Fel dörrar...

Så äntligen är de igång och bankar och snickrar i vårt lilla förråd. Förhoppningsvis sätter de in fönster under dagen, då kommer de ser mer färdigt ut, även om puts och dörrar saknas. Dörrarna kom äntligen igår. Synd bara att de var transportskadade och i fel design... Rätt färg, men i övrigt inte alls vad vi hade beställt. Suck... Nu verkar det som om vi få använda dem så länge, så beställer Trivselhus nya ytterdörrar till oss. Annars hade vi fått vänta ytterligare 6-8 veckor innan förråd/lekstuga skulle bli klart. Tanken var ju att barnen skulle kunna leka i lekstugan under semestern. Nu blir huset kanske kanske så klart till helgen att vi i vart fall kan börja måla på insidan. Putsen får komma på plats först när de "riktiga" ytterdörrarna har kommit hit, vilket väl först blir någon gång gissningsvis i september.

En liten ordlista

Vissa saker vill man bara inte glömma. Som minstingens söta namn för saker och ting.

Pappaply = paraply
Skororna = skorna
Mammakyr = manikyr (dottern fick sådant när vi var på semester)
Manging = välling

Hon har även börjat säga saker som "mamma, vet du vad...?" På en sådan fråga får man inte svara "nej". Då blir hon arg och upprepar sin fråga. Istället ska man svara "ja" för att få veta vad det är hon vill påpeka. Ibland så tittar hon bistert på mig efter att hon sagt något och sedan säger hon "okej?". Det är roligt att höra delar av sina egna ord komma ur hennes mun, även om jag inte är orsak till i närheten av alla hennes uttryck.

Vårt förråd

Det är nog tur att jag sovit mycket under vår semesterresa. I natt blev det nog inte mycket mer än drygt fyra timmar. Känner mig just nu förvånansvärt pigg, men jag antar att det kommer bli lite tyngre fram emot eftermiddagen...

Just nu håller vi på att bygga ett förråd bredvid huset. Det är verkligen ett efterlängtat förråd som har tagit betydligt längre tid att bygga än beräknat. Byggarna skulle börja i maj (det gjorde de nästan...) och sedan skulle det ta 1-2 veckor att bygga... Förrådet är fortfarande inte klart. Inte på långa vägar. Under veckan vi var borta var tanken att de skulle bygga en del. Det var med stor förväntan vi körde fram emot huset, bara för att konstatera att de nog inte ens hade varit där... Allt som hade hänt under veckan vi var iväg var att en leverans fönster hade kommit, så nu ser det ännu stökigare ut. Blir så himla trött... Tanken var ju att fixa färdigt förrådet invändigt denna veckan som kommer... Blir nog inte så.

Äntligen hemma

Borta bra, men hemma bäst. Så var vi tillbaka från vår semesterresa. Allt är uppackat, ett barn i säng och första tvättmaskinen snart klar. Det har varit en trevlig, men delvis slitig semester i och med att vår assistent meddelade att hon inte tänkte följa med...

För att försöka komma ihåg allt som har hänt, så har jag valt att bakåtdatera inläggen, så för den som önskar veta vad som hände på vår semester, så går det bra att läsa bakåt i bloggen.

Cykeltur

RBU har via hotellet hyrt en handikappanpassad cykel. Det ser nästan ut som en rullstol som är fastsatt på en vanlig cykel. Den är lite stor för dottern, antagligen gjord för en vuxen och hon når inte ens upp till nackstödet. Ryggstödet fungerar som nackstöd för henne. På området går det även att hyra vanliga cyklar och någon form av trampbilar där en trampar och styr, medan en passagerare kan sitta bredvid och åka med. En sådan hyr vi till mig och minstingen. Sedan cyklar vi runt på området. Trampbilarna får man bara ha på området, men det är gott om vägar att cykla runt på inne bland husen. Det finns någon form av växel på trampbilen, men jag lyckas aldrig få den att fungera. Det känns lite som att cykla i ettans växel i nedförsbacke. Det är oväntat roligt och vi körde omkring i säkert en timma till barnens stora glädje.

Bad och utflykt

Eftersom det blev väl mycket sol igår, så blev det en förmiddag vid innepoolen. Jag fick hålla efter minstingen hela tiden för att hon inte skulle springa bort till rutschkanan. Hon verkar redan ha glömt bort hur ont det gjorde när hon trillade. Köpte ett par fina badskor till henne tidigare i år och de hjälper nog till så att hon inte halkar så lätt, men de garanterar inte att hon inte trillar - vilket tydligt visade sig i söndags...

Så fort jag säger till henne, så svarar hon argt "mamma, jag går!". Säger jag inte till henne så glömmer hon bort och springer. Lilla söta busiga minstingen. Vädret gjorde att vi var nästan helt ensamma i poolen. Vid lunchtid gick vi upp för att åka på en utflykt, men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Dottern fick en lättare förstoppning. Ingen allvarlig, men det tog ändå en bra stund innan hon hade fått ut det hela. Klockan var nog närmare tre innan vi kom iväg. Fick bli en tur in till Glowe, som är grannbyn till där vi bor. Dottern var frustrerad över att det var för lite lek och gnällde uttråkat under nästan hela utflykten, medan minstingen sprang omkring som en vilde. Helt slutkörd...

