Fantastiska föräldrar

Funderar på om det verkligen är förkylning som jag har eller om det kanske snarare är allergi. Dammallergi och packande inför flytt är inte alltid en bra kombination... Det gömmer sig en del damm uppe på vinden och bakom de möbler som vi flyttar runt på.

Mannen erbjöd sig att dammsuga sovrummet och kämpar just nu för fullt med att få upp alla småpartiklar som ligger på sovrumsgolvet. Att takluckan till vinden befinner sig i vårt sovrum gör det knappast till det renaste rummet i vårt hus just nu...

Svärmor har gjort en fantastisk insats de dagar hon har varit här. Fönstrena är putsade (det är bara takfönstrena som behöver öppnas och putsas (nackdelen med äldre fönster som behöver delas...), annars är alla fönster i huset putsade! Ugnen är rengjord och minst en tredjedel av skåpen i köket är avtorkade inuti. I resterande trängs de prylar vi ännu inte har flyttat ut till huset. Jag gissar att hon följer med till dagis i morgon för att lämna barnen och sedan åker direkt hem. Vi borde belöna henne på något sätt, men jag vet inte riktigt hur... Jag hoppas att hon förstår hur värdefull hon är för oss!

Mannen har varit ute i huset och oljat golven nästan hela dagen. Jag var ute ett par timmar och hjälpte till. Två rum fick jag i vart fall gjorda innan det var dags att åka och hämta barnen på dagis. Tack vare pappas insats igår, så kommer vi nog bli helt klara tills i morgon kväll. Det skulle i så fall innebära att jag kan, som planerat, åka ut på fredag och fixa. Ett perfekt sätt att inleda semestern på.

Vi har haft en kille ute idag vid huset som ska lämna offert på att fixa ett trädäck till oss. Ev hade han möjlighet att börja bygga redan denna veckan, vilket i så fall skulle innebära att vi har ett färdigt trädäck tills vi ska flytta in om drygt en vecka. Håller tummarna hårt för att det är ett rimligt pris som han offerterar oss - och att vi har råd att bygga det...! Eftersom det inte kommer finnas någon trädgård att tala om, så hade det varit skönt i vart fall med ett trädäck.

Nya hjul till rullen

Har fått tid för att få nya hjul till dotterns innerulle kl 11. Mannen försökte laga igår, men det gick inte. Det behövs nya slangar. Tack och lov fanns det någon på plats nu på förmiddagen. Hade vi haft otur hade vi fått åka en bit för att få det fixat, nu räcker det att köra de 15 kilometrarna in till habiliteringen för att få det fixat. Tror de skulle ta hjulen från ett demonstrationsex, eftersom de inte hade några reservhjul hemma. Ska se om det går att få ett reservhjul - vill inte gärna råka ut för detta när teknikerna har semester om vi inte kan fixa själva här hemma...

Kaotisk tisdagskväll

Svärmor kom ner igår kväll för att hjälpa oss och pappa har varit nere idag och hjälpt till att fixa golvet i det nya huset. Förhoppningsvis blir vi helt klara i morgon. I och med att mamma är på tjänsteresa, så fick svärmor äran att ta hand om mina föräldrars hund. Tror inte att hon var helt överlycklig över ynnesten..., även om jag tror att det gick helt okej under dagen. Barnen var på dagis och hon har varit snäll och putsat fönstrena samtidigt som hon varit hundvakt.

Kände dåligt samvete för att hon inte ens fått möjlighet att välja själv om hon ville vara hundvakt, så jag lovade att åka hem från jobbet strax efter lunch för att fortsätta hemifrån och på så sätt även kunna hjälpa till att rasta hunden. När jag kom hem så hade svärmor redan varit ute och gått med hunden, så jag fick lite tid att läsa mail och en uppsats en student skickat mig.

När barnen kom hem började det totala kaoset. Minstingen är helt livrädd för hunden om han kommer för nära. Han är okej i hennes ögon om det är hon som bestämmer när de ska hälsa på varandra. Hon kan tänka sig att gå fram och klappa honom när han ligger ner. Rör han sig så springer hon bort. En överlycklig hund resulterade med andra ord i en skrikande minsting. När minstingen skriker och vill ha tröst, så får plötsligt även dottern ett behov av närhet och tröst (hon som annars aldrig är rädd för hunden...). In och snabbt fixa mat, med minstingen skrikandes och klängandes vid mina ben. Svärmor tog en tur runt huset med dottern, vilket resulterade i att hunden kände sig ensam och började därför skälla febrilt. Kan konstatera att jag inte är den perfekta mamman i dessa situationer - framför allt inte när jag har en massiv sömnbrist och tröttheten varvas med en massiv stress inför flytten. Aaaaargh!

Nästa sak som hände var att dottern fick punktering på sin innerulle.... Aaaaaaaaaarhg!!

Antar att jag inte alls behöver kommentera hur trevlig jag var mot mannen och min pappa när de kom hem från det nya huset... Att de blev försenade, vilket resulterade i att jag fick stressa för att fixa till mig inför ett snabbt besök hos en kollega. Så här i efterhand var det nog tur att jag åkte iväg...

För få timmars sömn

Så var helgen över. Det går så fort! Igår åkte vi upp till mina föräldrar. Riktigt mysigt - förutom natten då... Mannen sov i ett rum med dottern och jag sov i rummet intill med minstingen. Hon är lättväckt, men med lite alvedon i kroppen så borde hon sova ganska djupt. Trodde jag... Istället vaknade hon en gång i timmen för att slutligt ge upp strax innan halv fem. Jäsp...! Inte mycket annat att göra än att lyfta upp henne från sängen. Försökte först få henne att sova lite till intill mig, men vi delade uppenbarligen inte riktigt den uppfattningen.

Det hela slutade med att jag fick ta ner henne, fixa välling och Teletubbies på tv. En halvtimma senare låg hon i sin säng igen. Inte helt lycklig, men hon somnade inom 5 minuter. Själv satt jag uppe och läste gamla inredningstidningar. Ville inte riskera att hon skulle få svårt att sova om jag lade mig inne hos henne igen.

De övriga i huset vaknade ett antal timmar senare. När mannen väl kom upp med dottern var jag på lagom trevligt humör. Liksom sådär sprudlande glad som man blir när man har sovit alltför få timmar och dessutom tvingats upp väldigt tidigt. Höll på att somna mitt i frukosten, så det var inte annat att göra än att smyga upp till sängen nu när alla ändå var vakna och sova ett par timmar till. Det är i sådana lägen som det är så skönt att inte vara själv med barnen. Jag beundrar verkligen ensamstående föräldrar! Själv hade jag antagligen gått under. En natts totalförstörd sömn och jag fungerar inte alls...

Båda barnen var riktigt trötta när vi kom hem, så de somnade tidigt i kväll som små stockar. Själv har jag hunnit en tur ut till det nya huset för att köra ut lite till kartonger och vattna blommorna.

Midsommar

Midsommar spenderades här hemma tillsammans med mannens kusin med familj. Verkligen trevligt! Deras två barn är precis jämnåriga med våra. Faktum är att de lekte så mycket att dottern var tvungen att lägga sig och vila. Därmed missade hon dans kring stången. Jag erbjöd mig att vara hemma med henne när hon sov. Hon sov i två timmar och vaknade bara några minuter innan de andra kom tillbaka.

Det var helt underbart att få vara själv i huset. Att få städa undan lite efter lunchen för att ha ett kök redo för mer stök när de andra kom tillbaka. :o) Det är sällan det blir den typen av pauser när man har gäster, men jag uppskattar verkligen dem.

Minstingen lyckades få feber mitt i allt firande. Inte hög, men tillräckligt för att hon skulle bli lite gnällig. Jag hoppas att hon är frisk tills på måndag!

Läkarbesöket

Besöket hos läkaren gick bra. Hon tyckte att dottern såg mer livfull ut än vanligt och hon hade tagit sig lite viktmässigt. Lite konstigt känns det fortfarande att få frågor kring om jag upplever att hon försämrats eller om det är stabilt. Den typen av frågor vill man liksom inte ha, framför allt inte när det handlar om permanenta försämringar. Denna gången kunde jag i vart fall med rent samvete svara att jag inte upplevt några försämringar, utöver den konstaterade försämringen i andning.

Efter besöket åkte vi till McDonalds och dottern lyckades trycka i sig en hel McFlurry! Jag fick inte ens smaka. Roligt att se henne äta, även om det kanske inte är det nyttigaste att klämma i sig glass. I vart fall lite kalcium.

Läkarbesök och packning

I morgon är det dags för läkarbesök igen. Jag har tagit semester hela dagen för att dottern och jag ska kunna hitta på något roligt efteråt.

