BPAP och Mojje

Nattassistenterna har börjat få på dottern hennes andningsmask (BPAP). Samtidigt som det känns bra att hon äntligen börjar använda den, så känns det tungt att se henne med slangen över ansiktet och den väsande maskinen intill sig. Assistenterna brukar sitta tätt intill sängen när hon har masken på sig, beredda att justera och fixa så fort det behövs. Dottern ser så sjuk ut när maskinen är igång. Det är verkligen riktigt jobbigt att se...

Igår var hon och jag på konsert med Mojje. Han missade nog vilka han spelade för... En handikapporganisation och en assistansförening hade anordnat det tillsammans, vilket gjorde att en stor andel av barnen som tittade hade olika funktionsnedsättningar och en betydande andel satt i rulle, hade gåstol, rullator etc. Under en låt uppmanade Mojje alla barnen att resa på sig och den som hoppade högst skulle få hans skiva. Så urbota korkat! Hälften av alla kunde ju inte hoppa. Dottern satt på golvet i mitt knä. Jag frågade henne om hon ville att jag skulle lyfta upp henne, vilket hon inte ville. Istället tog jag hennes ben och "hoppade" med dem så mycket det gick. När låten var slut, så sa Mojje att det fanns en person som hade hoppat högre än alla andra, så gick han ner från scenen och rakt fram till dottern. "Jag tycker att du hoppade högst av alla" sa han till henne och gav henne skivan. Hon blev lätt förlägen, men väldigt glad. Tycker fortfarande att det var ett korkat sätt att lägga upp sin spelning på för den skaran barn, men han räddade delar av den genom att ge skivan till ett barn som inte kunde hoppa på samma sätt som de andra barnen.

Nytt företag

Man kan fråga sig - och troligtvis med absolut största rätt - om det är smart att starta upp ett företag när man lever i den redan stressiga situation som jag och mannen gör... Fast om man tror på idén väldigt mycket och det dessutom gagnar dottern..., borde man då inte satsa? Vi bestämde oss i vart fall för att göra det, även om det just för närvarande innebär en hel del sena kvällar framför datorn, köksbordet eller bara i soffan pratandes om strategier och produkter.

På onsdag smäller det. Då ska allt vara klart eller i vart fall så klart att vi kan lansera vår första produkt. Flipp eller flopp? Det tar kanske ett par månader eller ett halvår innan vi får se om det bara är vår naiva tro att alla andra också tycker att detta är en briljant idé, för hur lång tid tar det att väcka ett behov. Alla de personer i vår målgrupp som ännu inte inser att de faktiskt behöver denna produkten. Att de behöver produkten så mycket att de inte bara nöjer sig med ett exemplar utan flera?

Om det blir en succe, vilket vi tror och hoppas, så är det antagligen bara en tidsfråga innan någon annan kopierar, plagierar och sedan är vi två på marknaden. Även om det hade varit väldigt trist på sitt sätt, så skulle det samtidigt innebära en ökad marknad för vår målgrupp - och det kan man ju inte deppa ihop för. Allt som ger dottern och andra barn i samma situation, en ökad livskvalitet är ju trots allt bra.

En lat söndag

Redan söndag lunch. Hur kan helger få lov att gå så fort? Jag och mannen har tagit det riktigt lugnt och ska snart iväg och äta brunch någonstans inne i stan. Minns knappt när vi var iväg på brunch senast, bara vi två.

Har en diger att-göra-lista som väntar. Vet redan på förhand att jag inte kommer hinna med allt, men kanske halva i vart fall. Det är ju ändå bättre än inget alls. Har nu på förmiddagen fixat adresslista för dagis. Det är så himla typiskt mig. Trots att vi ständigt har jättemycket att göra, så hör jag mig själv stå och säga på föräldramötet på dagis. "Vad sägs om att ha en adresslista till alla barnen? Jag kan fixa. Om ni skriver upp er här på listan, så sätter jag ihop". Nu finns även min mailadress på stora anslagstavlan, utifall någon som inte fanns med på föräldramötet vill vara med på listan... Å andra sidan blir jag på så sätt garanterad att något händer, att det faktiskt blir en adresslista. Fast det kanske det hade blivit ändå...?

Fest

Mamma och pappa passar barnen. Helt underbart att få vara hemma bara med mannen. Ensamma vi två. Det händer inte så ofta. Ikväll ska vi ha fest för några vänner. Har handlat, städat och fixat mat. Helt slut... Borde nog prioriterat sömn istället. När jag körde hem från affären stannade jag för grönt... Insåg inte förrän det precis slog om till rött att det faktiskt var grönt... Antar att det är sömnbristen som gör sig påmind.

Har riktigt svårt att sova länge på mornarna. Tvingade mig själv att ligga kvar till klockan åtta, vilket inte är så länge med tanke på att jag hade kunnat sova i princip hur länge jag ville.

Mannen har kämpat nästan hela dagen med att installera högtalarna. Ska bli skönt med lite riktig musik. Bra att passa på med den typen av fixande när inte barnen är hemma. Att försöka fixa när barnen har lagt sig fungerar sådär.

Ska lyxa mig med att ta riktigt lång tid på mig att göra mig iordning inför kvällen. Har köpt mosserande vin att smutta på under tiden. Det är faktiskt en av de lyxigaste sakerna som finns, att få ta 1,5 timma på sig att göra sig iordning och få smutta på ett glas champagne under tiden. Ska bara grunda med Red Bull, te eller något för att vakna till liv först...

Tidig morgon

Minstingen vaknade tidigt i morse. Riktigt tidigt. 05.15.... Så tidigt brukar hon aldrig vakna, men idag gjorde hon det. Vet inte om hon kände på sig att jag verkligen hade behövt den där sista timmans sömn... Just nu känns det okej, men ikväll kommer jag nog vara helt borta av trötthet. Suck... Ser så oerhört fram emot helgen. Så trött som jag var igår var det länge sedan jag var. Hade massor jag hade tänkt att göra, men hjärnan ville inte fungera och allt tog dubbelt så lång tid som det brukar.

Kom i vart fall iväg på ett träningspass igår. Det känns att jag tränar för lite. Har kondition som ligger på minus. Förhoppningsvis blir det ändring nu när jag har skaffat löparskor. Ska bara komma iväg och springa också. Kanske löpbandet på jobbet....?

Idag är det deadline för projektet på jobbet. Ska bli skönt att bli klar med det. Måste hinna med att förbereda inför utbildningen i morgon bitti också.

Mycket jobb och förskolemöten

Jobbade sent idag. Det var så skönt att få sitta helt själv på jobbet. Det blev ganska sent, men å andra sidan så känner jag mig ganska säker på att jag i gengäld kan sluta lite tidigare som planerat på fredag. Dessutom kan jag alltid ta ut den inarbetade tiden som ledig tid.

Konstigt när det kan kännas som egentid att få vara kvar länge på jobbet. Det är nog delvis känslan av att vara duktig som ger en kick. För visst är man väl lite duktig om man sitter sent på jobbet....? Egentligen borde det bara vara prestation som räknas, inte antalet nerlagda timmar. Krasst sett så är jag ju duktigare om jag klarar av allt på kortare tid. Fast det syns ju så mycket bättre med timmar. Hjärnan är helt enkelt märkligt konstruerad ibland, eller snarare den delen som berättar när jag är duktig.

Deadlinen på torsdag närmar sig med stormsteg, men jag vet att jag kommer att bli klar i tid. Om inte något oförutsett inträffar, så kommer jag kanske t o m vara klar redan på onsdag. Hade i så fall varit väldigt skönt. Då har jag en hel dag på torsdag att komma ikapp allt annat som har halkat efter.

I morgon är det dags för möte på habiliteringen igen och sedan blir det möte på dagis på kvällen. Återigen ska jag ställa mig upp och berätta om dottern. Pedagogerna på dagis tyckte att jag kanske borde nämna hur det fungerar om något annat barn vill att dottern ska komma och hälsa på. De har antagligen rätt i att det kan vara en fundering hos andra föräldrar. Har bara inte alls tänkt på det själv. Det känns så självklart att någon alltid följer med dottern och är där hos henne. Antingen en assistent, jag eller mannen. Det ansvaret skulle vi aldrig lägga på någon annan förälder. Fast det kan ju så klart inte de veta.

Trött...

Igenkorkad i näsan. Allergi. Kan nog inte vara pollenallergi... Frågan är väl om det finns mängder av kvalster i huset... Borde nog allergitesta mig. Enda som hjälper är allergimedicin, så det är nog allergi.

Idag hade vi minikalas för minstingen. 3 familjer med barn. Tillräckligt för att få ett lätt kaos i huset.

Kroppen är helt slut efter den intensiva helgen. Lätt blåröd under ögonen, ryggen värker och det känns som om all energi har runnit ur mig. En vecka kvar med knasigt tempo på jobbet och sedan ska jag "fira" med två dagar ledigt. Typiskt nog blev en av nattassistenterna sjuk och ingen kunde ta hennes pass. Typiskt. Hade verkligen behövt avlastning i natt och i morgon bitti. Samma i morgon...

Dottern lyckades sätta i halsen innan, eller rättare sagt hon fick ner vattnet i fel strupe. Panik. Hon blev helt röd i ansiktet och mannen kom farande in i hennes sovrum där jag stod bredvid och försökte hjälpa henne att hosta upp. Fram med hostmaskinen, eftersom den gissningsvis kan hjälpa till. När mannen fått fram maskinen och kopplat in den hade hon redan fått upp allt, men det kändes nog tryggt för henne med hostmaskinen för hon ville ändå att vi körde ett par andetag. Usch, det är jobbigt när man inte kan hjälpa mer. Tänk om det hade varit något annat hon hade satt i halsen...

Hosta

Dotterns hosta har kommit tillbaka igen med full styrka. Hostmaskinen och inhalatorn hjälper, men botar inte. Det är jobbigt att höra henne hosta och hosta. Slemmet åker upp och ner i luftrören, men hon orkar inte få upp det ordentligt. Assistenterna brukar vara duktiga och vända på henne extra många gånger när hon är hostig för att underlätta för henne.

Just nu ligger hon och sover. Snarkningarna blandas med hostattacker. Jag önskar jag kunde hjälpa henne att hosta upp. Mannen brukar sitta och coacha henne att försöka hosta upp slemmet när hon har kört hostmaskinen. Stackars lilla gumman... Hon klagar aldrig över hostan, utan det är mer ett konstaterande att hon är hostig. Fast det är klart att det måste vara jobbigt för henne.

Natten till idag sov hon riktigt dåligt. Jag gissar att hostan var en anledning till att hon sov så dåligt. Det slutade med att hon sov i vår säng. Det blev inte många timmars sömn för någon av oss. Ska prova med att öka antalet gånger hon får hostmaskin och Ventolin. Förhoppningsvis hjälper det henne.

Släktkalas

Idag har det varit släktkalas för minstingen. Tänk att hon redan är två år! Det är märkligt hur fort tiden går. I år körde vi med lunch och sedan fika. Traditionen i min släkt är att träffas på eftermiddag/kväll, men det kändes inte riktigt juste mot minstingen att inte kunna vara med på hela kalaset. Hon lägger sig vid sju, så det hade blivit ett kort kalas för hennes del. På så sätt var det bättre med lunchträff - även om det blev ganska stressigt... Det blev liksom inte bättre av att jag var med minstingen på dans i morse... Svårt att bortprioritera hennes enda aktivitet i veckan för att vi ska ha gäster.

