Fel dörrar...

Så äntligen är de igång och bankar och snickrar i vårt lilla förråd. Förhoppningsvis sätter de in fönster under dagen, då kommer de ser mer färdigt ut, även om puts och dörrar saknas. Dörrarna kom äntligen igår. Synd bara att de var transportskadade och i fel design... Rätt färg, men i övrigt inte alls vad vi hade beställt. Suck... Nu verkar det som om vi få använda dem så länge, så beställer Trivselhus nya ytterdörrar till oss. Annars hade vi fått vänta ytterligare 6-8 veckor innan förråd/lekstuga skulle bli klart. Tanken var ju att barnen skulle kunna leka i lekstugan under semestern. Nu blir huset kanske kanske så klart till helgen att vi i vart fall kan börja måla på insidan. Putsen får komma på plats först när de "riktiga" ytterdörrarna har kommit hit, vilket väl först blir någon gång gissningsvis i september.

En liten ordlista

Vissa saker vill man bara inte glömma. Som minstingens söta namn för saker och ting.

Pappaply = paraply
Skororna = skorna
Mammakyr = manikyr (dottern fick sådant när vi var på semester)
Manging = välling

Hon har även börjat säga saker som "mamma, vet du vad...?" På en sådan fråga får man inte svara "nej". Då blir hon arg och upprepar sin fråga. Istället ska man svara "ja" för att få veta vad det är hon vill påpeka. Ibland så tittar hon bistert på mig efter att hon sagt något och sedan säger hon "okej?". Det är roligt att höra delar av sina egna ord komma ur hennes mun, även om jag inte är orsak till i närheten av alla hennes uttryck.

Vårt förråd

Det är nog tur att jag sovit mycket under vår semesterresa. I natt blev det nog inte mycket mer än drygt fyra timmar. Känner mig just nu förvånansvärt pigg, men jag antar att det kommer bli lite tyngre fram emot eftermiddagen...

Just nu håller vi på att bygga ett förråd bredvid huset. Det är verkligen ett efterlängtat förråd som har tagit betydligt längre tid att bygga än beräknat. Byggarna skulle börja i maj (det gjorde de nästan...) och sedan skulle det ta 1-2 veckor att bygga... Förrådet är fortfarande inte klart. Inte på långa vägar. Under veckan vi var borta var tanken att de skulle bygga en del. Det var med stor förväntan vi körde fram emot huset, bara för att konstatera att de nog inte ens hade varit där... Allt som hade hänt under veckan vi var iväg var att en leverans fönster hade kommit, så nu ser det ännu stökigare ut. Blir så himla trött... Tanken var ju att fixa färdigt förrådet invändigt denna veckan som kommer... Blir nog inte så.

Äntligen hemma

Borta bra, men hemma bäst. Så var vi tillbaka från vår semesterresa. Allt är uppackat, ett barn i säng och första tvättmaskinen snart klar. Det har varit en trevlig, men delvis slitig semester i och med att vår assistent meddelade att hon inte tänkte följa med...

För att försöka komma ihåg allt som har hänt, så har jag valt att bakåtdatera inläggen, så för den som önskar veta vad som hände på vår semester, så går det bra att läsa bakåt i bloggen.

Cykeltur

RBU har via hotellet hyrt en handikappanpassad cykel. Det ser nästan ut som en rullstol som är fastsatt på en vanlig cykel. Den är lite stor för dottern, antagligen gjord för en vuxen och hon når inte ens upp till nackstödet. Ryggstödet fungerar som nackstöd för henne. På området går det även att hyra vanliga cyklar och någon form av trampbilar där en trampar och styr, medan en passagerare kan sitta bredvid och åka med. En sådan hyr vi till mig och minstingen. Sedan cyklar vi runt på området. Trampbilarna får man bara ha på området, men det är gott om vägar att cykla runt på inne bland husen. Det finns någon form av växel på trampbilen, men jag lyckas aldrig få den att fungera. Det känns lite som att cykla i ettans växel i nedförsbacke. Det är oväntat roligt och vi körde omkring i säkert en timma till barnens stora glädje.

Bad och utflykt

Eftersom det blev väl mycket sol igår, så blev det en förmiddag vid innepoolen. Jag fick hålla efter minstingen hela tiden för att hon inte skulle springa bort till rutschkanan. Hon verkar redan ha glömt bort hur ont det gjorde när hon trillade. Köpte ett par fina badskor till henne tidigare i år och de hjälper nog till så att hon inte halkar så lätt, men de garanterar inte att hon inte trillar - vilket tydligt visade sig i söndags...

Så fort jag säger till henne, så svarar hon argt "mamma, jag går!". Säger jag inte till henne så glömmer hon bort och springer. Lilla söta busiga minstingen. Vädret gjorde att vi var nästan helt ensamma i poolen. Vid lunchtid gick vi upp för att åka på en utflykt, men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Dottern fick en lättare förstoppning. Ingen allvarlig, men det tog ändå en bra stund innan hon hade fått ut det hela. Klockan var nog närmare tre innan vi kom iväg. Fick bli en tur in till Glowe, som är grannbyn till där vi bor. Dottern var frustrerad över att det var för lite lek och gnällde uttråkat under nästan hela utflykten, medan minstingen sprang omkring som en vilde. Helt slutkörd...

Äntligen fint väder

Första dagen med sol! Självklart fick det bli en tur ner till havet. Vi är tre familjer som delar på en specialanpassad badrullstol som går bra att köra på sanden med. Det ser ut som en blå solstol med två enorma gula plasthjul. Att köra dotterns elrullstol i sanden är liksom inte någon vidare bra idé... Man kommer helt enkelt inte så långt. Den är för tung.

Det kunde varit varmare, men det är i vart fall sol. Vattnet är hur kallt som helst, men dottern sitter lyckligt en lång stund i vattenbrynet och känner hur vattnet sköljer över hennes ben. Det måste vara hur kallt som helst, men hon insisterar på att få sitta där. Jag sitter en bit bakom henne. Beredd att springa fram så fort det behövs, men tillräckligt långt bak för att hon ska få lite egentid.

På kvällen visar det sig att hon blivit röd i nacken. Måste helt enkelt ha missat med solskyddet där. Känner mig som världens sämsta förälder, trots att jag sett till att båda barnen haft t-shirt på sig vid havet för att skydda kropparna från solen.

Minstingen och jag delar numera varje natt samma säng. Hon vägrar att somna om jag inte ligger bredvid, så det hela har resulterat i att vi har samma dygnsrytm. Vi lägger oss samtidigt och går upp samtidigt. Det blir inte så mycket vuxentid för min del och ännu mindre egentid, men det var länge sedan jag sov så mycket och jag tror att det är precis vad min kropp behöver.

Oceaneum

Idag var det gemensam utflykt till ett stort museum som skulle visa fiskar och annat. Museet hade fått utmärkelse årets museum. Frågan man ställer sig så här efteråt är troligtvis "av vem fick de sin utmärkelse...?". Det måste faktiskt ha varit ett av de tråkigaste museum jag någonsin varit på. Totalt värdelöst. Anpassningen för rullstolsburna var väl sådär. Visst gick det att komma fram, men man behövde åka hiss i flera omgångar. Till slut fick jag lova barnen att de skulle få glass, bara de följde med till utgången - och för att komma dit behövde vi gå igenom delar av utställningen.

Fiket vi hittade efteråt var däremot väldigt trevligt.

Amulans med minstingen

Även idag regnar det. Fast åskan har slutat. Det har liksom inte varit läge att gå ner till havet. Tack och lov har de en simbassäng - inomhus - på hotellet. Efter frukosten blev det en tur dit. Simhallen har både en större bassäng och en barnbassäng med varmt skönt vatten. I barnbassängen finns det en röd rutschkana ner i vattnet. Minstingen sken upp som en sol när hon såg den och skyndade sig genast dit för att åka kana. Vi hade inte hunnit vara där i mer än några minuter förrän minstingen trillar. Jag vet fortfarande inte exakt vad som hände för det var den enda sekunden jag hade ryggen mot henne, eftersom jag behövde ta mig bort mot dottern.

Jag skyndade mig direkt fram mot minstingen när jag hörde hennes gråt och vi möttes på halva vägen. Då ser jag den enorma bula som växer fram från hennes panna. På bara några sekunder har den växt till en halv golfboll i omväxlande blå och röd färg. Det känns som om den växer hela tiden och paniken kommer smygande inombords.

