För få timmars sömn

Så var helgen över. Det går så fort! Igår åkte vi upp till mina föräldrar. Riktigt mysigt - förutom natten då... Mannen sov i ett rum med dottern och jag sov i rummet intill med minstingen. Hon är lättväckt, men med lite alvedon i kroppen så borde hon sova ganska djupt. Trodde jag... Istället vaknade hon en gång i timmen för att slutligt ge upp strax innan halv fem. Jäsp...! Inte mycket annat att göra än att lyfta upp henne från sängen. Försökte först få henne att sova lite till intill mig, men vi delade uppenbarligen inte riktigt den uppfattningen.

Det hela slutade med att jag fick ta ner henne, fixa välling och Teletubbies på tv. En halvtimma senare låg hon i sin säng igen. Inte helt lycklig, men hon somnade inom 5 minuter. Själv satt jag uppe och läste gamla inredningstidningar. Ville inte riskera att hon skulle få svårt att sova om jag lade mig inne hos henne igen.

De övriga i huset vaknade ett antal timmar senare. När mannen väl kom upp med dottern var jag på lagom trevligt humör. Liksom sådär sprudlande glad som man blir när man har sovit alltför få timmar och dessutom tvingats upp väldigt tidigt. Höll på att somna mitt i frukosten, så det var inte annat att göra än att smyga upp till sängen nu när alla ändå var vakna och sova ett par timmar till. Det är i sådana lägen som det är så skönt att inte vara själv med barnen. Jag beundrar verkligen ensamstående föräldrar! Själv hade jag antagligen gått under. En natts totalförstörd sömn och jag fungerar inte alls...

Båda barnen var riktigt trötta när vi kom hem, så de somnade tidigt i kväll som små stockar. Själv har jag hunnit en tur ut till det nya huset för att köra ut lite till kartonger och vattna blommorna.