Kalastrött

Idag har dottern haft barnkalas. Totalt var det 12 barn som härjade runt för fullt i huset under 2,5 timmar. När alla barnen åkt hem var det två väldigt trötta syskon som satt i soffan. Det tog inte lång tid förrän det hördes snarkningar från två sovande barn, en i var soffa.

Hade inte hjärta att väcka minstingen direkt, utan istället fick hon sova en timma. Det märktes när hon skulle lägga sig. Det tog tid innan John Blund kom och hälsade på i hennes sovrum.

Dottern sov i två timmar, men hade ändå inte några större problem att komma till ro när det var dags att sova igen.

Mannen och jag har suttit och jobbat med vårt nya företag vid köksbordet ett par timmar. Känns skönt att vi fått en del saker på plats, sådana saker vi mest pratat om att vi borde fixa.

Mamma, jag vill ha tomatsoppa!

Idag ska vi fira dotterns femårsdag med släkten. Dottern fick välja precis vad hon ville till middag - tomatsoppa med bönor... och sedan prinsesstårta till efterrätt. Självklart ska vi ha tomatsoppa, fast det får nog bli som förrätt. Dottern ville eg ha samma tomatsoppa som vi åt för ett år sedan... i det gamla huset. Hur kan hon komma ihåg...? Den har jag bara gjort en enda gång och jag hittar inte längre receptet. Minns inte riktigt vad som var i, mer än att det var en orange soppa som man la ner svarta bönor i, precis innan servering.

Full rulle

Har varit på projektledarutbildning under dagen och fick därför hämta barnen ganska sent (kl 17). Då hade alla andra barn redan gått hem. En av pedagogerna satt i ett rum och lekte för fullt med barnen när jag kom. Ingen av dem var speciellt intresserad av att gå hem. Det är så underbart att slippa denna stress i samband med hämtning! Själv hade jag lite dåligt samvete för att de var sist, men utbildningen slutade först kl 16.30, så jag hade verkligen skyndat mig så mycket det bara gick. Pedagogen som var kvar försäkrade mig om att det absolut inte var någon stress och att det inte var så länge sedan de andra barnen hade gått hem.

Väl hemma så väntade både svärmor och min ena syster med barn på oss. Det har verkligen varit full rulle här hemma under kvällen. Är helt slut nu. Å andra sidan vet jag inte om jag hade varit mycket mindre trött ifall vi inte haft besök. Även om ljudvolymen blir ganska mycket högre av fler barn i huset, så gör det också att barnen sysselsätter sig själva på ett helt annat sätt än annars.

Minstingen och hennes kusin badade badkar. Det var världens sjöslag, vilket fick till sin följd att golvet nu är riktigt rent och fint.

När barnen väl kommit i säng, så fick jag en stund över att jobba lite med vårt nya företag. Det känns bra att försöka göra lite varje dag - framför allt nu när vi har så tight deadline. Har fått massor av idéer de senaste dagarna. Vore kul om det var möjligt att realisera i vart fall någon av idéerna.

I morgon är det släktkalas för dottern. Vi har inte hunnit handla, men maten är i vart fall planerad och en prinsesstårta är beställd och väntar bara på att bli hämtad.

Nu ska jag krypa i säng. Förhoppningsvis sover barnen länge i morgon....

Jobb, jobb, jobb....

Jag hade möjlighet att arbeta med överdragen först vid tiotiden nu ikväll. Nu är jag äntligen färdig för dagen. Puh.... Dags att sova. Ska dubbelkolla de mönster jag gjort i morgon bitti, innan jag mailar iväg dem. Sedan är det ytterligare två kvar att fixa under morgondagen. Känns lite som om jag går back tidsmässigt. Det är lättare att fokusera på det som är kvar än det som är gjort.

Våra nya visitkort kom idag. Hur fina som helst. Några mindre saker att justera till nästa gång, men betydligt bättre än de gamla. Nu finns i vart fall all information med...!

Tyst i huset

För ett ögonblick är det tyst och lugnt i huset. Dottern fyller fem år idag och vi har haft lite firande på morgonen. Nu har mannen precis åkt iväg till dagis och jag har en halvtimma på mig att fixa det sista med håret och gå igenom justeringar av mönster för vårt företag. Sedan är det dags att åka till jobbet för att vara där en stund innan jag och mannen ska vidare till Skatteverket för att få lära oss mer om hur vi numera ska deklarera mm. Det är en lätt förvirrad och bitvis väldigt stressad värld vi lever i. Jag önskar jag kunde jobba halvtid med vårt företag istället för att trycka in det på kvällen.

Jag vill hem!