Att minstingen lyckades hålla sig vaken under hela kalaset är ett under. Faktum är att hon höll sig vaken nästan ända till den vanliga tiden för att lägga sig. Sedan somnade hon riktigt snabbt.

Nu sitter jag i soffan och har ganska ont i fötterna av allt springande under dagen. Båda barnen sover, så det är tyst och skönt i huset. Bara tv:n maler ut sitt budskap. Funderar på om jag ska sätta igång och fixa en massa saker eller bara skjuta på det till morgondagen... Har hunnit köra en maskin tvätt, tagit hand om den torra tvätten och burit ut en massa skräp till bilen. Tänkte köra till tippen i morgon, så fort den öppnat.

Massagebehov

Varför känns det ständigt som om jag ligger back med allt, oavsett hur mycket jag än fixar? Har fått ett otroligt sug efter massage. Det är som om kroppen bara skriker efter att få bli ompysslad. Inte så att jag har tyckt att massage var något otrevligt tidigare, men jag har aldrig känt ett så påtagligt behov av massage. Kroppen är som en spänd tråd.

Idag fick jag ändå tummarna loss att gå iväg och köpa de där efterlängtade löparskorna. Jag fick ett presentkort på Löplabbet i mars... Tänker hela tiden, i morgon hinner jag, i övermorgon kommer jag ha tid... Sedan försvinner bara dagarna. Nu ska jag bara få fram tid att faktiskt bege mig ut och springa också.

Ikväll var jag på en extremt snabb tur till IKEA. Inte för att det kanske var något absolut måste - är det här man ser en förklaring till varför jag alltid har så mycket att göra...? - men jag hade verkligen sett fram emot att få åka dit. Har jag bestämt mig för att göra något så har jag väldigt svårt att ändra mina planer. Oflexibel eller bara målinriktad? Vad är egentligen skillnaden. Flexibiliteten bestod i att åka efter att minstingen lagt sig istället för innan mannen skulle komma hem med henne från dagis. Nu ska bara bordet monteras också...

Minstingen 2 år

Den noggranna läsaren av min blogg kan nog konstatera att det är tur att jag inte jobbar som mattelärare... Självklart är det två år tills dottern börjar i skolan. Suck. Man ska helt enkelt inte skriva på bloggen när man är trött, har ont i huvudet eller något annat.

I morgon fyller minstingen två. Har haft riktigt svårt att komma vad vi ska köpa till henne. Var först inne på att det skulle vara en lite finare present, något lite dyrare som vi kanske inte skulle ha köpt annars. Helt omöjligt att komma på något... Hon har ju redan så mycket. En kollega räddade mig. Hon frågade om minstingen inte gillade smycken, glitter och sånt', för det hade hennes dotter gjort som liten. Det är ju faktiskt antalet paket som är det viktiga. Nu har jag köpt klämmor, glittriga vantar, en liten handväska, kritor, en tröja, ängelvingar och ett trollspö. Inte så dyra saker, men hyfsat många. Tror hon kommer bli glad. Har köpt ett lila halsband till dottern också, så att hon också får något i morgon bitti.

Vi har bestämt oss för att det riktiga firandet får bli på kvällen, när barnen kommit hem från dagis. Fast lite fest måste det ju vara i morgon bitti också. Ett paket var och en varsin Risifrutti. Frukost på sängen, som vi annars har som tradition, får bli nästa år. Det blir liksom inte samma sak med spjälsäng. Vi hade som ambition att minstingen skulle få riktig säng till sin födelsedag - egentligen långt tidigare - men den envisas med att vara slut på IKEA. När det väl finns inne, så hinner vi inte dit och sedan är den slut igen.

