Magont

Helt knasigt ont i magen. Magsår hade väl legat nära till hands att gissa på med tanke på hur de första 6 månaderna har varit, men det sitter för långt ner. Har inte alls tid med några krämpor... Som vanligt, antar jag... Har liksom inte ro att ligga och ta det lugnt, även om det kanske är det jag borde göra. Har tre möten inbokade, som jag inte kan flytta på. För att inte tala om högen med papper och alla mail som ligger och väntar på att bli besvarade. Bara att bita ihop och försöka parera in ett par lugna stunder under dagen. Har satt på "SPA-musik" i någon slags vag förhoppning att det ska påverka på något positivt sätt... Gäller antagligen bara att tro på det tillräckligt mycket också.

Picknick i parken

Idag hade vi picknick i parken intill oss. Tyvärr blev vi lite sena. Barnen hade nog gärna varit där längre. Mitt i den stora gröna parken finns en stor lekplats som minstingen rusade runt på. Dottern körde mest runt med sin elrulle och imponerade på de nya kompisarna hur högt hon kan köra sitsen och hur snabbt rullen faktiskt går. Det var så sött att se henne stolt visa alla finesser på rullen. Jag hoppas att hon känner samma stolthet även senare i livet.

Det var en riktigt smutsig minsting som, under vilda protester, följde med hem efter picknicken. Så enkelt egentligen. Det borde vi verkligen göra oftare! Det tar ju inte mer än 5 minuter för oss att gå dit.

I morgon ska jag jobba med företaget så mycket det bara går och på fredag också. Sedan börjar den "riktiga" semestern.

En fullspäckad midsommardag

Idag har vi äntligen tagit tag i arbetsrummet. Det är fortfarande långt ifrån färdigt, men det börjar i vart fall arta sig. Kanske hinner vi få upp glasskivan i morgon... och sedan behövs det lite tavlor, en papperskorg och en bättre hurts för skrivaren..., men det är i vart fall en början. Tror det kan bli ett riktigt fint arbetsrum så småningom. Man ska ju inte ta ut sig... eller hur var det nu...?

Mamma och pappa sov över från igår och sedan kom ena systern på besök med man och barn på eftermiddagen, medan kvällsmaten intogs hos andra systern. Ett fullspäckat schema m a o. Ett väldigt trevligt sådant. Önskar att jag hade haft mer tid att träffa båda mina systrar..., men det är liksom som om tiden aldrig räcker till. Det är så mycket jag vill göra och hinna med... Hade velat träna mer och träffa fler av mina vänner också... Faktum är att jag hade velat jobba mer också... - utan att träffa barnen mindre. Helt enkelt en ekvation som är omöjlig att få ihop. Har försökt med upprop om att dygnet borde förlängas, men det går sådär.

I morgon är det dags för en tur till svärfar med sambo och sedan utflykt tillsammans med dem. Tror att det kommer bli en trevlig dag för barnen. Återstår bara att se om det blir fint väder... Elrullstol i regnväder är inte alltid en bra kombination... Dotterns första elrullstol strejkade så fort det började regna. Har inte testat den nya i regnväder, men är inte ett dugg sugen på att behöva putta den någon längre sträcka. Den väger kanske inte sju ton, men inte långt därefter...

Tjänstledighet och skola

Igår fick jag det beviljat. Tjänstledigt! Med start första november ska jag vara tjänstledig på heltid i 6 månader för att se om jag kan få fart på företaget ordentligt. Planen är att extraknäcka som föreläsare och kanske konsult, för att få in lite lön under tiden som företaget byggs upp. Jag räknar inte med att kunna ta ut någon lön förrän i början av 2012 och då bara en deltidslön - även om jag kommer jobba heltid med företaget. Förhoppningsvis resulterar det i ett lite mer harmoniskt liv för både mig och resterande del av familjen. Jag hade gärna påbörjat tjänstledigheten tidigare, men eftersom jag är projektledare för ett projekt som slutar den 31 oktober, så kändes det inte juste att begära ledigheten innan dess.

Idag är det midsommar och vi får ganska många gäster, 12 vuxna och en hel drös med barn. Ska bli jätteroligt. Synd bara att minstingen insisterade på att få välling 05.40... Hon är väldigt morgonpigg - oavsett om hon kommit i säng i tid eller ej. Dottern däremot sover djupt.

Igår var jag och träffade en skolpsykolog för att diskutera vilka skolor som kan vara aktuella för dottern när hon ska börja om ett år. Känns viktigt att vara ute i god tid, eftersom jag räknar med att oavsett vilken skola det blir, så lär de behöva bygga om/anpassa en del. Vi hade ett bra möte och skolpsykologen skulle ringa runt till de skolor vi kom fram till skulle kunna vara aktuella för att se hur anpassade de är. Sedan blir det besök i höst för att se exakt vad som behöver anpassas. Tänk att hon har blivit så stor, att det har börjat bli tid att titta efter skola!

