torsdag 2 september 2010

Ensam på hotellrummet

Hade högt flygande planer på att verkligen ta det lugnt ikväll. Så fort mötet var över så skulle jag bara ta det lugnt och samla energi på hotellrummet. Så blev det inte. Hotellrum ja, men inte det där med att bara ta det lugnt. Istället har jag suttit med datorn och försökt ta hand om alla mail. Har blivit ombedd av min chef att omprioritera i min kalender de närmaste 2-3 veckorna för att hjälpa till i ett projekt som befinner sig i lätt kris. Projektet har högsta prioritet på avdelningen, så det är inte mycket att göra. Har verkligen försökt flytta allt jag kan. Gissar att det kommer bli veckor kantade med stress, men det är i vart fall en begränsad tid och jag kan ta ut all övertid i tid. Borde kanske redan nu boka in två dagars ledighet om si sådär 3 veckor.

Nu äntligen ska jag i vart fall göra mig i ordning och krypa ner i sängen. Har tagit med mig en rykande färsk bok att läsa: Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger. Låter lite som en billig kioskroman... Hon kunde kommit på en bättre titel. New York Times Book Review har gett den bra betyg, vilket borde vara någon form av kvalitetsstämpel. Man kan ju hoppas i vart fall...

Båda bilarna strular där hemma. Mannen lät verkligen trött när jag pratade med honom. Det är inte roligt när det strular. Känns lite som om vårt liv är kantat med jobbiga beslut och dyra räkningar. Ibland vill man bara att allt ska flyta. Det känns inte riktigt som om det gör det just nu. Istället står där två trötta och slitna föräldrar som konstaterar att barnen inte har regnkläder som passar, att minstingen inte har några bra skor till gympan på lördag, att ingen av bilarna riktigt vill fungera, att bygglovsansökan är försenad pga diverse saker vi inte rår över... Dagis är stängt i morgon och på tisdag läggs dottern in för andningsregistrering. Positivt i det hela är att för första gången har vi assistans under tiden dottern är på sjukhuset. Så det är inte riktigt sant att allt går oss emot, men lite grand... och just nu känns det som om det är lite för mycket...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar