Tjänstledighet och skola

Igår fick jag det beviljat. Tjänstledigt! Med start första november ska jag vara tjänstledig på heltid i 6 månader för att se om jag kan få fart på företaget ordentligt. Planen är att extraknäcka som föreläsare och kanske konsult, för att få in lite lön under tiden som företaget byggs upp. Jag räknar inte med att kunna ta ut någon lön förrän i början av 2012 och då bara en deltidslön - även om jag kommer jobba heltid med företaget. Förhoppningsvis resulterar det i ett lite mer harmoniskt liv för både mig och resterande del av familjen. Jag hade gärna påbörjat tjänstledigheten tidigare, men eftersom jag är projektledare för ett projekt som slutar den 31 oktober, så kändes det inte juste att begära ledigheten innan dess.

Idag är det midsommar och vi får ganska många gäster, 12 vuxna och en hel drös med barn. Ska bli jätteroligt. Synd bara att minstingen insisterade på att få välling 05.40... Hon är väldigt morgonpigg - oavsett om hon kommit i säng i tid eller ej. Dottern däremot sover djupt.

Igår var jag och träffade en skolpsykolog för att diskutera vilka skolor som kan vara aktuella för dottern när hon ska börja om ett år. Känns viktigt att vara ute i god tid, eftersom jag räknar med att oavsett vilken skola det blir, så lär de behöva bygga om/anpassa en del. Vi hade ett bra möte och skolpsykologen skulle ringa runt till de skolor vi kom fram till skulle kunna vara aktuella för att se hur anpassade de är. Sedan blir det besök i höst för att se exakt vad som behöver anpassas. Tänk att hon har blivit så stor, att det har börjat bli tid att titta efter skola!

Jag har beslutat att hon inte ska gå i en specialskola - hur bra de än är. Hon behöver inte någon stödundervisning, även om hon skulle behöva en skola som är anpassad för rullstol. Hon frågar inte ännu efter personer att identifiera sig med. På hennes nuvarande dagis finns en till tjej i rulle, men de leker inte speciellt mycket för det. Dottern kommer ändå att tids nog tydligt hamna i gruppen "de med funktionsnedsättning". En grupp som kommer bestå av en brokig skara människor, men som av omgivningen kommer klassas som en enda grupp. Jag behöver ju inte introducera henne för den gruppen ännu. Jag tror att hon blir starkare som person, om hon får möjlighet att känna sig som "vilket barn som helst", så länge som möjligt. Den dagen hon själv ber om att få bli flyttad till den andra skolan eller om det visar sig att det inte alls fungerar, då ska vi sätta oss ner och diskutera om vi ska göra på annat sätt, men så länge det fungerar på vanligt dagis eller i vanlig skola, så ser jag inte någon anledning att specialbehandla henne på något sätt - inte mer än handikappanpassning och säkerställa att hon får en bra extra resurs/assistent.