Mannen har tillbringat hela veckan ute i huset för att vitvaxa golven. Det tar sin tid... Han är inte ens halvfärdig... Känns dumt att inte kunna hjälpa till mer. Har i vart fall försökt se till så att jag ska vara mer flexibel nästa vecka. Istället har jag tagit på mig ansvaret att packa alla kartonger här hemma. Det går långsamt, men jag har haft som minimumkrav på mig själv att det ska finnas så mycket färidgpackade kartonger att vi alltid ska kunna fylla bilarna när vi kör ut till huset. Ikväll står köket på tur. Inte helt enkelt att fylla en flyttkartong utan att den blir för tung. Vill gärna också att prylarna är hela när vi flyttat dem till huset.

Undrar om vi klarar min ambition - att själva ha flyttat allt löst innan det är dags för möblerna. Då borde det inte bli så dyrt att anlita flyttfirma...

Borde klippa gräset. Det ser mer ut som en äng än som en gräsmatta på framsidan och baksidan är ungefär lika illa. Får se när assistenten dyker upp...

Nej, nej, nej...!

"Nej, nej, nej" hörs det från dotterns sovrum. Assistenten och mannen försöker ta på dottern andningsmasken. Samma visa nästan varje kväll. Vi väntar tills hon borde sova djupt och sedan försöker vi ta på den utan att hon vaknar. Har vi tur så har hon på masken ett par timmar. Denna gången gick det inte alls. Ju senare på natten desto lättare är det att hon vaknar. Det känns hårt att hon ens ska behöva genomlida detta, men det finns liksom inte något val. Den nya masken är ändå väldigt liten och smidig jämfört med den förra, men hon vill ändå inte. Det går ju liksom inte heller att förklara för henne att det är för hennes eget bästa. Att hon kommer bli piggare, att det kommer hjälpa på sikt.

Hon är inte hjälpt av att man tycker synd om henne, men just nu gör jag det. Det gör ont långt in i hjärtat när jag hör hennes förtvivlade rop "nej, nej, nej". Vi har bestämt att hon inte ska tvingas på någon mask. Om hon vaknar och inte vill, så blir det heller inte någon mask. Vill att hon ska känna att vi respekterar hennes nej. Att hon inte tvingas på saker hon inte vill. Förhoppningen är att hon ska vänja sig så småningom. Att hon ska tycka att det är okej.

Stressig tillvaro

Varför vill inte tiden räcka till? Hur jag än anstränger mig för att planera och fixa, så är det för få timmar på dygnet...

Idag har jag och dottern varit hos ortopeden för utprovning av nackkrage till bilen. Hon börjar bli väl stor för den bakåtvända bilbarnstolen. Benen får liksom inte riktigt plats och det är tungt och knepigt att lyfta in henne. Hon sitter säkrare bakåtvänt och för att inte nacken ska knäckas till vid en kraftig inbromsning så behöver hon någon form av stöd. Det optimala stödet ser ut precis som när någon skadat nacken allvarligt. Ett stort hårt och plastigt stöd som sträcker sig från en bit ner på ryggen till en bit upp på huvudet och ungefär lika illa där fram. Ja, jag vet. Det är säkert den bästa lösningen. Det såg bara så fruktansvärt obekvämt ut och hon såg ut att vara riktigt illa däran. Dottern var inte heller överförtjust. Hon ville få av den på direkten.

Ortopeden testade lite olika storlekar och modeller, men alla såg lika obekväma ut. Problemet är att dottern är väldigt nätt, vilket gjorde att hon behövde ha en storlek som var för ett mindre barn. Vet inte om det var en anledning till att det såg så väldigt obekvämt ut. Resultatet blev i vart fall en lite anorlunda modell. Inte alls lika effektiv, men i vart fall bättre än inget. Nu kommer hon att få en nättare krage som man spänner med ett kardborreband. Dottern ville ha en lila krage. Det fanns inte, men det går nog lätt att avhjälpa med en lila knästrumpa. Om man klipper av foten, så borde det gå att trä på den.

I eftermiddag/kväll har jag varit på andra delen i en HLR-utbildning. Första delen, som var i förra veckan, var inriktad mot vuxna och idag var det barn. Känns bra att veta vad jag ska göra om något av barnen sätter i halsen och inte får luft eller om något annat händer så att man behöver ge luft eller sätta igång hjärtat.