Det hade gått riktigt bra hos stödfamiljen under dagen och dottern hade varit hur glad som helst. När det blev kväll ville hon inte längre. Hon ville på inga villkor sova över där. Det är som om något med natten skrämmer henne hos dem. Inget att göra mer än att hon så klart får komma hem. Mina och mannens planer på att jobba hela helgen sprack något, men vi fick i vart fall nästan en hel lördag tillsammans.

Vi har fått gjort en hel del, även om det fortfarande är mycket som återstår innan vi är helt klara.

En ledsen dotter

Så var båda barnen lämnade. Mannen och jag ska ha jobbhelg. Dottern är hos stödfamiljen och minstingen hos mina föräldrar. Vi har en viktig deadline om tre veckor och massivt mycket att göra fram tills dess, så jag känner en oerhört stor tacksamhet för all hjälp vi får!

Kvällen firades med att ta en snabb promenad till en restaurang som ligger en kvart hemifrån oss. Vid niotiden ringde stödfamiljen. Dottern är massivt jätteledsen och vill inte alls vara kvar. Det är första gången som hon ber om att få komma hem. Nu! Både jag och mannen hade hunnit ta ett glas vin resp öl, så det gick bara inte att köra och hämta henne. Tydligen hade allt gått bra, dottern hade skrattat, busat och myst i soffan med popcorn fram tills att hon skulle lägga sig. Då vände hennes humör helt och hon ville desperat hem. Det var en extremt ledsen dotter jag pratade med och jag kände mig som en usel mamma som inte kunde komma och hämta henne. Som en mamma som skickat iväg sitt barn mot hennes vilja. En något överdriven reaktion kanske, med tanke på att hon inte alls sagt tidigare under dagen att hon inte ville åka iväg. Normalt sett brukar hon tycka det är roligt att komma till stödfamiljen.

Det hon hade kommenterat innan var att hon inte ville sova där, för det var så mörkt i rummet och hon menade att hon inte fick ha en lampa tänd. Vi skickade med henne en spöklampa från IKEA i resväskan och pratade med stödfamiljen - så att dottern också hörde samtalet - att hon skulle få ha lampan tänd under natten.

När jag pratade med henne, så hade hon haft lampor tända, men hon ville ändå inte vara kvar. Det var med sorg i hjärtat jag la på luren. Jag skickade ett mess till stödfamiljen några minuter senare och föreslog att de skulle testa att lägga henne i sina sängar. Kanske kände hon sig otrygg i det rum där hon brukar sova.

Det tog, tack och lov, inte mer än några minuter innan jag fick ett mess om att hon nu hade lugnat sig. Att mannen i stödfamiljen låg bredvid henne och pratade med henne och att hon var glad igen. Ytterligare några minuter senare kom ett mess att allt var bra och att hon sov djupt.

Jag hoppas att hon var ledsen för att hon var övertrött och att allt går bra i morgon. Vi ska höras då och se hur hon mår. Om dottern vill hem i morgon, så åker vi självklart och hämtar henne, även om det kraschar våra planer för helgen.

Bristen på träning

Jag hade verkligen tänkt träna efter jobbet idag, så vad händer...? Jag glömmer nyckeln ner till källaren. Vi har ett hyfsat fint gym i källaren på jobbet. Verkligen super, men det krävs nyckel för att komma ner. Nu står väskan kvar och hoppas på ett träningspass i morgon... Jag ska hålla utbildning precis hela dagen, så det kan nog vara en bra idé att släppa fokus på allt annat och bara stirra på roddmaskinens blinkande siffror för en stund.

Jag hade nog mått bra av att träna mer, men jag får bara inte ihop tiden. Det är som om jag har kommit ur min egen rytm. Jag som alltid tidigare har tränat mycket, har bara tränat mindre och mindre sedan barnen kom. Nu är det på sin höjd en gång i veckan.

Är riktigt riktigt trött efter ett par sena kvällar med jobb. Det tar tid att starta upp ett nytt företag och samtidigt som det är väldigt roligt, så tar det också mycket energi. Det är nog tur att det är ganska lugnt på mitt ordinarie jobb just nu. Återstår bara att se hur länge det håller i sig. Troligtvis bara denna veckan...

Mannen sitter och vrålar framför tv:n. Det verkar inte gå så bra på handbollen... Han hurra, vrålar eller suckar beroende på hur det går. Det räcker att lyssna för att höra åt vilket håll det verkar gå för Sverige. Gillar att träna själv (även om jag aldrig verkar få till tiden...), men att titta på sport har aldrig riktigt varit min grej. Det finns så mycket annat jag vill göra hela tiden...