Habiliteringsmöte och hostig dotter

Huvudvärken höll i sig. När jag vaknade i morse gjorde det fortfarande ont. Låg utslagen på sängen i halvlek, men lyckades ta mig samman och fixa i ordning barnen för dagis. Två migräntabletter och tre timmar senare var jag nästan som vanligt igen. Ytterligare tre timmar senare var huvudvärken borta. Då hade jag haft ont i ett dygn. Verkligen inte alls kul. Är oerhört tacksam för att det händer så sällan och jag lider med dem som har betydligt värre och mer frekventa migränanfall!

Direkt efter lämningen på dagis var det dags för möte på habiliteringen med teamet som arbetar med dottern. Ett riktigt bra möte. Nästan alla var där och vi lyckades reda ut massor av saker. Dessa möten är verkligen värdefulla! Det är så tacksamt att det är så många specialister på plats samtidigt. Ibland är det inte helt enkelt att veta vem man ska kontakta. Jag är glad att vi ännu så länge har behållit den gamla habiliteringen, trots att vi flyttat. Det blir en del körande, men det är inte så farligt långt och jag trivs så bra med teamet runt dottern. Det underlättar mycket att känna sig trygg med den personalen.

Vi har tryckt på mycket att en urolog ska kopplas in och äntligen verkar det som om ansvarig har fått tummarna loss och skickat in en remiss. Vi hade hoppats att vi skulle fått tid för ett år sedan, men bättre sent än aldrig antar jag... Ambitionen är att få dottern torr innan hon börjar skolan nästa år och även om det kan tyckas lång tid till nästa år, så går tiden fort och det är mycket som ska fixas innan dess. Tid ska bokas, dottern ska läggas in, ev uppföljning på resultaten osv för att slutligen kunna börja träna henne till våren. Jag hoppas verkligen att hon kan bli torr...

Dottern är riktigt hostig för närvarande. Har tryckt på habiliteringen att informera barnakuten här där vi bor för att de ska ha information om dottern ifall vi behöver åka in. Just nu kör vi hostmaskin, inhalator (Ventolin) och hostmedicin. Har även instruerat nattassistenterna att se till så att hon inte sover på rygg och att de hjälper till att vända henne ett par extra gånger under natten - även om hon inte själv ber om det. Är riktigt tacksam för den nya sängen vi fått som hjälpmedel. Att lätt kunna höja huvuddelen så att hon kommer högre och därmed kan andas lättare, är guld värt just nu. Är alltid orolig för att hon ska utveckla lunginflammation när hon är så hostig, men det känns tryggt att veta att någon finns hos henne hela tiden.

Kardiolog och migrän

I morse var jag och dottern hos kardiologen för att göra EKG och ultraljud av hjärtat. Tack och lov gick allt bra. Dottern var däremot inte helt övertygad om förträffligheten av att göra EKG. Hon grät i strida strömmar, mest av rädsla för att klisterlapparna, d v s elektroderna skulle göra ont att ta bort. Nallen fick en på magen och på mig satte hon en klisterlapp på halsen, men det hjälpte inte. Hon var verkligen helt förtvivlad. När sköterskan skulle ta bort lapparna lugnade hon sig, eftersom hon upptäckte att det inte alls gjorde ont. Inte förrän en av de sista, då tydligen någon hår måste ha kommit emellan för då började hon gråta igen och anklagade sköterskan högljutt för att hon sagt att det inte skulle göra ont, men att det visst gjorde ont. Ultraljudet gick betydligt bättre. Antagligen eftersom hon fick ligga och titta på en tecknad film samtidigt.

Efter kardiologen gick vi inom avd 62 för att lämna lite avlagda leksaker till bebisarna. I vanlig ordning fick någon av prylarna åka med hem igen. Denna gången var det ett knippe med leksaksnycklar. Dottern blev helt bestört när hon såg att jag lagt ner den i kassen. "Hur ska jag då kunna låsa, mamma", frågade dottern mig upprört. Nu ligger nycklarna i min handväska. Därefter gick vi ner till Pressbyrån för att köpa något till dottern att äta. Klockan hade hunnit bli halv elva och jag är inte säker på hur mycket hon fick i sig till frukost egentligen. Efter en halv Risifrutti satt vi i bilen på väg mot dagis.