Mannen och pappa har varit ute i det nya huset idag och slipat golven, eller rättare sagt de har ruggat upp golven för att mannen och hans pappa ska kunna påbörja vitvaxningen i morgon. Jag hoppas att det blir bra... Det är mycket golv som ska fixas och det är omöjligt att få bort om det inte blir bra... Håller tummarna hårt...! Å andra sidan, om det blir bra, så blir det verkligen ett ljust hus! Massor med fönster, vitvaxat ekgolv och vita väggar. Ska bara försöka se till så att det inte finns så mycket prylar i det...

Åh, vad jag längtar efter semestern.... Även om vi kommer fixa massor med huset, så kommer det i vart fall bli fullt fokus på en sak.

Torr minsting

Minstingen springer omkring i trosor. Hon har blivit fantastiskt duktig på att gå på potta, helt själv! Hon behöver hjälp för att torka sig och det är väl si och så där med tvättandet av händer efteråt, men hon känner oftast själv när hon behöver kissa. Det känns stort. Storasyster är ännu inte torr och verkar i ärlighetens namn inte heller speciellt intresserad av att bli det.

Idag ska vi ut till nya huset och skruva luckhandtag, börja packa upp i köket, bära upp till vinden osv. En extra potta är redan framplockad för att minstingen ska kunna gå på toaletten även när vi är där och innan alla prylar har flyttats över.

Slutbesiktning

I torsdags var det slutbesiktning av huset. Allt gick bra, så nu äger vi plötsligt två villor förvisso bara en månad till, men ändå. Känns mycket märkligt, fast väldigt bra. Ursprungsplanen var att lägga ut all flytt på en flyttfirma. Tänkte att det är ju en väldigt liten kostnad i sammanhanget, men 15 000 - 16 000 kr fick mig att tänka om. Hur kan det vara så dyrt??? När vi flyttade hit så kostade det 5 000 kr. Förvisso var det 5 år sedan och vi flyttade från en trea, men att det skulle kosta 3 ggr mer var jag inte med på. Vår plan från början var att flytta lite successivt fram tills den 12 juli när det stora flyttlasset går. Planen nu är att försöka flytta lite mer under dessa tre veckor och sedan låta flyttfirman bara ta de stora möblerna och göra det på timbasis. Man får rätt mycket för 15 000 kr...

Vi har redan varit ute vid huset med två lass med kartonger. Till slutbesiktningen fyllde vi bilen och igår åkte mannen inom huset efter jobbet och lastade av en omgång. Igår var vi på IKEA på lunchen och fixade skåpshandtag. Antar att det blir ett antal vändor dit innan vi flyttar in (och efter också för den delen...)

Pratade med dottern....

Hur kan dagarna försvinna så fort??? Tänker varje dag att jag ska in och skriva, men plötsligt är klockan på tok för mycket och sängen får högre prioritet. Borde varit i säng för flera timmar sedan och ändå är jag inte klar... Hade tänkt göra mer, men inser mina begränsningar och kommer lägga mig direkt när jag har skrivit klart.

I måndags pratade jag med dottern om hennes funktionsnedsättning. Började med att säga till henne att hon ju hade frågat mannen lite tidigare om varför hon inte kan gå. Berättade för henne om bebisen som växer i magen och om att alla som föds blir olika. Vissa får blont hår och andra mörkt, vissa behöver glasögon som pappa, vissa kan gå som minstingen, medan andra inte kan. Dottern kan ju inte gå, men hon är väldigt duktig på att köra rullstol och det är inte minstingen så bra på. Jag pratade lite runt det hela lite för att hon skulle förstå att alla är olika, men ändå lika bra. Sedan tittade jag på henne och frågade om hon förstod. "Okej, mamma" svarade dottern. Därefter var det bra med den saken. Efter det så har hon inte tagit upp saken alls. Återstår att se om hon tyckte att det var en okej förklaring eller om det kommer fler frågor om några dagar (eller några veckor för den delen).

I kväll har jag varit på HLR (hjärt-, lungräddning). Nu kan jag allt om hur man får igång både hjärta och andning - samt hur man gör om någon får stopp i luftvägarna. På måndag är det del två som handlar om barn. Kvällens utbildning var en grundutbildning med fokus på vuxna. Har bett assistansbolaget att erbjuda samma utbildning för dotterns assistenter. Tror det hade varit bra även för dem att ha koll - framför allt hur man gör när det handlar om ett barn.

I morgon är det dags för slutbesiktningen av huset...! Ska bli väldigt spännande...!