Bal och work shop

Det har varit en händelserik helg. I fredags packade vi och sedan åkte vi till svärmor på lördag förmiddag. I vanlig ordning något sena... Det känns som om det kvittar hur tidigt vi än börjar, vi blir alltid sena när vi ska iväg till våra föräldrar. Antagligen beror det på allt som ska packas, eftersom vi oftast sover över. Jag undrar när vi ska lära oss att göra en bättre uppskattning av hur lång tid det faktiskt tar att packa ihop allt...

I lördags var det dags för bal. Först lätt stress på stan för mannen, som behövde köpa nya skor till kvällen. Under tiden passade jag och minstingen på att hälsa på en av mina äldsta - och fortfarande en av mina bästa - vänner. Det var så mysigt att få en stund tillsammans med min kompis. Det är ofattbart hur sällan vi träffas. Det är som om det alltid ska komma något emellan, mest barn som är sjuka. Vid femtiden var det fördrink hos mina föräldrar och sedan en timma senare satt vi i karoketaxin på väg till balen. Det var premiär för min del med karoketaxi - och jag tror det var premiär för de övriga också... Låtvalen lämnade väl en del att önska, men jag och mamma klämde i ändå. Man tager vad man haver... eller hur var det nu...?

Det var en väldigt trevlig fest med massor av människor i vackra kläder. Balen var helt fullbokad, 136 personer och det stod t o m en del på kö, så det kändes extra bra att tillhöra dem som faktiskt fick möjlighet att gå. Det blev ganska sent, så det var dubbelt skönt att åka hem till mina föräldrar med vetskapen att svärmor tog hand om barnen. Att både få vara ute tillsammans till sent på kvällen - och få sova utan avbrott under resterande del av natten och morgonen är verkligen dubbel lyx. Klockan elva på förmiddagen väckte mannen mig. Jag som sällan sover längre än till halv nio den dagen på helgen när jag får sova länge.

I går kväll hade jag och mannen work shop i vardagsrummet till midnatt... Nu har vi en stor plansch med miljoner post it lappar på, upphängd på en av väggarna i vardagsrummet. I dag var vi iväg och köpte ett skrivbord. Vi har två större deadlines med nya företaget i samband med Malmö Open, som är i mitten av februari. Det blir tight med tid och det är knasigt mycket som behöver göras, men det är världens chans för oss och det ska gå.

Avslutad jobbvecka

Så var första jobbveckan avklarad. Första veckan efter ledigheten. Det måste erkännas att det var ganska segt att komma igång... Igår hade jag långdag på jobbet. Var inte hemma förrän vid halv elvatiden. Det är skönt att ibland få en långdag på jobbet. Att få sitta precis så länge jag vill. Ofta kommer jag igång och får extra energi ungefär samtidigt som alla går hem. Timmarna tar jag jobbat extra tar jag ut en dag när jag inte har någon energi alls eller när jag har privata ärenden jag måste fixa.

Barnens julgran är helt död. Nu ligger flera kilo barr bland soporna och de nakna grenarna ligger utanför dörren. Synd att vi inte har en öppen spis. Den borde brinna rätt bra...

Söta lilla minstingen

Minstingen är så himla söt. Om det är något hon vill ha, så är det inte alltid att hon frågar om lov, utan istället ropar hon till av förtjusning, tar prylen och säger samtidigt "Tack, mamma. Tack så mycket!" Hur ska man kunna tillrättavisa henne då? Det är ju faktiskt helt omöjligt. Vet inte om hon är smart nog att inse, eller om det bara är något hon har lagt sig till med. Sött är det i vart fall och det är svårt att inte le mot henne.

I övrigt är hon ett riktigt busfrö. Ett sådant busfrö som man pendlar mellan att skratta åt och att bli riktigt arg på. Hon ser i vart fall till så att vi inte får det långtråkigt här hemma.

En helt blöjfri dotter

Klockan var nästan halv elva igår innan minstingen somnade och knappt en timma senare sov även dottern. Det är ett under att de orkar vara vakna så länge. Ett ännu större under är nog att de ändå vaknade i skaplig tid - och är på hyfsat humör! Får se hur dagen utvecklar sig...

Minstingen har börjat prata mer och mer. Vi som var oroliga för att hon var så sen att börja prata. Det märks inte nu. Orden bubblar ut ur munnen på henne. Inga långa meningar, utan 2-4 ord i varje mening brukar hon hålla sig till. Däremot pratar hon i princip hela tiden. Det är gulligt att lyssna på hennes prat.