Var inte på jobbet förrän strax innan lunch. Lätt stressad för allt som behöver vara klart denna veckan. Det tog en dryg timma, sedan hade jag en sådan huvudvärk att det omöjligt gick att jobba mer. Det kändes som om huvudets massa hade dubblerats och det var tungt att ens röra på huvudet samtidigt som jag mådde väldigt illa. Att få något mer avancerat gjort var dömt att misslyckas. Tog en Ipren, men den hjälpte inte alls. Funderade allvarligt på att gå bilvägen upp i garaget när jag skulle hämta bilen. Allt för att slippa stötarna som det innebär att gå i trapporna upp. Har fortfarande bisart ont i huvudet. Ska lägga mig om en liten stund. Förhoppningsvis är det bra i morgon. Hade något liknande för ett halvår sedan och gissar att det är någon lättare variant av migrän.

Mycket att göra och snoriga barn

Det känns som om dagarna flyger fram i 110. Har försökt vara på jobbet riktigt tidigt den senaste veckan. I morse lyckades jag vara på plats på jobbet 06.45. Det är så skönt att få vara helt själv. Det är tyst och lugnt på jobbet och jag hinner tänka innan alla andra trillar in. Det är lite för mycket att göra på jobbet, men det är roligt. Hellre att jag inte riktigt hinner än att jag har för mycket tid över. Antar att det säger lite om mitt jobb, att jag hinner trycka in en halvtidstjänst mitt i - samtidigt som vi har påbörjat vägen att starta eget...!

Båda barnen har blivit ganska så förkylda. Minstingens näsa rinner och rinner. Den vill liksom aldrig sluta rinna. Dottern är mest rosslig. Det är inte alls roligt att höra henne andas på natten. På så sätt känns det tryggt och skönt att det sitter en assistent vaken hos henne hela tiden. Någon som snabbt finns på plats vid hennes sida om det skulle vara något. Just nu sitter mannen och försöker övertala dottern att träna med hostmaskinen. Det går sådär. Den elektriska inhalatorn brukar fungera fint, men hostmaskinen är hon inte alls lika förtjust i.

I morgon är det dags för kardiologen. Vi har lyckats få en morgontid, så jag känner mig rätt nöjd, även om jag hra tokmycket på jobbet. Barnen måste få ta sin tid. Det kan inte hjälpas. På onsdag är det dags för stormöte på habiliteringen och på torsdag skulle vi egentligen också till habiliteringen, men det mötet har blivit uppskjutet till nästa vecka. Skönt.

Roligt kaos

Det är mycket på jobbet just nu. Trött, men samtidigt är det faktiskt riktigt roligt. Har akut hoppat in i ett nytt projekt. Ska agera någon form av projektledare för att styra upp och säkerställa leverans. Deadline är den 27 september, så även om det kommer bli jobbiga veckor, så är det en begränsad tidsperiod. Det är skönt att känna sig behövd och dessutom roligt att få lite variation. Jag hoppas bara att jag inte tagit mig vatten över huvudet, eftersom jag fortfarande kommer ha kvar mina gamla arbetsuppgifter under denna tiden...

Tjejkväll

Tillbaka från en trevlig vinkväll på en närbelägen restaurang. 12 drivande kvinnor. Kan det bli bättre? Har fått flera bra kontakter som kan vara användbara. Har dessutom lärt känna en riktigt trevlig tjej som bor ganska nära oss. Vi kan nog ha lite bra affärskontakter. En after work är paxad om någon månad eller så. Innan dess hinner jag nog inte. Mitt ordinarie jobb och barnen måste självklart komma i första hand. Det var verkligen helt underbart att få komma bort från allt under ett par timmar.

