Hur svårt kan det vara...?

I torsdags fick vi reda på att dottern skulle läggas in på BIVA nu ikväll för andningsregistrering och utprovning av mask. Igår kom kallelsen. I vanlig ordning är det ganska snabba puckar... Allt verkade så bra. En av assistenterna skulle ändå jobba natt, så planen var att mannen skulle åka in med dottern till BIVA kl 18 och sedan skulle assistenten dyka upp vid 20-tiden för att sitta vaken under natten, medan mannen sov i en säng inne i rummet. På morgonen kunde mannen ta över när assistenten hade arbetat färdigt sitt pass vid 7-tiden för att några timmar senare köra dottern till förskolan.

Så blev assistenten sjuk... Pratade med nästa assistent, men nix hon kunde inte heller. Den tredje hade redan annat inplanerat och inte heller tjejen vi anställt som vikarie kunde komma. Suck...! Tack och lov kunde svärmor komma ner med kort varsel för att passa minstingen, så får helt enkelt mannen och jag dela på nattvaket. Packade ner läsk och godis i dotterns väska för att mannen ska orka hålla sig vaken under första halvan av nattpasset. Håller tummarna hårt för att mannen ska orka hålla sig vaken till strax innan 4 i morgon bitti, eftersom det i så fall innebär att jag kan sova till kl 3 innan det är dags för mig att åka in... Har förberett allt för att så snabbt som möjligt kunna slänga in mig i bilen och köra iväg. Ser inte alls fram emot natten... Inte så lätt att sova heller när man vet att man ska upp bara några timmar senare.

Planen är att lämna dottern på dagis så fort hon blivit utskriven i morgon bitti för att sedan åka direkt in till jobbet. Tack och lov har jag inte några inplanerade möten, mer än en avtackning på eftermiddagen (där det antagligen finns stora möjligheter att få en välbehövlig sockerkick).

Svärmor stannar till torsdag morgon, vilket känns underbart skönt, eftersom jag antar att varken mannen eller jag kommer orka visa våra bästa sidor i morgon kväll. Håller tummarna hårt för att nattassistenten är frisk tills dess.... Vi har redan haft ett par jobbiga nätter med en dotter som har riktigt svårt för att sova. Borde kanske av hänsyn till mannen ställa klockan på 02.30... Han la sig förvisso lite tidigare än mig igår, men å andra sidan tog han ett större ansvar i natt när dottern behövde hjälp... Vill inte gärna att han somnar bakom ratten när han ska köra hem tidigt i morgon bitti...