Äntligen fint väder

Första dagen med sol! Självklart fick det bli en tur ner till havet. Vi är tre familjer som delar på en specialanpassad badrullstol som går bra att köra på sanden med. Det ser ut som en blå solstol med två enorma gula plasthjul. Att köra dotterns elrullstol i sanden är liksom inte någon vidare bra idé... Man kommer helt enkelt inte så långt. Den är för tung.

Det kunde varit varmare, men det är i vart fall sol. Vattnet är hur kallt som helst, men dottern sitter lyckligt en lång stund i vattenbrynet och känner hur vattnet sköljer över hennes ben. Det måste vara hur kallt som helst, men hon insisterar på att få sitta där. Jag sitter en bit bakom henne. Beredd att springa fram så fort det behövs, men tillräckligt långt bak för att hon ska få lite egentid.

På kvällen visar det sig att hon blivit röd i nacken. Måste helt enkelt ha missat med solskyddet där. Känner mig som världens sämsta förälder, trots att jag sett till att båda barnen haft t-shirt på sig vid havet för att skydda kropparna från solen.

Minstingen och jag delar numera varje natt samma säng. Hon vägrar att somna om jag inte ligger bredvid, så det hela har resulterat i att vi har samma dygnsrytm. Vi lägger oss samtidigt och går upp samtidigt. Det blir inte så mycket vuxentid för min del och ännu mindre egentid, men det var länge sedan jag sov så mycket och jag tror att det är precis vad min kropp behöver.

Oceaneum

Idag var det gemensam utflykt till ett stort museum som skulle visa fiskar och annat. Museet hade fått utmärkelse årets museum. Frågan man ställer sig så här efteråt är troligtvis "av vem fick de sin utmärkelse...?". Det måste faktiskt ha varit ett av de tråkigaste museum jag någonsin varit på. Totalt värdelöst. Anpassningen för rullstolsburna var väl sådär. Visst gick det att komma fram, men man behövde åka hiss i flera omgångar. Till slut fick jag lova barnen att de skulle få glass, bara de följde med till utgången - och för att komma dit behövde vi gå igenom delar av utställningen.

Fiket vi hittade efteråt var däremot väldigt trevligt.

Amulans med minstingen

Även idag regnar det. Fast åskan har slutat. Det har liksom inte varit läge att gå ner till havet. Tack och lov har de en simbassäng - inomhus - på hotellet. Efter frukosten blev det en tur dit. Simhallen har både en större bassäng och en barnbassäng med varmt skönt vatten. I barnbassängen finns det en röd rutschkana ner i vattnet. Minstingen sken upp som en sol när hon såg den och skyndade sig genast dit för att åka kana. Vi hade inte hunnit vara där i mer än några minuter förrän minstingen trillar. Jag vet fortfarande inte exakt vad som hände för det var den enda sekunden jag hade ryggen mot henne, eftersom jag behövde ta mig bort mot dottern.

Jag skyndade mig direkt fram mot minstingen när jag hörde hennes gråt och vi möttes på halva vägen. Då ser jag den enorma bula som växer fram från hennes panna. På bara några sekunder har den växt till en halv golfboll i omväxlande blå och röd färg. Det känns som om den växer hela tiden och paniken kommer smygande inombords.

Det är i stunder som dessa som jag och mannen blir ett superteam. Dottern plockas snabbt upp ur vattnet och sätts i en solstol vid kanten av barnbassängen och mannen tar över dottern som skriker hjärtskärandes. En badrock sveps över minstingen för att hon inte ska frysa och mannen skyndar ut till receptionen för att tillkalla läkare. Mannens tyska är bättre än min och personalens kunskaper i engelska är verkligen bristfälliga. Under tiden letar jag upp några föräldrar från gruppen vi reser med och ber dem se till dottern under tiden jag skyndar ut till receptionen för att se om mannen behöver hjälp. Att ta med sig dottern, hennes rullstol och alla våra prylar tar för lång tid. Allt har gått så fort att hon knappt har förstått vad som har hänt, inte mer än att minstingen slog sig.