Det är i stunder som dessa som jag och mannen blir ett superteam. Dottern plockas snabbt upp ur vattnet och sätts i en solstol vid kanten av barnbassängen och mannen tar över dottern som skriker hjärtskärandes. En badrock sveps över minstingen för att hon inte ska frysa och mannen skyndar ut till receptionen för att tillkalla läkare. Mannens tyska är bättre än min och personalens kunskaper i engelska är verkligen bristfälliga. Under tiden letar jag upp några föräldrar från gruppen vi reser med och ber dem se till dottern under tiden jag skyndar ut till receptionen för att se om mannen behöver hjälp. Att ta med sig dottern, hennes rullstol och alla våra prylar tar för lång tid. Allt har gått så fort att hon knappt har förstått vad som har hänt, inte mer än att minstingen slog sig.

Ute i receptionen gråter minstingen fortfarande. Hotellpersonalen har beslutat sig för att ringa en ambulans och är iväg för att fixa is till hennes panna. Jag tar över minstingen medan mannen skyndar sig ut till simhallen för att hämta dottern. Minstingen är fortfarande väldigt mammig av sig och lugnar sig något när hon hamnar i min famn. Efter ett tag kommer en ambulans och två killar kommer in i receptionen till mig och minstingen som äntligen lugnat sig. När hon får syn på männen får hon nästintill panik och de får inte röra vid henne. Ingen får se på hennes panna. Eftersom de är oroliga för att hon ska ha fått hjärnskakning, så tycker de att vi absolut ska åka in till sjukhuset i Bergen. Jag får ett par minuter på mig att springa till vår lägenhet, ta på mig en klänning, hämta handväska och våra pass. Sedan bär det iväg i ambulans. Minstingen vägrar lämna min famn och sitter tillsammans med mig i samma säte och med samma säkerhetsbälte. Antagligen inte ett optimalt sätt att åka på ur trafiksäkerhet, men vi blir försäkrade om att de ska köra försiktigt.

Väl framme på sjukhuset suckar de över att jag inte har ett sjukförsäkringskort för minstingen. Tanken har inte slagit mig att skaffa ett europeiskt sjukförsäkringskort till barnen. Så himla dumt. Tack och lov har jag ett eget kort - som visar sig gå ut bara några dagar senare. Så fort vi kommer hem ska jag beställa ett nytt till mig själv och till båda barnen!

Ambulanspersonalen, som inte heller de kan någon vidare engelska, är hur söta som helst. Minstingen vägrar släppa min famn, så de rullar fram en rullstol till mig, så att jag kan sitta och vänta med henne i knät. På akutmottagningen finns inte en enda stol att sitta i. Minstingen är så uppstressad att hon inte ens lyckas kissa, trots att hon är kissnödig. Inte förrän andra gången vi går på toaletten lyckas hon.

Efter en stund kommer en läkare som gör en grundlig undersökning på minstingen. Hon konstaterar att hon reagerar normalt, men ber mig väcka henne två gånger under natten för att se så att jag kan få kontakt med henne. Vid minsta förändring eller om minstingen börjar kräkas, så ska vi åka in direkt. Tack och lov verkar allt ha gått bra! Oavsett vad som händer under resterande del av veckan, så kommer det bli en resa att minnas!

Första dagen i Rügen

Det har varit en regnig början på semestern. Det regnade i Sverige när vi gav oss av och det regnar fortfarande. Ett riktigt ordenligt åskväder härjar runt utanför fönstret. Vi bor precis invid havet i små lägenheter. Varje lägenhet är för 3-4 personer och med tanke på att vi från början skulle bli 5 personer, inkl assistenten, så har vi nu två lägenheter. Det var för sent att avboka.

I lägenheten på bottenplan bor mannen med dottern. Det är en handikappanpassad lägenhet - eller rättare sagt, det är en lägenhet i markplan med ett stort handikappanpassat badrum. För att komma in i badrummet kan man inte ha rullstol för sängen i rummet intill tar för stor plats.... Man kommer heller inte fram till garderoben med rullstol. Det är ännu trängre. Dotterns lilla Panthera Micro klarar precis att ta sig förbi sängen till badrummet, men inte ens den kommer fram till garderoben. Avståndet mellan sängen och garderoben är inte mer än 30 cm. Det är riktigt trångt. Fast badrummet är riktigt fint. Vi har fått låna en bärbar skötbädd från ett annat par som åker med oss. Totalt är vi sex familjer från RBU som åkt ner.

I lägenheten med uppgång på andra sidan huset, sett från första lägenheten, bor jag och minstingen. Vi har fått en ganska stor lägenhet på 40 kvm. Jag hade först tänkt att minstingen kunde sova i bäddsoffan och jag kunde ta stora sängen själv. Inte för att det inte skulle vara mysigt med minstingen bredvid mig, utan snarare för att hon väcker mig när hon dunkar sitt huvud i sängen för att somna. Samma sak när hon vaknar under natten och ska somna om. Sängen gungar av hennes dunkande och skulle väcka även den som sov djupt - vilket jag inte gör... Åskvädret där ute gör nog ändå att det blir vi två i stora sängen.

Snart dags att åka på semester

Jag yr runt i huset för att packa. Lätt stressad och det magonda vill liksom inte riktigt ge med sig. Mitt i allt så ringer assistansbolaget... för att meddela att vår assistent via sms har meddelat att hon inte kan följa med på vår resa. Vi som åker i morgon...! Hon har inte hört av sig via telefon eller mail, utan nöjt sig med ett sms. Blir så frustrerad att tårarna kommer. En dag innan, en sådan fruktansvärt dålig stil! Det är väl sent att hitta en ersättare, så det blir inte annat att göra än att vi får åka utan en assistent.

Assistansbolaget har under dagen försökt få tag på assistenten, de har lämnat meddelande och bett henne ringa tillbaka, men inte. Hennes agerande blir droppen som får bägaren att rinna över och jag beslutade ganska snabbt, tillsammans med assistansbolaget, att säga upp henne med omedelbar verkan. Lyckades istället utöka assistanstiden för en av dotterns andra assistenter, så nu har hon fått anställning på 100%. Tack och lov så hade hon bara en timanställning hos sin nuvarande arbetsgivare, så hon börjar redan i mitten av månaden. Jag ser redan fram emot det!

Magont

Helt knasigt ont i magen. Magsår hade väl legat nära till hands att gissa på med tanke på hur de första 6 månaderna har varit, men det sitter för långt ner. Har inte alls tid med några krämpor... Som vanligt, antar jag... Har liksom inte ro att ligga och ta det lugnt, även om det kanske är det jag borde göra. Har tre möten inbokade, som jag inte kan flytta på. För att inte tala om högen med papper och alla mail som ligger och väntar på att bli besvarade. Bara att bita ihop och försöka parera in ett par lugna stunder under dagen. Har satt på "SPA-musik" i någon slags vag förhoppning att det ska påverka på något positivt sätt... Gäller antagligen bara att tro på det tillräckligt mycket också.

Picknick i parken

Idag hade vi picknick i parken intill oss. Tyvärr blev vi lite sena. Barnen hade nog gärna varit där längre. Mitt i den stora gröna parken finns en stor lekplats som minstingen rusade runt på. Dottern körde mest runt med sin elrulle och imponerade på de nya kompisarna hur högt hon kan köra sitsen och hur snabbt rullen faktiskt går. Det var så sött att se henne stolt visa alla finesser på rullen. Jag hoppas att hon känner samma stolthet även senare i livet.

Det var en riktigt smutsig minsting som, under vilda protester, följde med hem efter picknicken. Så enkelt egentligen. Det borde vi verkligen göra oftare! Det tar ju inte mer än 5 minuter för oss att gå dit.

I morgon ska jag jobba med företaget så mycket det bara går och på fredag också. Sedan börjar den "riktiga" semestern.

En fullspäckad midsommardag

Idag har vi äntligen tagit tag i arbetsrummet. Det är fortfarande långt ifrån färdigt, men det börjar i vart fall arta sig. Kanske hinner vi få upp glasskivan i morgon... och sedan behövs det lite tavlor, en papperskorg och en bättre hurts för skrivaren..., men det är i vart fall en början. Tror det kan bli ett riktigt fint arbetsrum så småningom. Man ska ju inte ta ut sig... eller hur var det nu...?