Sömniga barn

Idag var dottern på 6-års kalas. Känns stort, även om jag gissar att det kändes större för mig än för henne... 6 pojkar och 2 flickor. De hade bjudit en till flicka, så att inte dottern skulle bli själv. Så sött. Hon var verkligen helt slut när hon kom hem, vilket märktes när jag gjorde kvällsmaten.

Mannen hade åkt iväg på konsert och kvar var jag och barnen. Vildsvinsstek, sås, risotto på råris med massor av parmesanost. Hade t o m gjort efterrätt. Vad händer...? Dottern somnar sittandes i soffan framför tv:n. Gick inte att få liv i henne, så jag la henne försiktigt ner. Tänkte att hon kanske vaknar om en stund. Minstingen ville inte ens smaka på maten... Tja, jag hade i vart fall en god middag... Minstingen var också trött och somnade vid halv sju-tiden. Då sov dottern fortfarande (tror hon somnade strax innan sex...). Inte lönt att ens försöka väcka henne, så jag bar försiktigt upp henne, tog på pyjamas och la henne. Antar att det är i stunder som denna som det är smidigt att hon fortfarande har blöja - även om jag gärna hade sett henne torr för hennes egen skull.

Jag som hade tänkt sätta mig ner med henne ikväll och prata om hennes "varför?" och berätta lite mer än vad mannen gjorde. Jag och mannen pratade igenom saken igår kväll. Kände mig verkligen förberedd för att prata med henne, så somnar hon... Å andra sidan hade det nog inte varit någon bra idé att prata med henne om hon var så trött. Får helt enkelt bli en annan dag. I morgon är jag uppbokad på kvällen, men senare i veckan. Vill ha lite tid när vi pratar och vill helst inte att någon assistent är i närheten. Planen är att sitta ner tillsammans, bara hon och jag.

Flyttstress och kalas

Har varit obeskrivligt trött den senaste tiden. Lättirriterad och bara väldigt trött. Det nya huset ska vara färdigt på torsdag och det märks. Plötsligt blir allt så nära med själva flytten och allt vad det innebär. Även om det stora flyttlasset inte går förrän den 12 juli, så är det mycket som ska fixas innan dess. Telefon, hemförsäkring, planering av själva flytten, packa, planering av möblering... Att så få rubriker kan generera så mycket jobb! Fast det är klart sedan tillkommer hårdgörning vid entréerna, plattläggning, ansökan om bygglov för förråd, trädäck, trädgård... Framför allt hårdgörningen och förrådet är det riktigt bråttom med.

Dotterns dagis tyckte det var helt okej att vi fick behålla nyckeln till pannrummet där elrullen normalt sett står under vardagarna fram tills 1 augusti. Där ställer de även alla dotterns hjälpmedel, så kan vi flytta dem när det passar. Skönt! Hade inte kännts så kul att behöva släpa hem allt när barnen slutar i mitten av juli för att först ha prylarna här hemma, flytta dem till det nya huset för att därefter släpa dem vidare till den nya förskolan. Det är dessutom ganska mycket prylar. Har lovat den nuvarande förskolan att vi ska komma förbi och hälsa på efter att vi har flyttat.

Idag har jag varit med dottern på 4-årskalas. Riktigt trevligt! Det är så stor skillnad när det finns hjälpande händer överallt. Tror dottern märker av det också - om inte annat så för att hon har en mer avslappnad mamma... Dottern var helt förtvivlad när vi skulle åka hem. Hon ville absolut inte lämna kalaset - trots att alla andra barn också skulle hem. Hon hade nog gärna sett att det skulle hålla på ett par timmar till - och då var vi ändå ganska sena iväg. Det är svårt att slita sig från trevliga tillställningar helt enkelt, även om jag gissar att pojkens föräldrar nog såg fram emot att alla skulle åka hem, så att de kunde få pusta ut i lugn och ro.

