fredag 21 januari 2011

En ledsen dotter

Så var båda barnen lämnade. Mannen och jag ska ha jobbhelg. Dottern är hos stödfamiljen och minstingen hos mina föräldrar. Vi har en viktig deadline om tre veckor och massivt mycket att göra fram tills dess, så jag känner en oerhört stor tacksamhet för all hjälp vi får!

Kvällen firades med att ta en snabb promenad till en restaurang som ligger en kvart hemifrån oss. Vid niotiden ringde stödfamiljen. Dottern är massivt jätteledsen och vill inte alls vara kvar. Det är första gången som hon ber om att få komma hem. Nu! Både jag och mannen hade hunnit ta ett glas vin resp öl, så det gick bara inte att köra och hämta henne. Tydligen hade allt gått bra, dottern hade skrattat, busat och myst i soffan med popcorn fram tills att hon skulle lägga sig. Då vände hennes humör helt och hon ville desperat hem. Det var en extremt ledsen dotter jag pratade med och jag kände mig som en usel mamma som inte kunde komma och hämta henne. Som en mamma som skickat iväg sitt barn mot hennes vilja. En något överdriven reaktion kanske, med tanke på att hon inte alls sagt tidigare under dagen att hon inte ville åka iväg. Normalt sett brukar hon tycka det är roligt att komma till stödfamiljen.

Det hon hade kommenterat innan var att hon inte ville sova där, för det var så mörkt i rummet och hon menade att hon inte fick ha en lampa tänd. Vi skickade med henne en spöklampa från IKEA i resväskan och pratade med stödfamiljen - så att dottern också hörde samtalet - att hon skulle få ha lampan tänd under natten.

När jag pratade med henne, så hade hon haft lampor tända, men hon ville ändå inte vara kvar. Det var med sorg i hjärtat jag la på luren. Jag skickade ett mess till stödfamiljen några minuter senare och föreslog att de skulle testa att lägga henne i sina sängar. Kanske kände hon sig otrygg i det rum där hon brukar sova.

Det tog, tack och lov, inte mer än några minuter innan jag fick ett mess om att hon nu hade lugnat sig. Att mannen i stödfamiljen låg bredvid henne och pratade med henne och att hon var glad igen. Ytterligare några minuter senare kom ett mess att allt var bra och att hon sov djupt.

Jag hoppas att hon var ledsen för att hon var övertrött och att allt går bra i morgon. Vi ska höras då och se hur hon mår. Om dottern vill hem i morgon, så åker vi självklart och hämtar henne, även om det kraschar våra planer för helgen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar