En lat söndag

Redan söndag lunch. Hur kan helger få lov att gå så fort? Jag och mannen har tagit det riktigt lugnt och ska snart iväg och äta brunch någonstans inne i stan. Minns knappt när vi var iväg på brunch senast, bara vi två.

Har en diger att-göra-lista som väntar. Vet redan på förhand att jag inte kommer hinna med allt, men kanske halva i vart fall. Det är ju ändå bättre än inget alls. Har nu på förmiddagen fixat adresslista för dagis. Det är så himla typiskt mig. Trots att vi ständigt har jättemycket att göra, så hör jag mig själv stå och säga på föräldramötet på dagis. "Vad sägs om att ha en adresslista till alla barnen? Jag kan fixa. Om ni skriver upp er här på listan, så sätter jag ihop". Nu finns även min mailadress på stora anslagstavlan, utifall någon som inte fanns med på föräldramötet vill vara med på listan... Å andra sidan blir jag på så sätt garanterad att något händer, att det faktiskt blir en adresslista. Fast det kanske det hade blivit ändå...?