Från början skulle minstingen och mannen också följa med, men förmiddagen med minstingen kunde stavas GNÄLL i riktigt stora bokstäver. Trots att hon sov 2 timmar på förmiddagen - vilket hon inte brukar göra, var hon ändå trött vid lunchtid när vi skulle åka och ville lägga sig. Hon kändes lite varm och mycket riktigt 38 graders feber. Alvedon och säng. Hon somnade bums. Febern försvann och har inte dykt upp sedan dess. Undrar om hon var så trött att hon fick feber....? Mycket märkligt, men jag är tacksam för att det inte blev mer. Dottern hade feber tidigare i veckan. Plötsligt på torsdagskvällen hade hon nästan 39 graders feber (märktes inte) och under fredagen hade hon också ganska hög feber. I morse var den helt väck och har inte dykt upp sedan dess. Ringde och kollade med "kalas-mamman" om det var okej att hon kom, vilket det var. Tur, för dottern har verkligen legat i för att bli frisk. Mannen lärde henne att man behöver äta, dricka och sova för att bli frisk och om man inte är frisk kan man inte gå på kalas. Har aldrig sett dottern dricka så flitigt någon gång innan! Hon som knappt dricker alls, drack verkligen mängder av vatten under fredagen.

"Varför?"

Så kom första "varför-frågan". I bilen på vägen hem från förskolan.

- Pappa, kan jag gå när jag är fem?
- Nej, det kan du inte
- Kan jag gå när jag är sex?
- Nej, det kan du inte.

Självklart var hon helt förkrossad och grät mängder. Sedan kom tredje frågan:
- Varför kan jag inte gå?

Vi har tidigare förklarat för henne att hon sitter i rulle för att hon har svaga ben, så nu fick förklaringen igen bli att hon har svaga ben, med tillägget att benen är lite dumma. Har inte bestämt mig helt ännu om det är bra att säga att benen är dumma... Det är ju skönt - och i bland välbehövligt - med en syndabock, men finns det risk för att hon får en aversion för sina ben?? Tänker på den lilla flickan som ville ha en försäkring av läkaren att hon hade fina ben - trots att de inte kunde gå.

Det är knepigt det där med dessa svåra samtal. Man blir liksom aldrig beredd på frågorna och det känns heller inte som om det går att förbereda sig helt. Dessutom är det svårt - för att inte säga omöjligt - att veta hur hon reagerar på våra svar. I regel säger hon inte direkt, utan det kommer (i bästa fall) flera veckor senare. Tror hon tänker en del, betydligt mer än vad vi alltid förstår att hon gör.

Natten på barnintensiven

Det är märkligt, men det har inte någon betydelse hur tidigt man än lägger sig. Vetskapen om att man måste upp tidigt verkar göra så att det är helt omöjligt att sova. och det kändes riktigt elakt när klockan ringde 02.50 i natt/morse... Snabb, snabb dusch, på med kläderna, en stor kopp te, lite mascara och sedan in i bilen och iväg till barnsjukhuset. Fördelen med att åka riktigt tidigt på morgonen är att det är oerhört lite bilar på vägarna. Mötte en polisbil och någon enstaka bil, men det var allt. Funderade i bilen på att jag nog skulle kunna köra till barnsjukhuset i sovande tillstånd. Vägen är numera så väldigt bekant.

Lagom till att jag kom in började en av apparaterna som dottern var kopplad till att larma. Dags för kalibrering, vilket innebar att dottern vaknade. Det tog nästan 1,5 timmar innan dottern lyckades somna om. I övrigt fungerade det väl sådär med den nya masken. Den är betydligt mindre än de andra hon har provat. Att använda ordet söt i samband med andningsunderstöd är väl kanske att ta i..., men i jämförelse med de andra maskerna hon har provat så får den nog faktiskt ändå gå under den benämningen.

Satt och drogade mig själv med Red Bull, skumgodis, en macka och te som personalen kom in till mig med. Ändå inte helt enkelt att hålla sig vaken i det skumma ljuset i rummet.

Vid åtta vaknade dottern, efter lite toalettbestyr gick vi ner till avd 62 för lite frukost. Merparten av personalen känner numera dottern, så det är flera glada leenden som möter oss när vi är där. På något sätt känns det så mycket enklare. Det är som att vara bland vänner, även om vi egentligen inte alls känner varandra (jag kan i princip bara namnen på läkarna och någon enstaka specialist).

Strax innan tiotiden var vi färdiga och kunde gå hem. Lastade glatt på mig allt - datorväska (trodde jag skulle orka att jobba...), väskan med BIPAP:en, väskan med andingsmasken, handväska, kasse med toaring och dotterns lila kabinväska. Dottern fick köra sin egen lilla innerulle under tiden jag körde uterullen (med nallen sittandes i den). Jag är numera expert på att släpa på mycket samtidigt och dessutom duktig på att parera en eller två rullar samtidigt som jag släpar på prylarna. Personalen på BIVA tyckte däremot uppenbarligen att det var väl magstarkt att jag skulle behöva släpa på allt, så en kvinna erbjöd sig att hjälpa till. jag har lärt mig att tacka ja till all sådan hjälp! Det lite festliga i situationen var att kvinnan, som tog hand om uterullen och kabinväskan, tyckte det var knepigt att hantera dem samtidigt. Undrar om det finns tävlingar i att köra flera rullar och bära på mycket samtidigt. Jag tror att jag hade haft en god chans till en bra placering. :o)

Dagen i övrigt har förflutit som i ett töcken, mycket på grund av sömnbristen. Har tryckt i mig kilovis med godis och frukt... och ännu mer svart te...