Jag har beslutat att hon inte ska gå i en specialskola - hur bra de än är. Hon behöver inte någon stödundervisning, även om hon skulle behöva en skola som är anpassad för rullstol. Hon frågar inte ännu efter personer att identifiera sig med. På hennes nuvarande dagis finns en till tjej i rulle, men de leker inte speciellt mycket för det. Dottern kommer ändå att tids nog tydligt hamna i gruppen "de med funktionsnedsättning". En grupp som kommer bestå av en brokig skara människor, men som av omgivningen kommer klassas som en enda grupp. Jag behöver ju inte introducera henne för den gruppen ännu. Jag tror att hon blir starkare som person, om hon får möjlighet att känna sig som "vilket barn som helst", så länge som möjligt. Den dagen hon själv ber om att få bli flyttad till den andra skolan eller om det visar sig att det inte alls fungerar, då ska vi sätta oss ner och diskutera om vi ska göra på annat sätt, men så länge det fungerar på vanligt dagis eller i vanlig skola, så ser jag inte någon anledning att specialbehandla henne på något sätt - inte mer än handikappanpassning och säkerställa att hon får en bra extra resurs/assistent.

Tjänstledig?

Nu har jag tagit det stora steget. Det där som tidigare kändes otänkbart. Även om vi fortfarande går med ilsket röda siffror, så har jag bett om tjänstledigt i 6 månader från mitt ordinarie jobb för att få jobba på heltid med vårt företag. Det kommer verkligen inte bli en lyxtillvaro, eftersom jag misstänker att jag inte kommer kunna lyfta någon lön under de första månaderna, men å andra sidan är det definitivt mer tid som krävs för att vi ska få igång företaget på riktigt. Hur skulle jag kunna låta bli att testa? Att aldrig få veta om det gick att bygga något stort? Tanken är att gå successivt ner i tid för att i november vara tjänstledig på heltid.

Kalasdags

Idag har jag, en assistent och dottern varit på trevligt barnkalas. Tror dock att dottern kände sig lite utanför. Hon kände inte så många och hade lite svårt emellanåt att hänga med. När alla barnen rusade ut, så tog det ett tag innan jag hade hunnit lyfta ut elrullen ur bilen och dottern hade hamnat i den. Det går ju inte att be alla barn stå stilla och vänta på att även dottern ska bli klar. Det fattar jag också, men jag tyckte ändå lite synd om henne. Försökte vara så snabb det bara gick. Kändes skönt att assistenten var med. På så sätt hade hon alltid någon som var tillsammans med henne. Oavsett, så tror jag att hon hade trevligt. Det såg i vart fall ut så.

Nu ikväll har jag suttit och sytt för en kunds räkning i vårt företag. Vi har fått tag på en sömmerska som är intresserad av att hjälpa oss, men innan hon syr sin första produkt, så vill jag gärna att vi har ett avtal som reglerar tystnadsplikt etc. Förhoppningsvis kan vi ha det på plats i morgon.

Morgondagen är vigd till att fixa med presentationen inför den stora dagen på tisdag.

Fredagskaos

Det var egentligen först idag som tröttheten kom, den där som borde kommit igår för att jag sovit så få timmar. Dagen på jobbet stavades verkligen kaos och jag tror att det primärt berodde på att jag inte lyckades vara tillräckligt fokuserad. Jag hade möte precis hela dagen och det kändes som om det var något som missades i varje enskilt möte. Alla jag har berättat dagen för, har bara skrattat för det blev den där oskyldiga förvirringen och det är kul när jag berättar. Det blir värsta farsen. Hade definitivt platsat på tv! Samtidigt har det tagit massor med energi, så när jag kom hem var jag verkligen helt slut.

I förmiddags var jag med dottern på ledrörlighetsmätning. Precis hela förmiddagen gick åt till habiliteringsbesöket. Hon var verkligen superduktig! Däremot har hon blivit lite stelare i höger hand, framför allt vid fingrarna. Måste komma ihåg att meddela dagis och alla hennes assistenter att de stretchövningarna är extra viktiga just nu.

Minstingen har åkt till farmor över helgen och jag har bokat in lite extra assistans för dottern. Tror det behövs. Jag och mannen behöver dessutom lite extra tid inför mötet på tisdag, när vi ska presentera vår affärsidé för en jury på 12 personer. En väldigt kompetent jury dessutom - inom flertalet områden. Ser verkligen fram emot mötet, även om jag måste erkänna att jag samtidigt är lätt nervös... I helgen ska jag och mannen fila på vår presentation och öva på att presentera tillsammans. Alltid enklare om man är själv, men det blir nog bättre om vi kör det tillsammans. Har tagit ledigt halva måndagen och nästa hela tisdagen från mitt andra jobb för att kunna fokusera. Kommer innebära en galen stress på onsdag på jobbet, men jag tror ändå att det är en bättre lösning. Mötet på tisdag är viktigt, väldigt viktigt och vi får bara en chans till ett sådant möte.

