En trygghet för sina barn, eller?

Trött. Dottern höll mig vaken till kl 01 och sedan vaknade minstingen kl 06.... Jäsp... Å andra sidan har jag just nu egentid - båda barnen och mannen ligger och sover.

Mannen var hos en kompis igår kväll och jag var själv med barnen. När jag skulle lägga mig så låg dottern och ropade i sömnen. Troligtvis mardrömmar. Satt en stund hos henne och drog handen försiktigt genom hennes hår för att lugna utan att väcka henne. När jag lagt mig gick det inte att sova, hon fortsatte att gnälla i sömnen. Gick därför in till henne, väckte henne försiktigt och frågade om hon ville sova inne hos mig. Fick ett sömndrucket ja och bar därför in henne med täcke och allt. När hon låg bredvid mig i sängen låg jag nöjt och tänkte hur stort det känns att innebära så mycket trygghet för någon. Han knappt tänka färdigt tanken förrän dottern började gnälla om att hon ville ligga än på den ena sidan än på den andra. Därefter höll hon mig vaken i ett par timmar för att slutligen protestera och mena att hon ville sova i sin egen säng. Tack för den! Tack och lov kom mannen hem ungefär samtidigt och jag vet att han har varit inne hos henne ett par gånger under natten. Själv slapp jag och fick i vart fall några timmars hyfsat sammanhängande timmars sömn. Så går det när man övervärderar sina egna insatser...

VH assistans

VD:n lovade att höra av sig den 22:e december. Så blev det (självklart) inte. Istället ringde han först efter att jag påtalat för regionsansvarig att han ännu inte ringt.

Han kunde inte se att deras agerande skulle föranleda en förkortad uppsägningstid för vår del. Antar att man inte kan tolka det på annat sätt än att han tycker att deras agerande är okej... - även om han muntligen säger att de inte har skött sina ålägganden på ett proffsigt sätt. Känns mycket tråkigt att de kommer tjäna pengar på dotterns rörelsehinder under de 3 månader som är kvar av uppsägningstiden.

Har begärt in ett skriftligt svar (inkl kommentarer) på den uppsägning jag skickade in tidigare. Får väl se hur det går med den saken. Är det något jag har lärt mig så är det att ha skriftligt på allt, precis allt.

Pojken med stort P

Dottern har pratat om P hela förmiddagen och konstaterade när klockan var 13.02 att han var sen. Han skulle ju komma kl 13... När han väl kom gick det knappast att ta miste på hennes glädje. Hon sken som en sol under de 3 timmar han var här. Han var också väldigt söt mot henne och gjorde söta kort med klistermärken till henne.

Han var däremot lite bekymrad över att han tycker att vår dotter har för lite leksaker. Tror inte att han insåg att hennes prylar ligger prydligt nerstoppade i kartonger och att vi tar fram efter hand. Det fungerar inte så bra att ha alla leksakerna kringspridda på golvet när man sitter i rulle... Dottern har svårt att komma fram. Gissar att vi har ett ovanligt städat lekrum av den anledningen. Dottern vet vad hon har och brukar fråga efter specifika leksaker när hon vill leka med de prylar som inte står framme.

Jul hos svärfar

Gårdagen och större delen av dagen spenderades hos svärfar och hans sambo. Verkligen jättetrevligt! Lite mycket action under gårdagskvällen. Satt därför gärna med dottern och tittade på tecknat på kvällen. Vill inte gärna lämna henne ensam i källaren, även om hon verkar nöjd. Känner alltid en oro för att hon ska trilla i rullen och att jag inte ska höra när hon ropar. Fick hjälpa henne ett par gånger under tiden jag satt där nere. De andra två barnen ville busa i soffan och såklart ville även dottern bli lyft från rullen till soffan. Hon måste ju ha det på samma sätt som de andra barnen. Jag och mannen är trots allt hennes extra ben och extra muskelstyrka när hon inte själv orkar.

Svärfar ställde gärna upp och tog hand om minstingen när hon vaknade 05.45 i morse. Vet inte om han visste vad han gav sig in på i gårkväll när han sa att han gärna skulle ta henne nu i morse... Tror inte att han räknade med att hon skulle vakna så tidigt. Dottern sov inne hos mannen och mig. Det var en orolig natt och även om mannen gick upp flest gånger för att hjälpa henne, så var jag otroligt trött i morse. Mannen och svärfar åkte iväg med barnen på em, så jag fick chansen att sova i nästan 2 timmar. Välbehövligt! Hade sovit ännu längre om inte mannen och barnen kommit in och väckt mig.

I morgon kommer dotterns just nu absolut bästa kompis från dagis hit och leker. Det är så himla sött. Det är verkligen pojken med stort P för dottern. Allt hon pratar om är denna pojke. Hon skulle drömma om honom i natt sa hon när hon la sig. När vi berättade ikväll att han kommer i morgon vid lunchtid sken hela hon upp som en sol. Hennes glädje gick knappast att ta miste på. Det är verkligen megasött.

Julafton

Svärmor har varit här sedan lillejulafton. Helt underbart! Hon har hjälpt till massor. Det är stor skillnad när det är så många lediga dagar och ingen assistent eller avlastning på annat sätt, t ex genom förskola. Minstingen har dessutom varit extremt klängig, vilket börjar kännas i ryggen...