Mamma och pappa sov över från igår och sedan kom ena systern på besök med man och barn på eftermiddagen, medan kvällsmaten intogs hos andra systern. Ett fullspäckat schema m a o. Ett väldigt trevligt sådant. Önskar att jag hade haft mer tid att träffa båda mina systrar..., men det är liksom som om tiden aldrig räcker till. Det är så mycket jag vill göra och hinna med... Hade velat träna mer och träffa fler av mina vänner också... Faktum är att jag hade velat jobba mer också... - utan att träffa barnen mindre. Helt enkelt en ekvation som är omöjlig att få ihop. Har försökt med upprop om att dygnet borde förlängas, men det går sådär.

I morgon är det dags för en tur till svärfar med sambo och sedan utflykt tillsammans med dem. Tror att det kommer bli en trevlig dag för barnen. Återstår bara att se om det blir fint väder... Elrullstol i regnväder är inte alltid en bra kombination... Dotterns första elrullstol strejkade så fort det började regna. Har inte testat den nya i regnväder, men är inte ett dugg sugen på att behöva putta den någon längre sträcka. Den väger kanske inte sju ton, men inte långt därefter...

Tjänstledighet och skola

Igår fick jag det beviljat. Tjänstledigt! Med start första november ska jag vara tjänstledig på heltid i 6 månader för att se om jag kan få fart på företaget ordentligt. Planen är att extraknäcka som föreläsare och kanske konsult, för att få in lite lön under tiden som företaget byggs upp. Jag räknar inte med att kunna ta ut någon lön förrän i början av 2012 och då bara en deltidslön - även om jag kommer jobba heltid med företaget. Förhoppningsvis resulterar det i ett lite mer harmoniskt liv för både mig och resterande del av familjen. Jag hade gärna påbörjat tjänstledigheten tidigare, men eftersom jag är projektledare för ett projekt som slutar den 31 oktober, så kändes det inte juste att begära ledigheten innan dess.

Idag är det midsommar och vi får ganska många gäster, 12 vuxna och en hel drös med barn. Ska bli jätteroligt. Synd bara att minstingen insisterade på att få välling 05.40... Hon är väldigt morgonpigg - oavsett om hon kommit i säng i tid eller ej. Dottern däremot sover djupt.

Igår var jag och träffade en skolpsykolog för att diskutera vilka skolor som kan vara aktuella för dottern när hon ska börja om ett år. Känns viktigt att vara ute i god tid, eftersom jag räknar med att oavsett vilken skola det blir, så lär de behöva bygga om/anpassa en del. Vi hade ett bra möte och skolpsykologen skulle ringa runt till de skolor vi kom fram till skulle kunna vara aktuella för att se hur anpassade de är. Sedan blir det besök i höst för att se exakt vad som behöver anpassas. Tänk att hon har blivit så stor, att det har börjat bli tid att titta efter skola!

Jag har beslutat att hon inte ska gå i en specialskola - hur bra de än är. Hon behöver inte någon stödundervisning, även om hon skulle behöva en skola som är anpassad för rullstol. Hon frågar inte ännu efter personer att identifiera sig med. På hennes nuvarande dagis finns en till tjej i rulle, men de leker inte speciellt mycket för det. Dottern kommer ändå att tids nog tydligt hamna i gruppen "de med funktionsnedsättning". En grupp som kommer bestå av en brokig skara människor, men som av omgivningen kommer klassas som en enda grupp. Jag behöver ju inte introducera henne för den gruppen ännu. Jag tror att hon blir starkare som person, om hon får möjlighet att känna sig som "vilket barn som helst", så länge som möjligt. Den dagen hon själv ber om att få bli flyttad till den andra skolan eller om det visar sig att det inte alls fungerar, då ska vi sätta oss ner och diskutera om vi ska göra på annat sätt, men så länge det fungerar på vanligt dagis eller i vanlig skola, så ser jag inte någon anledning att specialbehandla henne på något sätt - inte mer än handikappanpassning och säkerställa att hon får en bra extra resurs/assistent.

Tjänstledig?

Nu har jag tagit det stora steget. Det där som tidigare kändes otänkbart. Även om vi fortfarande går med ilsket röda siffror, så har jag bett om tjänstledigt i 6 månader från mitt ordinarie jobb för att få jobba på heltid med vårt företag. Det kommer verkligen inte bli en lyxtillvaro, eftersom jag misstänker att jag inte kommer kunna lyfta någon lön under de första månaderna, men å andra sidan är det definitivt mer tid som krävs för att vi ska få igång företaget på riktigt. Hur skulle jag kunna låta bli att testa? Att aldrig få veta om det gick att bygga något stort? Tanken är att gå successivt ner i tid för att i november vara tjänstledig på heltid.

Kalasdags

Idag har jag, en assistent och dottern varit på trevligt barnkalas. Tror dock att dottern kände sig lite utanför. Hon kände inte så många och hade lite svårt emellanåt att hänga med. När alla barnen rusade ut, så tog det ett tag innan jag hade hunnit lyfta ut elrullen ur bilen och dottern hade hamnat i den. Det går ju inte att be alla barn stå stilla och vänta på att även dottern ska bli klar. Det fattar jag också, men jag tyckte ändå lite synd om henne. Försökte vara så snabb det bara gick. Kändes skönt att assistenten var med. På så sätt hade hon alltid någon som var tillsammans med henne. Oavsett, så tror jag att hon hade trevligt. Det såg i vart fall ut så.

Nu ikväll har jag suttit och sytt för en kunds räkning i vårt företag. Vi har fått tag på en sömmerska som är intresserad av att hjälpa oss, men innan hon syr sin första produkt, så vill jag gärna att vi har ett avtal som reglerar tystnadsplikt etc. Förhoppningsvis kan vi ha det på plats i morgon.

Morgondagen är vigd till att fixa med presentationen inför den stora dagen på tisdag.

Fredagskaos

Det var egentligen först idag som tröttheten kom, den där som borde kommit igår för att jag sovit så få timmar. Dagen på jobbet stavades verkligen kaos och jag tror att det primärt berodde på att jag inte lyckades vara tillräckligt fokuserad. Jag hade möte precis hela dagen och det kändes som om det var något som missades i varje enskilt möte. Alla jag har berättat dagen för, har bara skrattat för det blev den där oskyldiga förvirringen och det är kul när jag berättar. Det blir värsta farsen. Hade definitivt platsat på tv! Samtidigt har det tagit massor med energi, så när jag kom hem var jag verkligen helt slut.

I förmiddags var jag med dottern på ledrörlighetsmätning. Precis hela förmiddagen gick åt till habiliteringsbesöket. Hon var verkligen superduktig! Däremot har hon blivit lite stelare i höger hand, framför allt vid fingrarna. Måste komma ihåg att meddela dagis och alla hennes assistenter att de stretchövningarna är extra viktiga just nu.

Minstingen har åkt till farmor över helgen och jag har bokat in lite extra assistans för dottern. Tror det behövs. Jag och mannen behöver dessutom lite extra tid inför mötet på tisdag, när vi ska presentera vår affärsidé för en jury på 12 personer. En väldigt kompetent jury dessutom - inom flertalet områden. Ser verkligen fram emot mötet, även om jag måste erkänna att jag samtidigt är lätt nervös... I helgen ska jag och mannen fila på vår presentation och öva på att presentera tillsammans. Alltid enklare om man är själv, men det blir nog bättre om vi kör det tillsammans. Har tagit ledigt halva måndagen och nästa hela tisdagen från mitt andra jobb för att kunna fokusera. Kommer innebära en galen stress på onsdag på jobbet, men jag tror ändå att det är en bättre lösning. Mötet på tisdag är viktigt, väldigt viktigt och vi får bara en chans till ett sådant möte.

Affärsplan och tappad tand

Idag är jag mer än trött... Igår höll vi på med vår affärsplan till klockan var halv två på natten. Lägg sedan till att vi inte hade någon assistent och att dottern ropade 4-5 ggr mellan kl 2 och 6, när klockan ringde. Det måste helt enkelt vara okej att vara trött idag. Det var deadline på att skicka in affärsplanen igår, så det fanns liksom inte så mycket att be för, utan det var bara att fixa färdigt. Jag hoppas att den i vart fall blev i okej skick... Inte helt optimalt att jobba på det sättet. Som bäddat för misstag och mindre lyckade formuleringar.

