mer eller mindre konstant trött och emellanåt svårt att koncentrera mig. Inte som om jag är på väg att bli sjuk, utan mer som en psykisk utmattning. Borde nog ta hand om mig själv mer, men det är svårt att få tiden att gå ihop.

Idag tog vi hand om varandra genom att åka iväg på SPA med RBU. 5 timmar bara jag och mannen. Först var det fantastiskt god lunch, därefter ett par timmar i deras relaxavdelning med bubbelpool. I rummet intill fanns två pooler. 25 min ryggmassage och 25 min ansiktsbehandling senare var det dags att åka hem. Avslappnad, men i ärlighetens namn mådde jag pyton... Undrar om det är ackumulerad sömnbrist i kombination med massagen som nog löste upp både en och två muskelknutor.

Mår fortfarande lite konstigt, fast det kan nog lika gärna bero på lätt stress över att jag behöver gå upp paniktidigt i morgon bitti. Ska på kurs och flyget går redan 06.30... Jäsp... Mannen kommer snart hem med dottern, som varit hos sin farmor. Så fort de är hemma och jag fått krama om dottern, så ska jag kasta mig i sängen. Har gjort i ordning mig själv så långt det går och jag tror att jag har packat allt...