Ute i receptionen gråter minstingen fortfarande. Hotellpersonalen har beslutat sig för att ringa en ambulans och är iväg för att fixa is till hennes panna. Jag tar över minstingen medan mannen skyndar sig ut till simhallen för att hämta dottern. Minstingen är fortfarande väldigt mammig av sig och lugnar sig något när hon hamnar i min famn. Efter ett tag kommer en ambulans och två killar kommer in i receptionen till mig och minstingen som äntligen lugnat sig. När hon får syn på männen får hon nästintill panik och de får inte röra vid henne. Ingen får se på hennes panna. Eftersom de är oroliga för att hon ska ha fått hjärnskakning, så tycker de att vi absolut ska åka in till sjukhuset i Bergen. Jag får ett par minuter på mig att springa till vår lägenhet, ta på mig en klänning, hämta handväska och våra pass. Sedan bär det iväg i ambulans. Minstingen vägrar lämna min famn och sitter tillsammans med mig i samma säte och med samma säkerhetsbälte. Antagligen inte ett optimalt sätt att åka på ur trafiksäkerhet, men vi blir försäkrade om att de ska köra försiktigt.

Väl framme på sjukhuset suckar de över att jag inte har ett sjukförsäkringskort för minstingen. Tanken har inte slagit mig att skaffa ett europeiskt sjukförsäkringskort till barnen. Så himla dumt. Tack och lov har jag ett eget kort - som visar sig gå ut bara några dagar senare. Så fort vi kommer hem ska jag beställa ett nytt till mig själv och till båda barnen!

Ambulanspersonalen, som inte heller de kan någon vidare engelska, är hur söta som helst. Minstingen vägrar släppa min famn, så de rullar fram en rullstol till mig, så att jag kan sitta och vänta med henne i knät. På akutmottagningen finns inte en enda stol att sitta i. Minstingen är så uppstressad att hon inte ens lyckas kissa, trots att hon är kissnödig. Inte förrän andra gången vi går på toaletten lyckas hon.

Efter en stund kommer en läkare som gör en grundlig undersökning på minstingen. Hon konstaterar att hon reagerar normalt, men ber mig väcka henne två gånger under natten för att se så att jag kan få kontakt med henne. Vid minsta förändring eller om minstingen börjar kräkas, så ska vi åka in direkt. Tack och lov verkar allt ha gått bra! Oavsett vad som händer under resterande del av veckan, så kommer det bli en resa att minnas!

Första dagen i Rügen

Det har varit en regnig början på semestern. Det regnade i Sverige när vi gav oss av och det regnar fortfarande. Ett riktigt ordenligt åskväder härjar runt utanför fönstret. Vi bor precis invid havet i små lägenheter. Varje lägenhet är för 3-4 personer och med tanke på att vi från början skulle bli 5 personer, inkl assistenten, så har vi nu två lägenheter. Det var för sent att avboka.

I lägenheten på bottenplan bor mannen med dottern. Det är en handikappanpassad lägenhet - eller rättare sagt, det är en lägenhet i markplan med ett stort handikappanpassat badrum. För att komma in i badrummet kan man inte ha rullstol för sängen i rummet intill tar för stor plats.... Man kommer heller inte fram till garderoben med rullstol. Det är ännu trängre. Dotterns lilla Panthera Micro klarar precis att ta sig förbi sängen till badrummet, men inte ens den kommer fram till garderoben. Avståndet mellan sängen och garderoben är inte mer än 30 cm. Det är riktigt trångt. Fast badrummet är riktigt fint. Vi har fått låna en bärbar skötbädd från ett annat par som åker med oss. Totalt är vi sex familjer från RBU som åkt ner.

I lägenheten med uppgång på andra sidan huset, sett från första lägenheten, bor jag och minstingen. Vi har fått en ganska stor lägenhet på 40 kvm. Jag hade först tänkt att minstingen kunde sova i bäddsoffan och jag kunde ta stora sängen själv. Inte för att det inte skulle vara mysigt med minstingen bredvid mig, utan snarare för att hon väcker mig när hon dunkar sitt huvud i sängen för att somna. Samma sak när hon vaknar under natten och ska somna om. Sängen gungar av hennes dunkande och skulle väcka även den som sov djupt - vilket jag inte gör... Åskvädret där ute gör nog ändå att det blir vi två i stora sängen.

Snart dags att åka på semester

Jag yr runt i huset för att packa. Lätt stressad och det magonda vill liksom inte riktigt ge med sig. Mitt i allt så ringer assistansbolaget... för att meddela att vår assistent via sms har meddelat att hon inte kan följa med på vår resa. Vi som åker i morgon...! Hon har inte hört av sig via telefon eller mail, utan nöjt sig med ett sms. Blir så frustrerad att tårarna kommer. En dag innan, en sådan fruktansvärt dålig stil! Det är väl sent att hitta en ersättare, så det blir inte annat att göra än att vi får åka utan en assistent.

Assistansbolaget har under dagen försökt få tag på assistenten, de har lämnat meddelande och bett henne ringa tillbaka, men inte. Hennes agerande blir droppen som får bägaren att rinna över och jag beslutade ganska snabbt, tillsammans med assistansbolaget, att säga upp henne med omedelbar verkan. Lyckades istället utöka assistanstiden för en av dotterns andra assistenter, så nu har hon fått anställning på 100%. Tack och lov så hade hon bara en timanställning hos sin nuvarande arbetsgivare, så hon börjar redan i mitten av månaden. Jag ser redan fram emot det!