Lyckligare barn?

Båda barnen verkar trivas bra på nya förskolan. Även om det har varit en del skrik när minstingen ska lämnas, så går det bättre och bättre. Hon accepterar numera att personalen lyfter upp henne och kan mycket väl gå fram till dem på morgonen när jag ska gå och hennes tårar rinner ner längs med kinderna. När hon väl kommit upp i deras famn så slutar hon nästan alltid att gråta på direkten. Det känns tryggt och skönt att veta att hon har slutat gråta innan jag har lämnat förskolan.

När jag hämtar barnen så är de riktigt smutsiga. Hur är det ens möjligt att bli så smutsig? Framför allt minstingen är ett enda stort smutsmonster. Ett väldigt lyckligt monster. Häromdagen hade hon blå tuschpenna i ansiktet, på tröjan, på byxorna och slutligen en hel del på de nyinköpta gummistövlarna. Undrar om de hade ritat ute....?

På förra dagiset var hon också smutsig ibland, men inte alls på samma sätt. Rullar hon sig i jorden innan jag kommer för att sedan lägga sista finishen med tuschpennan när jag går in genom grinden? På något sätt känns det som om de leker mer och utan några begränsningar i hur de får leka. Kanske vet jag för lite för att kunna dra några långtgående slutsatser, men det känns bra att se dem så smutsiga när jag hämtar dem. Även om jag inte får kläderna helt rena längre och även om jag också måste slänga mina kläder i smutsen när vi kommit hem. Smutsen har en tendens att smitta av sig på mig. Kan bero på kramarna och minstingens önskan om att få bli upplyft.

Barnen är också ofta tillsammans och leker. Utemiljön skiljer inte på små barn och de lite större. Det är möjligt att de går ut vid olika tillfällen under dagen, men på kvällen när jag ska hämta barnen så är de nästan alltid tillsammans. Det ger en viss tillfredsställelse och en oerhört stor glädje att se dem hand i hand bland de andra barnen. Att se deras kärlek till varandra kan värma vilket hjärta som helst.

Andningsregistrering

Hur kan dagarna gå så fort? Jag tänker på kvällarna att jag ska skriva ner allt som har hänt och sedan plötsligt har tiden bara flugit iväg och det är dags att lägga sig.

Just nu är mannen inne på sjukhuset med dottern. Inte något allvarligt alls. En vanlig andningsregistrering och justering av hennes BPAP. Tanken är att försöka ställa in den så att den blåser lite mer försiktigt i början för att assistenten sedan ska kunna försiktigt vrida upp effekten. Förhoppningsvis gör det att dottern inte vaknar.

För första gången har vi en assisten med oss! Halleluja! Det innebär att mannen (förhoppningsvis) kan sova några timmar på plats och jag behöver inte ställa klockan på ringning i natt för att åka in och byta av. Därigenom slipper vi också att ordna med barnvakt till minstingen. Assistenten får samtidigt en utbildning i hur apparaten verkligen fungerar och kan ställa alla frågor hon möjligtvis kan ha.

Dottern blir förhoppningsvis utskriven i morgon förmiddag, men jag har bett förskolan att lägga undan lunch till henne ifall hon inte hinner dit i tid.

Nästa vecka är det dags för kardiologen. Vi lyckades missa tiden i slutet av förra månaden... Det var bara för mycket att hålla i huvudet för oss båda. Tack och lov var de förstående på barnsjukhuset och gav oss en ny tid ganska snabbt därefter.