Hur svårt kan det vara...?

I torsdags fick vi reda på att dottern skulle läggas in på BIVA nu ikväll för andningsregistrering och utprovning av mask. Igår kom kallelsen. I vanlig ordning är det ganska snabba puckar... Allt verkade så bra. En av assistenterna skulle ändå jobba natt, så planen var att mannen skulle åka in med dottern till BIVA kl 18 och sedan skulle assistenten dyka upp vid 20-tiden för att sitta vaken under natten, medan mannen sov i en säng inne i rummet. På morgonen kunde mannen ta över när assistenten hade arbetat färdigt sitt pass vid 7-tiden för att några timmar senare köra dottern till förskolan.

Så blev assistenten sjuk... Pratade med nästa assistent, men nix hon kunde inte heller. Den tredje hade redan annat inplanerat och inte heller tjejen vi anställt som vikarie kunde komma. Suck...! Tack och lov kunde svärmor komma ner med kort varsel för att passa minstingen, så får helt enkelt mannen och jag dela på nattvaket. Packade ner läsk och godis i dotterns väska för att mannen ska orka hålla sig vaken under första halvan av nattpasset. Håller tummarna hårt för att mannen ska orka hålla sig vaken till strax innan 4 i morgon bitti, eftersom det i så fall innebär att jag kan sova till kl 3 innan det är dags för mig att åka in... Har förberett allt för att så snabbt som möjligt kunna slänga in mig i bilen och köra iväg. Ser inte alls fram emot natten... Inte så lätt att sova heller när man vet att man ska upp bara några timmar senare.

Planen är att lämna dottern på dagis så fort hon blivit utskriven i morgon bitti för att sedan åka direkt in till jobbet. Tack och lov har jag inte några inplanerade möten, mer än en avtackning på eftermiddagen (där det antagligen finns stora möjligheter att få en välbehövlig sockerkick).

Svärmor stannar till torsdag morgon, vilket känns underbart skönt, eftersom jag antar att varken mannen eller jag kommer orka visa våra bästa sidor i morgon kväll. Håller tummarna hårt för att nattassistenten är frisk tills dess.... Vi har redan haft ett par jobbiga nätter med en dotter som har riktigt svårt för att sova. Borde kanske av hänsyn till mannen ställa klockan på 02.30... Han la sig förvisso lite tidigare än mig igår, men å andra sidan tog han ett större ansvar i natt när dottern behövde hjälp... Vill inte gärna att han somnar bakom ratten när han ska köra hem tidigt i morgon bitti...

Ny förskola och husstrul

Idag var det möte på barnens nya förskola. 3 personer från den nya förskolan, en från vår nuvarande, jag samt 4 personer från habiliteringen... Det känns verkligen skönt med habiliteringens stora stöd! Det känns som miljoner saker som de nya pedagogerna behöver känna till. Rektorn såg lätt matt ut när hon såg den långa lista med hjälpmedel som dottern har och som vår nuvarande förskola hade varit snälla och satt ihop (det märks att de är utbildade pedagoger...). Mötet gick i övrigt väldigt bra. I två timmar satt vi och gick igenom allt som de kan tänkas behöva veta inför övergången den 1 augusti. Dottern och minstingen kommer gå på skilda avdelningar, men det tror jag är bra för dem båda. På dotterns avdelning kommer det gå lite större barn och dessutom känns det inte juste mot minstingen om hon ska växa upp med ett ständigt överhängande ansvar för att hjälpa sin storasyster. Hon kommer få tillräckligt av den dosen i alla fall.