Dottern har tappat sin tredje tand. Denna gång ena framtanden i överkäken. Hon har vickat och vickat i flera dagar. Igår t o m bad hon mannen att försöka dra ut den, men den satt fast. Tror inte att hon somnade förrän fram emot 22-tiden på grund av sitt tandvickande. Med sig i sängen hade hon en ask att lägga tanden i och en liten spegel att titta i. I morse när hon vaknade var den borta. Jag tittade i hela sängen, men den var borta. Antagligen har hon svalt den under natten. Det kan inte hjälpas, men det är väldigt sött med dessa tandgluggar på barn.

Dags för sängen, även för min del!

Skördefest på dagis

I kväll är det skördefest på dagis med picknick... Jag har fortfarande inte kommit på vad jag ska ta med... Borde kanske tänkt på det för länge sedan, men har liksom glömt det hela tiden. Det har varit den där känslan att jag ska bara, sedan ska jag tänka ut något bra. Det är bara det att "jag ska bara" har hamnat på repeat... Om och om igen... Kalla färdigköpta pannkakor...? Är man en dålig mamma då? Antagligen borde jag har lagat något eget, men den tiden och orken finns liksom inte riktigt. Inte heller intresset för den delen... Tycker egentligen om att laga mat, men det ska vara när jag känner att jag helt och hållet kan gå in i matlagningen och få vara själv i köket... Kan konstatera att det inte händer så ofta.

Gratis städning

Jag har vunnit städning! Jag som aldrig annars vinner, har vunnit tre timmars städning. Hur stor är chansen? Kommer inte ens ihåg vare sig vad städbolaget hette eller min motivering till varför just jag skulle vinna. Minns bara att det var en av de där dagarna när det kändes som om allt bara hopade sig över mig samtidigt som dammtussarna virvlade omkring mina fötter. Det var en av de där dagarna när jag reflekterade över min intelligensnivå, för hur smart verkar det vara att mitt under småbarnsåren, där dessutom ett av barnen har särskilda behov, starta ett nytt företag. På en marknad jag inte riktigt kan, med produkter jag inte riktigt behärskar och utan någon egentlig erfarenhet av att starta företag? Min man har förvisso startat och sålt ett företag tidigare, men inte inom denna branschen.

Städfirman föll uppenbarligen för min motivering och nu kommer de snart och städar upp alla flygfän som samlats nedanför fönsterna. Har tillbringat förmiddagen med att springa runt och plockat bland barnens alla leksaker. Vill ju ge städfirman de bästa möjliga förutsättningarna.

Minstingen blöjfri

Efter en sanslöst lång paus, ska här äntligen bli bloggande av igen. Hur ska jag annars kunna komma ihåg allt som har hänt?

Största händelsen under den senaste tiden är nog att minstingen har blivit blöjfri. Bara så där. Tänkte att det inte var lönt att tjata på henne, utan att det kommer väl när det kommer. Det började med att hon tog av sig blöjan själv ibland under natten och la den snyggt på stolen bredvid sin säng. Fullkissad. Ändå inte en enda olycka i sängen. Sedan fick hon nog lite draghjälp av att hon fick utslag i rumpan och upptäckte nog då hur skönt det var att vara utan blöja. Även om hon fick salva i rumpan, så tar det ju ett tag innan plitorna försvinner. Det tog två dagar och sedan var hon helt torr - både dag och natt. Det är ett par veckor sedan och det har bara varit två olyckor på natten, där den ena skedde när hon inte han springa till toaletten.

Nästa steg är att hon ska lära sig att torka sig själv, men det kommer nog så småningom. Är så himla stolt över henne. Att själv gå på toaletten är stort nog. Det andra får komma sen.

Söta uttryck

Lilla söta minsting. När vi hade ätit färdigt kvällsmaten ville dottern lägga sig. Förstår att hon var trött! Under tiden mannen gjorde iordning henne för sängen, så dukade jag av middagen. Minstingen frågade mig om hon fick titta när jag dukade av. Därefter satte hon sig i en av de små barnfåtöljerna intill matbordet och tittade. Efter några sekunder utbrast hon "wow, mamma! Du är jätteduktig!". Svårt att låta bli att skratta. Tror det är första gången som jag fått den typen av beröm för att jag dukar av bordet...

Förbannade förstoppning

Det var länge sedan jag skrev, men det har hänt så mycket de senaste två månaderna att jag helt enkelt inte har haft energi över. Det har varit mycket kring barnen, företaget och jag har förlorat en nära vän.

Igår kväll hade dottern förstoppning. Den värsta hitintills. Första Microlaxen fick hon direkt efter dagis vid 17-tiden. Den resulterade bara i tårar, inget mer. När assistenten kom kl 19.30 hade hon fått två Microlax, suttit på toaletten i timmar, men inget riktigt ville komma ut. Det enda som hände var att en diarre rann ur henne mer eller mindre hela tiden. Det var så fruktansvärt synd om henne. Jag försökte med magmassagen vi har lärt oss, men inte heller den hjälpte. Jag fixade så att hon kunde ligga på golvet i vardagsrummet, för vem vill ligga på en toalett i timtal? Mannen ringde sin kompis som är läkare för att fråga om vi kunde ge henne en tredje Microlax och jag ringde till en kompis som är sjuksköterska för att få råd.

Halv nio fick jag tag på sjukvårdsupplysningen. Då hade dottern fått ett tredje lavemang, utan något resultat alls egentligen. De menade att vi skulle avvakta tills nu på morgonen, ifall hon inte verkade ha ont eller hade feber. Om hon blev ledsen i natt skulle vi ringa igen och sedan åka in till akuten med henne. Jag och assistenten hjälptes åt att få in henne i duschen, för att hon skulle känna sig lite fräschare innan hon gick till sängs. Tänkte att kanske värmen skulle hjälpa henne att slappna av och att det stora skulle komma ut.

När mannen kom hem vid tiotiden hade dottern precis somnat på skötbädden, men förstoppningen var fortfarande kvar. Läkaren konsulterades igen och vi beslutade oss för att väcka henne för att få i henne en dos Lactulos, låta henne somna och sedan ge en sista omgång Microlax. Klockan tre i natt kom det äntligen.

Nu sover hon djupt. Jag hoppar över ett av mina möten nu på morgonen på jobbet, så att hon kan sova en timma längre. Hade inte varit juste att dra upp henne nu. Är helt slut själv också. Det var många tårar igår, men att inte dottern klagade mer är ett under.

Mamma, vet du vad...?

Minstingen är så himla söt. När hon vill berätta något så händer det ganska ofta att hon börjar med "mamma, vet du vad...?". Det låter så oerhört gulligt. Det är fortfarande inte helt enkelt att förstå allt hon säger, men det blir tydligare och tydligare för var dag som går. När hon ropar på mannen, så om han inte svarar på "pappa", så övergår hon till att ropa hans namn istället. Det är inte riktigt lika ofta hon använder mitt namn. Undrar om det beror på att jag oftare ropar min mans namn jämfört med hur många gånger han ropar mitt namn...?

Idag är det maskerad på dagis. Precis hela dagen är det maskerad. Även personalen skulle vara utklädda. Dottern bestämde sig för flera veckor sedan. Hon skulle vara prinsessa. Minstingen hade inga egna utklädningskläder och dotterns prinsessklänningar är väl stora till henne, så mannen var iväg och köpte världens sötaste Tingelingdräkt i hennes storlek. Hon blev verkligen riktigt, riktigt söt. En ambitiös mamma hade nog sytt något kul, men det var liksom inte något alternativ. Är inte säker på om det hade blivit billigare. Hade nog bara tagit längre tid.

I eftermiddag ska jag och mannen hålla en föreläsning. Det är första gången vi föreläser tillsammans. Har inte alls hunnit förbereda mig så mycket som jag vill. Känns lite nervöst... Inte för att stå på scen, utan för att jag inte har hunnit repetera så mycket som jag vill. Det är tur att jag i vart fall känner mig bekväm i rollen som föreläsare...