Dottern har blivit helt torr. Bara sådär. Nu har hon trosor på natten och det går jättebra! Vi har ett underlägg i sängen utifall att..., men det har bara använts vid ett enda tillfälle. I övrigt använder vi inte något skydd alls någonstans. Det var nog bara motivation som saknades tidigare. Återstår att se när minstingen känner sig redo. Hon var nästan torr i somras innan vi flyttade, men sedan dess har hon inte visat några större tendenser att vilja vara utan blöjan. Det händer att hon kissar på pottan, bara för att i nästa stund kissa på golvet istället ifall vi har tagit av henne blöjan. Det får bli när det blir. Hon är ju trots allt bara 2,5 år, så det är absolut inte någon stress på ett bra tag.

Nya affärsidéer

Mannen och jag har kommit på en ny briljant företagsidé. Det är en så genial idé att det faktiskt är märkligt att ingen annan verkar ha kommit på den... Fast det känns inte riktigt läge att drag igång med ett till företag just nu... Ett i taget är nog mer att rekommendera, men när väl vårt första har kommit igång ordentligt, så kanske det är läge att dra igång ett till... Åh, vad jag önskar att vi hade haft en ekonomi som tillät att vi kunde satsa mer på våra idéer (vilket även inkluderar att kunna lägga ner mer tid på vårt nuvarande företag).

Det finns ju hur mycket bra idéer som helst, som bara väntar på att upptäckas och dras igång.

Nilla nigel akta dej, akta dej....

Minstingen älskar att sjunga. Det är så sött att man bara vill smälta. Bokstaven S har hon fortfarande svårt att få till, så det blir dubbelt gulligt att lyssna på henne. Lilla snigel är favoritlåten just nu, men Krokodilen och Var är tummen ligger också bra till.

Ofta när det är dags att lägga sig så väljer hon sånger framför en saga. När det är jag som lägger henne blir det i princip alltid sånger. Vid hennes säng finns två tavellister på vilka det står ett par böcker. Boken som oftast plockas ner av henne är den silvriga barnkammarboken, som enbart består av barnsånger. Det är mysigt att sjunga tillsammans med henne, även om det är mer regel än undantag att hon avbryter mig mitt i sången för att hon vill sjunga något annat.

Kalasdag

Dottern är på kalas med två av sina assistenter. Kalaset är på ett lekland, så för att skona assistenternas ryggar och säkerställa att dottern verkligen får leka på så lika villkor som möjligt jämfört med sina kompisar, så tog vi med två assistenter till henne. Mannen är på kallbadhuset med en kompis. Det har snöat mycket under natten, och även om det inte är så väldigt många minusgrader ute så det blir nog ett kallt dopp... Här hemma sitter jag och minstingen vid köksbordet. Hon har precis ätit en stor tallrik tortellini och sitter nu och slaktar sin chokladtomte som hon fick på julafton. När hon är klar är det nog läge för ett dopp i badkaret. Det är verkligen choklad överallt. I hela hennes ansikte, en bra bit ner på tröjan, bordet, stolen, golvet... Det är en glad chokladminsting som sitter vid köksbordet. Känns bra att även hon får lite extra mys när dottern är iväg på kalas och busar.

Biokväll

Tidigare i eftermiddags var vi hos min ena syster och hälsade på. Dottern kan sitta i timtal med sin lilla lilla kusin liggandes i sitt knä. Hon klappar henne försiktigt och är väldigt mån om att hon ska ha det bra. Så fort hon gäspar blir hon orolig för att hon kanske ändå vill ha sin napp... Det är riktigt riktigt sött. Även minstingen sitter gärna i soffan med sin kusin i knät, men hon har inte alls samma ro att sitta still länge och man får sitta bredvid för att säkerställa att hon inte blir för hårdhänt.

Senare på kvällen var vi på bio, jag och mannen. Bara vi två. Landet Narnia, en varsin dricka och en mellanpopcorn. Helt underbart. Det är när vi kommer iväg på dessa aktiviteter bara vi, som jag inser hur väl vi behöver det. Att få samla kraft tillsammans.

Det märks ofta även dagen efter när vi har gjort något mysigt tillsammans. Vi är inte alls lika lättirriterade, vilket gör att alla mår bättre.

Kan jag gå när jag blir stor?

- Mamma, kommer jag ha trosor på mig när jag är stor?
- Ja, det kommer du, precis som idag. Fast när du blir stor kommer du ha det på natten också.
- Då kommer jag gå upp själv på natten och gå på toaletten om jag behöver.
- Mmm.

Funderade på om jag skulle vara ärlig och säga som det är. Att nej, du kommer inte att komma gå själv på toaletten och nej, du kommer inte kunna gå upp själv. Valde istället att vänta in hennes nästa kommentar.