Affärsplan och tappad tand

Idag är jag mer än trött... Igår höll vi på med vår affärsplan till klockan var halv två på natten. Lägg sedan till att vi inte hade någon assistent och att dottern ropade 4-5 ggr mellan kl 2 och 6, när klockan ringde. Det måste helt enkelt vara okej att vara trött idag. Det var deadline på att skicka in affärsplanen igår, så det fanns liksom inte så mycket att be för, utan det var bara att fixa färdigt. Jag hoppas att den i vart fall blev i okej skick... Inte helt optimalt att jobba på det sättet. Som bäddat för misstag och mindre lyckade formuleringar.

Dottern har tappat sin tredje tand. Denna gång ena framtanden i överkäken. Hon har vickat och vickat i flera dagar. Igår t o m bad hon mannen att försöka dra ut den, men den satt fast. Tror inte att hon somnade förrän fram emot 22-tiden på grund av sitt tandvickande. Med sig i sängen hade hon en ask att lägga tanden i och en liten spegel att titta i. I morse när hon vaknade var den borta. Jag tittade i hela sängen, men den var borta. Antagligen har hon svalt den under natten. Det kan inte hjälpas, men det är väldigt sött med dessa tandgluggar på barn.

Dags för sängen, även för min del!

Skördefest på dagis

I kväll är det skördefest på dagis med picknick... Jag har fortfarande inte kommit på vad jag ska ta med... Borde kanske tänkt på det för länge sedan, men har liksom glömt det hela tiden. Det har varit den där känslan att jag ska bara, sedan ska jag tänka ut något bra. Det är bara det att "jag ska bara" har hamnat på repeat... Om och om igen... Kalla färdigköpta pannkakor...? Är man en dålig mamma då? Antagligen borde jag har lagat något eget, men den tiden och orken finns liksom inte riktigt. Inte heller intresset för den delen... Tycker egentligen om att laga mat, men det ska vara när jag känner att jag helt och hållet kan gå in i matlagningen och få vara själv i köket... Kan konstatera att det inte händer så ofta.

Gratis städning

Jag har vunnit städning! Jag som aldrig annars vinner, har vunnit tre timmars städning. Hur stor är chansen? Kommer inte ens ihåg vare sig vad städbolaget hette eller min motivering till varför just jag skulle vinna. Minns bara att det var en av de där dagarna när det kändes som om allt bara hopade sig över mig samtidigt som dammtussarna virvlade omkring mina fötter. Det var en av de där dagarna när jag reflekterade över min intelligensnivå, för hur smart verkar det vara att mitt under småbarnsåren, där dessutom ett av barnen har särskilda behov, starta ett nytt företag. På en marknad jag inte riktigt kan, med produkter jag inte riktigt behärskar och utan någon egentlig erfarenhet av att starta företag? Min man har förvisso startat och sålt ett företag tidigare, men inte inom denna branschen.

Städfirman föll uppenbarligen för min motivering och nu kommer de snart och städar upp alla flygfän som samlats nedanför fönsterna. Har tillbringat förmiddagen med att springa runt och plockat bland barnens alla leksaker. Vill ju ge städfirman de bästa möjliga förutsättningarna.

Minstingen blöjfri

Efter en sanslöst lång paus, ska här äntligen bli bloggande av igen. Hur ska jag annars kunna komma ihåg allt som har hänt?

Största händelsen under den senaste tiden är nog att minstingen har blivit blöjfri. Bara så där. Tänkte att det inte var lönt att tjata på henne, utan att det kommer väl när det kommer. Det började med att hon tog av sig blöjan själv ibland under natten och la den snyggt på stolen bredvid sin säng. Fullkissad. Ändå inte en enda olycka i sängen. Sedan fick hon nog lite draghjälp av att hon fick utslag i rumpan och upptäckte nog då hur skönt det var att vara utan blöja. Även om hon fick salva i rumpan, så tar det ju ett tag innan plitorna försvinner. Det tog två dagar och sedan var hon helt torr - både dag och natt. Det är ett par veckor sedan och det har bara varit två olyckor på natten, där den ena skedde när hon inte han springa till toaletten.

Nästa steg är att hon ska lära sig att torka sig själv, men det kommer nog så småningom. Är så himla stolt över henne. Att själv gå på toaletten är stort nog. Det andra får komma sen.