Ord som bubblar

Dagarna formligen rusar fram och jag förstår inte vart tiden tar vägen. Minstingens ordförråd har formligen exploderat de senaste veckorna och hon sätter ihop fler och fler ord. Hon säger så många söta saker, som jag redan glömt bort när jag ska återberätta för mannen. Igår sa hon något väldigt sött. Minns precis var hon stod och vad hon gjorde när hon sa de, men kan inte för mitt liv komma ihåg vad hon faktiskt sa...

Hon är så underbart mysigt kramgo, minstingen. Det är inte särskilt svårt att få en kram eller en puss av henne. Jag hoppas att mina barn aldrig slutar att älska kramar och pussar!

Dottern har börjat bli mer och mer medveten om hur hon ser ut. Hon vill gärna ha klänning på dagis och också halsband och armband. Hon som inte brytt sig speciellt mycket tidigare. Det är viktigt att det är rätt klänning och att smyckena matchar. Det börjar nog bli läge att köpa fler klänningar till henne... I lila... eller möjligtvis rött. Så fort vi har byggt vårt förråd så kan vi flytta ut dotterns byrå dit och istället fixa en öppen garderobslösning. Då kommer hon att kunna se alla sina kläder och lättare kunna välja själv. Jag tror att det är något hon kommer att gilla. Har också kommit på ett sätt att göra hennes rum lite finare. Ska bara hitta några vackra vita krokar först.

Jag och mannen sitter vid köksbordet och jobbar. Det är märkligt, men nästan varje gång vi sätter oss ner för att jobba med vårt företag, så inleder vi med att tjafsa om egentligen inget alls. Så onödigt! Sedan tar det en liten stund, så är vi helt inne i jobbet båda två. Vi är precis lika engagerade, men har två helt olika sätt att prata på. Samma sak med våra prioritetslistor. De följer också två helt olika kulturer, i vart fall känns det så. Fast nu är vi inne i någon slags flow igen. Jag hade egentligen tänkt lägga mig tidigt ikväll, men nu är klockan snart elva och det är för sent att tänka på att komma tidigt i säng... Får bli efter våra deadlines... Om det nu blir någon period utan deadlines. Det kommer liksom nya hela tiden. Fast det måste erkännas, att det är roliga deadlines - även om de tar tid.

Hemma med minstingen

Minstingen är snorig. Hur mycket snor kan det egentligen produceras i en sådan liten näsa? Den bara rinner och rinnner. Just nu sitter hon bredvid mig och dricker mängder med grönt te med mjölk.

Vet inte om hon har feber, men hon är riktigt snorig och hostig. Under hela veckan har hon dessutom varit helt ur balans, varit helt förtvivlad när jag eller mannen har lämnat henne på dagis och sedan haft raseriutbrott senare på dagen på dagis. Hon som alltid brukar vara så glad. Hon somnade sent igår och vaknade tidigt i morse. Efter att ha varit ledsen i knappt en timma, så tog jag beslutet att vara hemma med henne idag. Oavsett om hon har feber eller ej, så mår hon uppenbarligen inte alls bra. Om hon bara får en lugn dag hemma med massor av sömn mitt på dagen, så kanske hon är bra igen i morgon. Mannen har legat sjuk i feber i flera dagar. Igår var första dagen han var på jobbet, så jag är kanske extra observant just nu.

Jag har ett par grejer jag måste göra för jobbets räkning, men jag tror inte att det är mer än att jag hinner under den timma eller de två timmar minstingen sover mitt på dagen.

Malmö open

Det har gått en dryg vecka sedan senaste inlägget, men det har varit väldigt händelserika dagar. Fredag-söndag var det Malmö Open och både jag och mannen jobbade som tokar inför tävlingarna. Vårt företag var med och sponsrade ett lag. Kan konstatera att det var galet mycket att göra. Ett tag såg det ut som om allt skulle gå om intet. Jag och mannen bestämde oss för att försöka tänka att vi om några år skulle tänka tillbaka på dessa dagar och le åt den kaos vi befann oss i. Det var svårt att ta kaoset med ett leende, men jag är stolt över att vi faktiskt klarade utmaningarna. Det gick helt enkelt riktigt bra.

Idag har jag och mamma varit på företagsmingel och minglat runt med massor av spännande människor. Har bytt hur många visitkort som helst och fått massor med bra kontakter.

Minstingen är fortfarande förkyld. Hon är snorig och hostig och har varit riktigt gnällig de senaste dagarna. Både jag och mannen har kollat hennes temp vid några tillfällen, men hon har inte någon feber. Ikväll fick hon lite ipren och sedan åkte hon i säng tidigt. Tänkte att det kanske är så att hon sover dåligt pga förkylningen och då hjälper förhoppningsvis lite ipren.

Mannen har varit sjuk i influensan i flera dagar. Han fick feber i lördags mitt under tävlingarna och hade det nog rätt kämpigt.... Att det sedan blev ännu värre i början av veckan är kanske inte så konstigt. Det är först ikväll som han verkar ha kommit tillbaka till sitt gamla jag. Skönt...!

För egen del ska jag lägga mig tidigt, direkt efter att jag skapat detta inlägg. Det har varit många sena kvällar och tidiga mornar de senaste veckorna och det känns...

Systuga och trött dotter

Igår hade vi systuga här hemma. 3 symaskiner surrade på köksbordet och golvet var täckt av överdrag. Nu är alla kardborrebitarna på plats och det är dags att mäta ut var trycket ska sitta. Tidspressen har varit helt galen, men nu börjar allt falla på plats. Det blir inte riktigt som vi tänkt oss med alla delar, men så är det alltid. Det är bara att gilla läget. Å andra sidan är det inte så många som vet vad vi hade tänkt oss från början. Det kommer förhoppningsvis bli riktigt bra.

I kväll har det varit ganska lugnt. Dottern var så trött efter dagis att hon somnade i bilen hem och sedan ville hon sova vidare. Hon har sovit sedan dess... Nattassistenten väckte henne för en stund sedan för att sätta henne på toaletten, byta till nattlinne och ge henne en dinosauriedricka (näringsdryck). Det är märkligt, men det märks så tydligt på minstingen när hon får ha mig och mannen helt för sig själv. Hon är ett helt annat barn. Hon har lättare för att sysselsätta sig själv och är betydligt lugnare. Gissningsvis så är det väl att hon slipper känna någon press på sig om att tävla om vår uppmärksamhet. Det är säkert inte så lätt för henne att hantera alla gånger att dottern behöver så mycket hjälp och att vi lyfter henne så mycket.

För att belöna mig själv för att vi slitigt så mycket den senaste tiden, så ska kvällen avslutas med bastubad. Finns det något härligare än att få halvligga i bastun med en bra tidning. Det får inte vara för varmt i bastun, utan så där lagom så att man orkar ligga kvar en stund och bläddra i tidningen. Optimalt hade varit om bastun varit lite större, precis så att det gick att ligga raklång. Det gör det inte nu, men det är skönt i alla fall.

Feber

Det är märkligt. Det räcker med lite feber för att jag ska känna mig helt ur gängorna. Det är som att få en bekräftelse på att jag faktiskt är sjuk. Antar att jag inte är ensam om att känna så. Knappt en grads förhöjning. Inte jättemycket, men jag känner mig ändå väldigt klen. Förhoppningsvis är det över i morgon. Det var nog tur att jag stannade hemma igår...

Dottern har sovit oroligt i natt också. Både jag och mannen har varit uppe ett flertal tillfällen. Till slut körde vi in hennes säng i vårt sovrum. Det gick precis. Mannen får klättra upp i sängen från sin sida och det blir inga bra lyft av dottern, eftersom det inte riktigt går att få stöd, men sängen går i vart fall in.

Funderar på om det går att flytta på någon av byråerna tillfälligt. Fram tills förrådet är byggt om några månader för då åker de ut dit. Bara för att få lite bättre plats med sängen.

Sjuk

Över en natt har förkylningen brutit ut med sin fulla kraft. När jag vaknade i morse var jag helt övertygad om att jag hade feber. Den lilla förhöjning som termometern visade kan knappast kallas för feber, men kroppen reagerar som om jag hade. Jag fryser och svettas om vartannat, näsan rinner, nysningarna varvas med hosta, jag känner mig illamående och huvudet bankar.

Dottern har sovit oroligt i natt. Jag har varit uppe 2-3 ggr och mannen vid minst lika många tillfällen. Trots att jag la mig tidigt och sov hyfsat länge, så är jag trött. Även om sömnen har blivit avbruten vid ett par tillfällen, så borde jag ha känt mig mer utvilad än vad jag gör.

Mannen är hos svärfar med barnen. Dottern skulle firas, liksom hans halvbror. Tanken var att jag också skulle följa med, men det bara gick inte. Vill heller inte riskera att smitta någon annan.

Vad tempen än visar så känner jag mig riktigt ur gängorna. Har inte tid att vara sjuk, men tänker att om jag försöker ta hand om mig själv hyfsat under helgen, så kanske det är över tills på måndag...

Jag håller tummarna riktigt hårt för att vår nattassistent är frisk på söndagkväll. Om jag sover en del idag nu när mannen är iväg med barnen, så orkar jag förhoppningsvis natten med dottern för att få sova ut natten till måndag.

Stor dag för dottern

Assistenten är fortfarande sjuk. Tror inte det blev mycket mer än fyra timmars sömn i natt. Har ont i hela kroppen och det dunkar i huvudet. Känns som influensa, men antagligen är det bara sömnbrist. Ska lägga mig tidigt ikväll. Mannen borde vara ännu tröttare. Han tog flest pass.

För dotterns del så är det en stor dag eller kanske snarare natt. En av hennes dagiskompisar ska sova över. Just nu sitter de båda och tittar på Skönheten och odjuret samtidigt som de äter popcorn och chips. De verkar båda ganska nöjda.

Sjuk assistent

Det var två väldigt trötta föräldrar som klev upp i morse. Nattassistenten är sjuk, så vi har sprungit fram och tillbaka till dotterns rum hela natten. Hon har vant sig vid att det finns någon vaken i hennes rum när hon sover, så när det inte finns någon där inne sover hon inte speciellt bra.

Jag och mannen ska möblera om i vårt sovrum, så att det går att köra in dotterns säng bredvid vår när vi ska sova och det inte finns någon assistent hemma. Idag ska vi lägga ut en annons för att se om vi kan hitta en till. Det börjar ändå bli dags att utöka antalet nätter per vecka.

Dags för dagis... och jobb för min del.

Kalastrött

Idag har dottern haft barnkalas. Totalt var det 12 barn som härjade runt för fullt i huset under 2,5 timmar. När alla barnen åkt hem var det två väldigt trötta syskon som satt i soffan. Det tog inte lång tid förrän det hördes snarkningar från två sovande barn, en i var soffa.

Hade inte hjärta att väcka minstingen direkt, utan istället fick hon sova en timma. Det märktes när hon skulle lägga sig. Det tog tid innan John Blund kom och hälsade på i hennes sovrum.

Dottern sov i två timmar, men hade ändå inte några större problem att komma till ro när det var dags att sova igen.

Mannen och jag har suttit och jobbat med vårt nya företag vid köksbordet ett par timmar. Känns skönt att vi fått en del saker på plats, sådana saker vi mest pratat om att vi borde fixa.

Mamma, jag vill ha tomatsoppa!

Idag ska vi fira dotterns femårsdag med släkten. Dottern fick välja precis vad hon ville till middag - tomatsoppa med bönor... och sedan prinsesstårta till efterrätt. Självklart ska vi ha tomatsoppa, fast det får nog bli som förrätt. Dottern ville eg ha samma tomatsoppa som vi åt för ett år sedan... i det gamla huset. Hur kan hon komma ihåg...? Den har jag bara gjort en enda gång och jag hittar inte längre receptet. Minns inte riktigt vad som var i, mer än att det var en orange soppa som man la ner svarta bönor i, precis innan servering.

Full rulle

Har varit på projektledarutbildning under dagen och fick därför hämta barnen ganska sent (kl 17). Då hade alla andra barn redan gått hem. En av pedagogerna satt i ett rum och lekte för fullt med barnen när jag kom. Ingen av dem var speciellt intresserad av att gå hem. Det är så underbart att slippa denna stress i samband med hämtning! Själv hade jag lite dåligt samvete för att de var sist, men utbildningen slutade först kl 16.30, så jag hade verkligen skyndat mig så mycket det bara gick. Pedagogen som var kvar försäkrade mig om att det absolut inte var någon stress och att det inte var så länge sedan de andra barnen hade gått hem.

Väl hemma så väntade både svärmor och min ena syster med barn på oss. Det har verkligen varit full rulle här hemma under kvällen. Är helt slut nu. Å andra sidan vet jag inte om jag hade varit mycket mindre trött ifall vi inte haft besök. Även om ljudvolymen blir ganska mycket högre av fler barn i huset, så gör det också att barnen sysselsätter sig själva på ett helt annat sätt än annars.

Minstingen och hennes kusin badade badkar. Det var världens sjöslag, vilket fick till sin följd att golvet nu är riktigt rent och fint.

När barnen väl kommit i säng, så fick jag en stund över att jobba lite med vårt nya företag. Det känns bra att försöka göra lite varje dag - framför allt nu när vi har så tight deadline. Har fått massor av idéer de senaste dagarna. Vore kul om det var möjligt att realisera i vart fall någon av idéerna.

I morgon är det släktkalas för dottern. Vi har inte hunnit handla, men maten är i vart fall planerad och en prinsesstårta är beställd och väntar bara på att bli hämtad.

Nu ska jag krypa i säng. Förhoppningsvis sover barnen länge i morgon....

Jobb, jobb, jobb....

Jag hade möjlighet att arbeta med överdragen först vid tiotiden nu ikväll. Nu är jag äntligen färdig för dagen. Puh.... Dags att sova. Ska dubbelkolla de mönster jag gjort i morgon bitti, innan jag mailar iväg dem. Sedan är det ytterligare två kvar att fixa under morgondagen. Känns lite som om jag går back tidsmässigt. Det är lättare att fokusera på det som är kvar än det som är gjort.

Våra nya visitkort kom idag. Hur fina som helst. Några mindre saker att justera till nästa gång, men betydligt bättre än de gamla. Nu finns i vart fall all information med...!

Tyst i huset

För ett ögonblick är det tyst och lugnt i huset. Dottern fyller fem år idag och vi har haft lite firande på morgonen. Nu har mannen precis åkt iväg till dagis och jag har en halvtimma på mig att fixa det sista med håret och gå igenom justeringar av mönster för vårt företag. Sedan är det dags att åka till jobbet för att vara där en stund innan jag och mannen ska vidare till Skatteverket för att få lära oss mer om hur vi numera ska deklarera mm. Det är en lätt förvirrad och bitvis väldigt stressad värld vi lever i. Jag önskar jag kunde jobba halvtid med vårt företag istället för att trycka in det på kvällen.

Jag vill hem!

Det hade gått riktigt bra hos stödfamiljen under dagen och dottern hade varit hur glad som helst. När det blev kväll ville hon inte längre. Hon ville på inga villkor sova över där. Det är som om något med natten skrämmer henne hos dem. Inget att göra mer än att hon så klart får komma hem. Mina och mannens planer på att jobba hela helgen sprack något, men vi fick i vart fall nästan en hel lördag tillsammans.

Vi har fått gjort en hel del, även om det fortfarande är mycket som återstår innan vi är helt klara.

En ledsen dotter

Så var båda barnen lämnade. Mannen och jag ska ha jobbhelg. Dottern är hos stödfamiljen och minstingen hos mina föräldrar. Vi har en viktig deadline om tre veckor och massivt mycket att göra fram tills dess, så jag känner en oerhört stor tacksamhet för all hjälp vi får!

Kvällen firades med att ta en snabb promenad till en restaurang som ligger en kvart hemifrån oss. Vid niotiden ringde stödfamiljen. Dottern är massivt jätteledsen och vill inte alls vara kvar. Det är första gången som hon ber om att få komma hem. Nu! Både jag och mannen hade hunnit ta ett glas vin resp öl, så det gick bara inte att köra och hämta henne. Tydligen hade allt gått bra, dottern hade skrattat, busat och myst i soffan med popcorn fram tills att hon skulle lägga sig. Då vände hennes humör helt och hon ville desperat hem. Det var en extremt ledsen dotter jag pratade med och jag kände mig som en usel mamma som inte kunde komma och hämta henne. Som en mamma som skickat iväg sitt barn mot hennes vilja. En något överdriven reaktion kanske, med tanke på att hon inte alls sagt tidigare under dagen att hon inte ville åka iväg. Normalt sett brukar hon tycka det är roligt att komma till stödfamiljen.