- Mamma, när jag blir stor, kan jag gå då?
- Nej, det kommer du inte. Du kommer inte kunna gå när du blir stor. Du kommer ha andra rullstolar, men du kommer aldrig att kunna gå.

Jag antar att det är överflödigt att ens beskriva de stora tårarna som trillade ner för dotterns kinder efter det krassa beskedet. Jag önskade så att jag kunde säga att allt skulle lösa sig, men det kan jag inte. Istället säger jag till henne:

- Om jag hade kunnat, så hade jag lärt dig gå, men det kan jag inte.

Står länge och bara håller om henne. Låter henne gråta färdigt i min famn och ger henne därefter sina älskade nallebjörnar som kan ge den extra tröst som hon så väl behöver. Efter 10 minuter är hon som vanligt igen.

Dagen förlöper utan att hon pratar mer om saken. Inte förrän hon har lagt sig och jag pussar henne godnatt. Då kommer funderingarna igen.

- Mamma, när jag blir stor, kommer jag att kunna gå då?
- Nej, det kommer du inte. Du kommer aldrig att kunna gå.

Dottern ser väldigt ledsen ut, men det kommer inte några tårar. Istället kommer en ledsen kommentar tillbaka:

- När jag blir stor, så kommer jag alltid att gråta.
- För att du inte kan gå?
- Mmmm.
- Det verkar ju vara ett väldigt tråkigt liv, att bara gråta.
- Mmmm.
- Tycker du inte att det verkar lite dumt? Att bara vara ledsen hela tiden?

Berättar för henne att hon ska få prova på el-hockey och att det inte är så många gående som tränar el-hockey. Om hon hade varit gående, så hade hon antagligen aldrig fått prova på det. För att få henne på andra tankar så pratar vi lite kring el-hockey. Hon har ju faktiskt redan provat en gång. Då var hon två och nådde precis fram till joysticken. Allt hon kunde göra var att dra den snett bakåt. Sedan körde hon baklänges runt runt runt i en väldigt hög fart och med det största leende kan man tänka sig på läpparna.

Jag ber assistenten surfa in på youtube och se om det finns några klipp med el-hockey. Sedan tittar vi på dem tillsammans. Det slutar med att dottern ligger i sängen med ett stort leende på läpparna och huvudet är antagligen fullt med scener där en el-hockeystol finns med.

Själv känner jag mig matt och ledsen. Det är viktiga diskussioner, men de är känslomässigt jobbiga att ta. Känslan sitter kvar länge efteråt. Kommer man någonsin att vänja sig...?

Sovmorgon

Barnen har börjat sova länge på morgonen. Helt underbart. Minstingen vaknade till vid halv åtta, men sov vidare en timma till. Dottern sover fortfarande. Barnen får sova så länge de vill nu när vi ändå är lediga, vilket dottern verkligen gjorde igår. 11.05 bestämde hon sig för att det var lagom att gå upp. Jag och mannen var väldigt tacksamma i och med nyårsfesten dagen innan.

Just nu är jag själv uppe med minstingen och det är lugnt och skönt i huset. Hon har precis svept en flaska välling och står och dricker mjölk ur vällingflaskan. Hon dricker lätt 4-5 deciliter vätska på morgonen. Det där pratet om att det är svårt att få i små barn tillräckligt med vätska stämmer verkligen inte in på henne. Hon häller i sig lika mycket vätska på morgonen som dottern dricker på en hel dag!

Det är en omständlig process med minstingens morgonrutiner och hon blir helt förtvivlad om det blir fel. Det börjar redan i sängen. Trots att hon kan gå ur sängen själv, så vill hon att vi kommer in och bär ut henne till köket. Det är svårt att säga nej, eftersom det är så vi gör med dottern. Kudden och ett par kramdjur måste följa med. Väl ute i köket ska först kramdjuren läggas i soffan och därefter ska hon ta vällingen själv. Flaskan ska stå på diskbänken och en liten vit stol ska finnas framför så att hon lätt kan klättra upp och ta flaskan. Sedan går hon bort till soffan där hon klättrar upp och sedan ska hon sitta på sin huvudkudde. När vällingen är slut, så vill hon ha mjölk i flaskan. Samma visa varje morgon... Enda skillnaden är vissa mornar när hon vill ha juice i flaskan istället...

Vi har blivit ombedda att göra kostregistrering för dottern under en helg, så vad passar väl bättre att göra det idag och i morgon. Veckodagen har ju egentligen inte någon betydelse, utan det är att hon är ledig från förskolan. Det är lite meckigt att mäta allt hon får i sig, men samtidigt är det bra att veta hur mycket hon egentligen får i sig.