Mannen skulle också ha varit med på mötet, men självklart strulade det i det nya huset, så han har tillbringat dagen med att köra fram och tillbaka till huset samtidigt som han har jagat prylar som blivit försenade eller felbeställda... eller som med badkaret. Det fanns en överenskommelse om att killen som levererade badkaret skulle ringa 30 min innan han kom. Det gjorde han inte. Istället ringde han när han stod utanför huset. Om inte mannen kunde komma direkt, så skulle han köra vidare och göra annat och sedan fick han se när han kunde komma... Inte mycket annat för mannen att göra än att kasta sig in i bilen och köra dit. Väl framme så ville de först ställa ner karet direkt på parkettgovet, vilket hade repat golvet. Istället lade de karet till slut på sidan - vilket i sin tur gjorde att mannen såg den långa sprickan som fanns i plasen under karet... Bara att skicka iväg det på retur... En sådan tur att han såg det! Det är möjligt att det inte hade påverkat vare sig funktion eller hållbarhet, men om man köper något nytt så vill man ändå ha det helt!

Det har varit lång leveranstid på badkaret och huset ska eg vara färdigt för en första besiktning på torsdag för att sedan köra den bokade slutbesiktningen på nästa torsdag. Frågan är väl om vi hinner få nytt badkar tills dess (samt inkopplat....).

En hektisk vecka

Det har varit extremt hektiska dagar och orken för att ens gå in och skriva något på bloggen har inte funnits. 1-2 juni var jag iväg med jobbet på internat och sedan var det en kaotisk torsdag.

I fredags var det sommaravslutning på dagis. I ett gassande solsken stod eller satt alla barnen på utomhusscenen och sjöng massor av låtar. De hade själva fått välja vilka sånger de ville framföra, så det var en härlig blandning av olika stilar och typer av låtar. Att minstingen kunde tänka sig sitta stilla så länge är fortfarande ett under... En anledning var antagligen att hon uppenbarligen inte såg mig eller mannen, men jag är ändå förundrad. Efteråt var det korvgrillning.

Vid 5-tiden kom dotterns stödfamilj och hämtade henne för att ta med henne till Liseberg dagen efter. Jag och mannen var bjudna på bröllop och kunde därför inte följa med, så är djupt tacksam över att stödfamiljen gärna hoppade in i vårt ställe. Dottern älskar verkligen att åka karuseller, framför allt bergochdalbana...

Vi hade ordnat med världens logistik. Dottern upp till stöfamiljen på fredagen för att hinna med bussen på lördagen. På söndagen var stödfamiljen bokade på annat, så då kom svärfar och hämtade henne där och körde hem henne till sig istället. Minstingen fick åka med mig och mannen till svärmor som passade henne över helgen. Jag och mannen sov hemma hos mina föräldrar och fick njuta av ett helt tomt hus - eftersom de var bortresta.

På söndagen var det först hem till svärmor för lite lunch och hämta minstingen, vidare till svärfar för fika och hämta dottern för att slutligen åka hem. Vägen till svärfar var halvtrevlig... När vi hade kört i en timma så blev minstingen åksjuk och lyckades tömma hela magen i bilen. Bara att leta upp någonstans att stanna, ut med minstingen, av med kläder och blöja under tiden den andra torkade kräk i bilbarnstolen. Har ägnat kvällen åt att tvätta..., men det luktar fortfarande ganska illa i bilen... Stackars lilla söta minstingen...

Jobb och flytt

Hemkommen från ännu en tjänsteresa. Pust... Förra veckan var jag iväg tisdag-fredag och nu tisdag-onsdag. Även om varje resa är inspirerande och lärorik, så känns det ändå motigt att vara borta från mannen och barnen så mycket. Vet att det är tungt för mannen att vara själv med barnen så många dagar.

I morgon kväll har jag egentligen också en grej med jobbet, men har redan flaggat för att jag nog bryter mitt i och åker hem för att hjälpa till. Nackdelen med att vara iväg så mycket med jobbet är att jag kommer efter med både jobbrelaterade prylar och här hemma.

I måndags tog jag ledigt från jobbet bara för att fixa inför flytten. Pappa var snäll och kom ner för att hjälpa till. Rosenbuskarna är därför numera flyttade till det nya huset, bokhyllorna är sålda och den stora byrån där barnens kläder bodde är såld. Det är förvisso ett tag kvar tills vi flyttar, men det känns bra att ha kommit igång delvis med förberedelserna för flytten. Sedan kan man förståss fråga sig hur smart det var att inleda med att sälja bokhyllorna så långt innan själva flytten... Nu står det travar med kartonger fyllda med böcker i vardagsrummet, i vårt sovrum står kartonger med vinglas och i lekrummet står backar fyllda med barnens kläder.