Det hon hade kommenterat innan var att hon inte ville sova där, för det var så mörkt i rummet och hon menade att hon inte fick ha en lampa tänd. Vi skickade med henne en spöklampa från IKEA i resväskan och pratade med stödfamiljen - så att dottern också hörde samtalet - att hon skulle få ha lampan tänd under natten.

När jag pratade med henne, så hade hon haft lampor tända, men hon ville ändå inte vara kvar. Det var med sorg i hjärtat jag la på luren. Jag skickade ett mess till stödfamiljen några minuter senare och föreslog att de skulle testa att lägga henne i sina sängar. Kanske kände hon sig otrygg i det rum där hon brukar sova.

Det tog, tack och lov, inte mer än några minuter innan jag fick ett mess om att hon nu hade lugnat sig. Att mannen i stödfamiljen låg bredvid henne och pratade med henne och att hon var glad igen. Ytterligare några minuter senare kom ett mess att allt var bra och att hon sov djupt.

Jag hoppas att hon var ledsen för att hon var övertrött och att allt går bra i morgon. Vi ska höras då och se hur hon mår. Om dottern vill hem i morgon, så åker vi självklart och hämtar henne, även om det kraschar våra planer för helgen.

Bristen på träning

Jag hade verkligen tänkt träna efter jobbet idag, så vad händer...? Jag glömmer nyckeln ner till källaren. Vi har ett hyfsat fint gym i källaren på jobbet. Verkligen super, men det krävs nyckel för att komma ner. Nu står väskan kvar och hoppas på ett träningspass i morgon... Jag ska hålla utbildning precis hela dagen, så det kan nog vara en bra idé att släppa fokus på allt annat och bara stirra på roddmaskinens blinkande siffror för en stund.

Jag hade nog mått bra av att träna mer, men jag får bara inte ihop tiden. Det är som om jag har kommit ur min egen rytm. Jag som alltid tidigare har tränat mycket, har bara tränat mindre och mindre sedan barnen kom. Nu är det på sin höjd en gång i veckan.

Är riktigt riktigt trött efter ett par sena kvällar med jobb. Det tar tid att starta upp ett nytt företag och samtidigt som det är väldigt roligt, så tar det också mycket energi. Det är nog tur att det är ganska lugnt på mitt ordinarie jobb just nu. Återstår bara att se hur länge det håller i sig. Troligtvis bara denna veckan...

Mannen sitter och vrålar framför tv:n. Det verkar inte gå så bra på handbollen... Han hurra, vrålar eller suckar beroende på hur det går. Det räcker att lyssna för att höra åt vilket håll det verkar gå för Sverige. Gillar att träna själv (även om jag aldrig verkar få till tiden...), men att titta på sport har aldrig riktigt varit min grej. Det finns så mycket annat jag vill göra hela tiden...

Bal och work shop

Det har varit en händelserik helg. I fredags packade vi och sedan åkte vi till svärmor på lördag förmiddag. I vanlig ordning något sena... Det känns som om det kvittar hur tidigt vi än börjar, vi blir alltid sena när vi ska iväg till våra föräldrar. Antagligen beror det på allt som ska packas, eftersom vi oftast sover över. Jag undrar när vi ska lära oss att göra en bättre uppskattning av hur lång tid det faktiskt tar att packa ihop allt...

I lördags var det dags för bal. Först lätt stress på stan för mannen, som behövde köpa nya skor till kvällen. Under tiden passade jag och minstingen på att hälsa på en av mina äldsta - och fortfarande en av mina bästa - vänner. Det var så mysigt att få en stund tillsammans med min kompis. Det är ofattbart hur sällan vi träffas. Det är som om det alltid ska komma något emellan, mest barn som är sjuka. Vid femtiden var det fördrink hos mina föräldrar och sedan en timma senare satt vi i karoketaxin på väg till balen. Det var premiär för min del med karoketaxi - och jag tror det var premiär för de övriga också... Låtvalen lämnade väl en del att önska, men jag och mamma klämde i ändå. Man tager vad man haver... eller hur var det nu...?

Det var en väldigt trevlig fest med massor av människor i vackra kläder. Balen var helt fullbokad, 136 personer och det stod t o m en del på kö, så det kändes extra bra att tillhöra dem som faktiskt fick möjlighet att gå. Det blev ganska sent, så det var dubbelt skönt att åka hem till mina föräldrar med vetskapen att svärmor tog hand om barnen. Att både få vara ute tillsammans till sent på kvällen - och få sova utan avbrott under resterande del av natten och morgonen är verkligen dubbel lyx. Klockan elva på förmiddagen väckte mannen mig. Jag som sällan sover längre än till halv nio den dagen på helgen när jag får sova länge.

I går kväll hade jag och mannen work shop i vardagsrummet till midnatt... Nu har vi en stor plansch med miljoner post it lappar på, upphängd på en av väggarna i vardagsrummet. I dag var vi iväg och köpte ett skrivbord. Vi har två större deadlines med nya företaget i samband med Malmö Open, som är i mitten av februari. Det blir tight med tid och det är knasigt mycket som behöver göras, men det är världens chans för oss och det ska gå.

Avslutad jobbvecka

Så var första jobbveckan avklarad. Första veckan efter ledigheten. Det måste erkännas att det var ganska segt att komma igång... Igår hade jag långdag på jobbet. Var inte hemma förrän vid halv elvatiden. Det är skönt att ibland få en långdag på jobbet. Att få sitta precis så länge jag vill. Ofta kommer jag igång och får extra energi ungefär samtidigt som alla går hem. Timmarna tar jag jobbat extra tar jag ut en dag när jag inte har någon energi alls eller när jag har privata ärenden jag måste fixa.

Barnens julgran är helt död. Nu ligger flera kilo barr bland soporna och de nakna grenarna ligger utanför dörren. Synd att vi inte har en öppen spis. Den borde brinna rätt bra...

Söta lilla minstingen

Minstingen är så himla söt. Om det är något hon vill ha, så är det inte alltid att hon frågar om lov, utan istället ropar hon till av förtjusning, tar prylen och säger samtidigt "Tack, mamma. Tack så mycket!" Hur ska man kunna tillrättavisa henne då? Det är ju faktiskt helt omöjligt. Vet inte om hon är smart nog att inse, eller om det bara är något hon har lagt sig till med. Sött är det i vart fall och det är svårt att inte le mot henne.

I övrigt är hon ett riktigt busfrö. Ett sådant busfrö som man pendlar mellan att skratta åt och att bli riktigt arg på. Hon ser i vart fall till så att vi inte får det långtråkigt här hemma.

En helt blöjfri dotter

Klockan var nästan halv elva igår innan minstingen somnade och knappt en timma senare sov även dottern. Det är ett under att de orkar vara vakna så länge. Ett ännu större under är nog att de ändå vaknade i skaplig tid - och är på hyfsat humör! Får se hur dagen utvecklar sig...

Minstingen har börjat prata mer och mer. Vi som var oroliga för att hon var så sen att börja prata. Det märks inte nu. Orden bubblar ut ur munnen på henne. Inga långa meningar, utan 2-4 ord i varje mening brukar hon hålla sig till. Däremot pratar hon i princip hela tiden. Det är gulligt att lyssna på hennes prat.

Dottern har blivit helt torr. Bara sådär. Nu har hon trosor på natten och det går jättebra! Vi har ett underlägg i sängen utifall att..., men det har bara använts vid ett enda tillfälle. I övrigt använder vi inte något skydd alls någonstans. Det var nog bara motivation som saknades tidigare. Återstår att se när minstingen känner sig redo. Hon var nästan torr i somras innan vi flyttade, men sedan dess har hon inte visat några större tendenser att vilja vara utan blöjan. Det händer att hon kissar på pottan, bara för att i nästa stund kissa på golvet istället ifall vi har tagit av henne blöjan. Det får bli när det blir. Hon är ju trots allt bara 2,5 år, så det är absolut inte någon stress på ett bra tag.