Ensam på hotellrummet

Hade högt flygande planer på att verkligen ta det lugnt ikväll. Så fort mötet var över så skulle jag bara ta det lugnt och samla energi på hotellrummet. Så blev det inte. Hotellrum ja, men inte det där med att bara ta det lugnt. Istället har jag suttit med datorn och försökt ta hand om alla mail. Har blivit ombedd av min chef att omprioritera i min kalender de närmaste 2-3 veckorna för att hjälpa till i ett projekt som befinner sig i lätt kris. Projektet har högsta prioritet på avdelningen, så det är inte mycket att göra. Har verkligen försökt flytta allt jag kan. Gissar att det kommer bli veckor kantade med stress, men det är i vart fall en begränsad tid och jag kan ta ut all övertid i tid. Borde kanske redan nu boka in två dagars ledighet om si sådär 3 veckor.

Nu äntligen ska jag i vart fall göra mig i ordning och krypa ner i sängen. Har tagit med mig en rykande färsk bok att läsa: Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger. Låter lite som en billig kioskroman... Hon kunde kommit på en bättre titel. New York Times Book Review har gett den bra betyg, vilket borde vara någon form av kvalitetsstämpel. Man kan ju hoppas i vart fall...

Båda bilarna strular där hemma. Mannen lät verkligen trött när jag pratade med honom. Det är inte roligt när det strular. Känns lite som om vårt liv är kantat med jobbiga beslut och dyra räkningar. Ibland vill man bara att allt ska flyta. Det känns inte riktigt som om det gör det just nu. Istället står där två trötta och slitna föräldrar som konstaterar att barnen inte har regnkläder som passar, att minstingen inte har några bra skor till gympan på lördag, att ingen av bilarna riktigt vill fungera, att bygglovsansökan är försenad pga diverse saker vi inte rår över... Dagis är stängt i morgon och på tisdag läggs dottern in för andningsregistrering. Positivt i det hela är att för första gången har vi assistans under tiden dottern är på sjukhuset. Så det är inte riktigt sant att allt går oss emot, men lite grand... och just nu känns det som om det är lite för mycket...

Tjänsteresa

Sitter på tåget mot Södertälje. Ska på nätverksträff. Lite stressad över att åka iväg på tjänsteresa denna veckan också. Inte för att det är så långt, men egentligen har det inte någon betydelse. Det är ändå ett par kvällar och nätter som jag inte är hemma. Har i vart fall bestämt mig för att skippa middagen i morgon kväll. Jag vet, det är väl då man förväntas nätverka som mest, men jag resonerade som så att jag får nätverka desto mer under dagarna. Dessutom behöver jag nog ensamheten. Att bara få sitta själv på ett hotellrum och inte ha så mycket att göra. Kanske ta en dusch, leta upp något sunkigt hak att köpa take away från och sedan sitta i sängen och äta samtidigt som tv:n visar halvtaskiga såpoperor. en tillvaro som antagligen hade stressat mig för några år sedan. Tiden innan barnen. Nu känns det bara som en ofantlig lyx att få sitta ensam. Det behöver inte ens vara något fint hotellrum, det behöver heller inte ligga centralt. Bara jag får en rimligt okej säng, en tv och lite tystnad. Ska lägga mig riktigt tidigt.

Ikväll ska jag bo hos en kompis. Försöker slå ihop tjänsteresan med att hälsa på vänner i den mån det är möjligt. Sedan blir det en lugn och tyst kväll i morgon. Förhoppningsvis är jag relativt utvilad när jag kommer hem på fredag kväll. Planen är i vart fall att vara så pigg att jag kan ta bilen, åka ut till IKEA och köpa en ny säng till minstingen.

Dottern ska vara hos sin stödfamilj och det här är ett riktigt bra tillfälle att påbörja arbetet att vänja henne vid en "vanlig" juniorsäng istället för hennes älskade spjälsäng. Återstår att se hur det går - om mannen och jag orkar lägga henne om och om igen. Hon kommer nog inte vara så lättflörtad antar jag... Ska sätta upp en sänghimmel ovanför sängen för att hon ska få känslan av att det är lite trångt och ombonat - precis som hon har det i sin spjälsäng. Kanske fungerar det.