Julafton blev ganska tung. Barnen var superglada, men ibland blir det bara så tydligt vad dottern klarar och inte klarar. Skillnaden mellan henne och de övriga barnen är så påtaglig emellanåt. Det är inte alltid helt enkelt att veta hur man ska hantera den sorgen. Det är som att ständigt känna sig lite ledsen.

När vi väl hade satt oss för att äta på kvällen började minstingen skrika otröstligt. Det var bara att lyfta upp henne direkt, fixa välling, ta på pyjamas och lägga henne. Hon somnade på 2 minuter. Måste ha varit helt slut. I sådana situationer är det bara att lämna allt och ta hand om barnen. Inte lönt att ens försöka dra ut på det hela och få henne att sitta kvar längre. När minstingen var i säng hade de flesta runt bordet redan kommit en bra bit in i måltiden. Hade precis satt mig ner när dottern behövde hjälp. Var så trött och slut att jag var nästan gråtfärdig. Ville bara sitta ner lite till. Bara lite lite till. Att hämta en prinskorv till dottern kändes nästan övermäkigt. Är så oerhört tacksam mina syskon i sådana här situationer. Utan att behöva fråga, så erbjöd sig min ena syster direkt att hjälpa dottern. Det är svårt att förklara, men att ständigt vara på sin vakt och vara beredd att hjälpa till tar energi. Ibland finns inte ens energin att be om hjälp. Då är det så oerhört värdefullt att ha människor omkring sig som ser och förstår, utan att jag ens behöver säga något.

Stort tack min älskade syster och svåger, för all hjälp på julafton!

Förkylning och julklappar

Dagis ringde igår em. Minstingen hade feber igen. Väl hemma vägrade någon av våra termometrar visa någon feber alls. Testade i morse igen, men nix. Dubbelkollade förvisso inte i rumpan, men hon blev så ledsen igår när jag gjorde det. Bestämde mig ändå för att inte ens försöka släpa iväg henne till dagis, utan det fick bli en mysdag bara vi två här hemma. Har varit hur mysigt som helst. Just nu sover hon, så det är lugnt och skönt.

Glömde berätta igår att när jag kom hem från min julklappsshopping så stod en av grannarna och skottade vid vår infart. Hon tyckte att hon lika gärna kunde fixa hos oss också. Erbjöd mig att hämta en skyffel och hjälpa till, men det ville hon inte alls veta av. Hon menade att det var hennes julklapp till oss! Så himla gulligt! Ska se om jag hinner fixa smällkarameller som dottern kan hjälpa till att dekorera, så kan vi lämna dem till deras barn.

Först ska julklapparna slås in, rim skrivas, skinka tillagas och sill läggas in. Hm... Undrar bara om jag har köpt alla ingredienser...

Pulka och fotograf

Vart tar all tiden vägen egentligen? Helgen försvann i ett enda nafs. Dottern var hos sin stödfamilj - som sägs upp nu i årsskiftet. Planen är att istället anställa dem som assistenter för att det ska kunna skötas lite mer flexibelt. Det är i vart fall förhoppningen...! Minstingen fick åka pulka för första gången i sitt liv. Hur mysigt som helst. Kände mig som en totalt ovan förälder i pulkabacken. Vi har aldrig åkt pulka med dottern. Har inte kommit på ett bra sätt att lösa det med tanke på hennes svaga rygg och nacke. Sedan krävs förståss snö också - något som vissa år, mer eller mindre helt, lyser med sin frånvaro. Alla andra (mer vana) föräldrar hade mössa, ordenliga vantar och termobyxor. Själv stod jag där iförd kappa, handskar och jeans med snö en bra bit upp på benen - och ingen mössa heller förståss. Mannen var klädd på ungefär samma sätt. Jepp, förstagångsföräldrar. Ingen koll heller på att pulkan kan välta när man drar den efter sig i snö utan gångväg och med en minsting som inte väger så mycket. Fast hon tog det bra. Tror inte att hon tog någon skada av turen. Istället var hon nog rätt nöjd med att få så mycket uppmärksamhet - av båda föräldrarna samtidigt! Händer inte så ofta.

På söndagen hade vi vänner över på em/kväll. Så himla mysigt. Det blev så avslappnat det nu kan bli med 4 barn i ett och samma hus. Dottern var ett enda solsken när hon kom hem från stödfamiljen. De hade haft en superhelg med både bad och kalas. Våra vänner har en dotter som bara är några veckor yngre än vår dotter. De fungerade verkligen helt underbart ihop. Det är sådan skillnad mellan olika barn som vår dotter leker med. En del barn verkar se rullstolen som ett enda stort hinder, medan andra inte alls verkar ta det så utan istället snabbt anpassar sig och hjälper till när det behövs.

Idag har vi haft en fotograf här hemma. Han skulle ta bilder till en skrift för Boverket och ville använda dottern som fotomodell. Bilderna skulle tas i hemmiljö. Dottern insisterade på att nallen givetvis måste få vara med, så nu är de båda snart förevigade i Boverkets skrift, när den kommer ut till våren.

Dags att återgå till städningen... Blä...!