Nya affärsidéer

Mannen och jag har kommit på en ny briljant företagsidé. Det är en så genial idé att det faktiskt är märkligt att ingen annan verkar ha kommit på den... Fast det känns inte riktigt läge att drag igång med ett till företag just nu... Ett i taget är nog mer att rekommendera, men när väl vårt första har kommit igång ordentligt, så kanske det är läge att dra igång ett till... Åh, vad jag önskar att vi hade haft en ekonomi som tillät att vi kunde satsa mer på våra idéer (vilket även inkluderar att kunna lägga ner mer tid på vårt nuvarande företag).

Det finns ju hur mycket bra idéer som helst, som bara väntar på att upptäckas och dras igång.

Nilla nigel akta dej, akta dej....

Minstingen älskar att sjunga. Det är så sött att man bara vill smälta. Bokstaven S har hon fortfarande svårt att få till, så det blir dubbelt gulligt att lyssna på henne. Lilla snigel är favoritlåten just nu, men Krokodilen och Var är tummen ligger också bra till.

Ofta när det är dags att lägga sig så väljer hon sånger framför en saga. När det är jag som lägger henne blir det i princip alltid sånger. Vid hennes säng finns två tavellister på vilka det står ett par böcker. Boken som oftast plockas ner av henne är den silvriga barnkammarboken, som enbart består av barnsånger. Det är mysigt att sjunga tillsammans med henne, även om det är mer regel än undantag att hon avbryter mig mitt i sången för att hon vill sjunga något annat.

Kalasdag

Dottern är på kalas med två av sina assistenter. Kalaset är på ett lekland, så för att skona assistenternas ryggar och säkerställa att dottern verkligen får leka på så lika villkor som möjligt jämfört med sina kompisar, så tog vi med två assistenter till henne. Mannen är på kallbadhuset med en kompis. Det har snöat mycket under natten, och även om det inte är så väldigt många minusgrader ute så det blir nog ett kallt dopp... Här hemma sitter jag och minstingen vid köksbordet. Hon har precis ätit en stor tallrik tortellini och sitter nu och slaktar sin chokladtomte som hon fick på julafton. När hon är klar är det nog läge för ett dopp i badkaret. Det är verkligen choklad överallt. I hela hennes ansikte, en bra bit ner på tröjan, bordet, stolen, golvet... Det är en glad chokladminsting som sitter vid köksbordet. Känns bra att även hon får lite extra mys när dottern är iväg på kalas och busar.

Biokväll

Tidigare i eftermiddags var vi hos min ena syster och hälsade på. Dottern kan sitta i timtal med sin lilla lilla kusin liggandes i sitt knä. Hon klappar henne försiktigt och är väldigt mån om att hon ska ha det bra. Så fort hon gäspar blir hon orolig för att hon kanske ändå vill ha sin napp... Det är riktigt riktigt sött. Även minstingen sitter gärna i soffan med sin kusin i knät, men hon har inte alls samma ro att sitta still länge och man får sitta bredvid för att säkerställa att hon inte blir för hårdhänt.

Senare på kvällen var vi på bio, jag och mannen. Bara vi två. Landet Narnia, en varsin dricka och en mellanpopcorn. Helt underbart. Det är när vi kommer iväg på dessa aktiviteter bara vi, som jag inser hur väl vi behöver det. Att få samla kraft tillsammans.

Det märks ofta även dagen efter när vi har gjort något mysigt tillsammans. Vi är inte alls lika lättirriterade, vilket gör att alla mår bättre.

Kan jag gå när jag blir stor?

- Mamma, kommer jag ha trosor på mig när jag är stor?
- Ja, det kommer du, precis som idag. Fast när du blir stor kommer du ha det på natten också.
- Då kommer jag gå upp själv på natten och gå på toaletten om jag behöver.
- Mmm.

Funderade på om jag skulle vara ärlig och säga som det är. Att nej, du kommer inte att komma gå själv på toaletten och nej, du kommer inte kunna gå upp själv. Valde istället att vänta in hennes nästa kommentar.

- Mamma, när jag blir stor, kan jag gå då?
- Nej, det kommer du inte. Du kommer inte kunna gå när du blir stor. Du kommer ha andra rullstolar, men du kommer aldrig att kunna gå.

Jag antar att det är överflödigt att ens beskriva de stora tårarna som trillade ner för dotterns kinder efter det krassa beskedet. Jag önskade så att jag kunde säga att allt skulle lösa sig, men det kan jag inte. Istället säger jag till henne:

- Om jag hade kunnat, så hade jag lärt dig gå, men det kan jag inte.

Står länge och bara håller om henne. Låter henne gråta färdigt i min famn och ger henne därefter sina älskade nallebjörnar som kan ge den extra tröst som hon så väl behöver. Efter 10 minuter är hon som vanligt igen.

Dagen förlöper utan att hon pratar mer om saken. Inte förrän hon har lagt sig och jag pussar henne godnatt. Då kommer funderingarna igen.

- Mamma, när jag blir stor, kommer jag att kunna gå då?
- Nej, det kommer du inte. Du kommer aldrig att kunna gå.

Dottern ser väldigt ledsen ut, men det kommer inte några tårar. Istället kommer en ledsen kommentar tillbaka:

- När jag blir stor, så kommer jag alltid att gråta.
- För att du inte kan gå?
- Mmmm.
- Det verkar ju vara ett väldigt tråkigt liv, att bara gråta.
- Mmmm.
- Tycker du inte att det verkar lite dumt? Att bara vara ledsen hela tiden?

Berättar för henne att hon ska få prova på el-hockey och att det inte är så många gående som tränar el-hockey. Om hon hade varit gående, så hade hon antagligen aldrig fått prova på det. För att få henne på andra tankar så pratar vi lite kring el-hockey. Hon har ju faktiskt redan provat en gång. Då var hon två och nådde precis fram till joysticken. Allt hon kunde göra var att dra den snett bakåt. Sedan körde hon baklänges runt runt runt i en väldigt hög fart och med det största leende kan man tänka sig på läpparna.

Jag ber assistenten surfa in på youtube och se om det finns några klipp med el-hockey. Sedan tittar vi på dem tillsammans. Det slutar med att dottern ligger i sängen med ett stort leende på läpparna och huvudet är antagligen fullt med scener där en el-hockeystol finns med.

Själv känner jag mig matt och ledsen. Det är viktiga diskussioner, men de är känslomässigt jobbiga att ta. Känslan sitter kvar länge efteråt. Kommer man någonsin att vänja sig...?

Sovmorgon

Barnen har börjat sova länge på morgonen. Helt underbart. Minstingen vaknade till vid halv åtta, men sov vidare en timma till. Dottern sover fortfarande. Barnen får sova så länge de vill nu när vi ändå är lediga, vilket dottern verkligen gjorde igår. 11.05 bestämde hon sig för att det var lagom att gå upp. Jag och mannen var väldigt tacksamma i och med nyårsfesten dagen innan.

Just nu är jag själv uppe med minstingen och det är lugnt och skönt i huset. Hon har precis svept en flaska välling och står och dricker mjölk ur vällingflaskan. Hon dricker lätt 4-5 deciliter vätska på morgonen. Det där pratet om att det är svårt att få i små barn tillräckligt med vätska stämmer verkligen inte in på henne. Hon häller i sig lika mycket vätska på morgonen som dottern dricker på en hel dag!

Det är en omständlig process med minstingens morgonrutiner och hon blir helt förtvivlad om det blir fel. Det börjar redan i sängen. Trots att hon kan gå ur sängen själv, så vill hon att vi kommer in och bär ut henne till köket. Det är svårt att säga nej, eftersom det är så vi gör med dottern. Kudden och ett par kramdjur måste följa med. Väl ute i köket ska först kramdjuren läggas i soffan och därefter ska hon ta vällingen själv. Flaskan ska stå på diskbänken och en liten vit stol ska finnas framför så att hon lätt kan klättra upp och ta flaskan. Sedan går hon bort till soffan där hon klättrar upp och sedan ska hon sitta på sin huvudkudde. När vällingen är slut, så vill hon ha mjölk i flaskan. Samma visa varje morgon... Enda skillnaden är vissa mornar när hon vill ha juice i flaskan istället...

Vi har blivit ombedda att göra kostregistrering för dottern under en helg, så vad passar väl bättre att göra det idag och i morgon. Veckodagen har ju egentligen inte någon betydelse, utan det är att hon är ledig från förskolan. Det är lite meckigt att mäta allt hon får i sig, men samtidigt är det bra att veta hur mycket hon egentligen får i sig.