Flyttstress och kalas

Har varit obeskrivligt trött den senaste tiden. Lättirriterad och bara väldigt trött. Det nya huset ska vara färdigt på torsdag och det märks. Plötsligt blir allt så nära med själva flytten och allt vad det innebär. Även om det stora flyttlasset inte går förrän den 12 juli, så är det mycket som ska fixas innan dess. Telefon, hemförsäkring, planering av själva flytten, packa, planering av möblering... Att så få rubriker kan generera så mycket jobb! Fast det är klart sedan tillkommer hårdgörning vid entréerna, plattläggning, ansökan om bygglov för förråd, trädäck, trädgård... Framför allt hårdgörningen och förrådet är det riktigt bråttom med.

Dotterns dagis tyckte det var helt okej att vi fick behålla nyckeln till pannrummet där elrullen normalt sett står under vardagarna fram tills 1 augusti. Där ställer de även alla dotterns hjälpmedel, så kan vi flytta dem när det passar. Skönt! Hade inte kännts så kul att behöva släpa hem allt när barnen slutar i mitten av juli för att först ha prylarna här hemma, flytta dem till det nya huset för att därefter släpa dem vidare till den nya förskolan. Det är dessutom ganska mycket prylar. Har lovat den nuvarande förskolan att vi ska komma förbi och hälsa på efter att vi har flyttat.

Idag har jag varit med dottern på 4-årskalas. Riktigt trevligt! Det är så stor skillnad när det finns hjälpande händer överallt. Tror dottern märker av det också - om inte annat så för att hon har en mer avslappnad mamma... Dottern var helt förtvivlad när vi skulle åka hem. Hon ville absolut inte lämna kalaset - trots att alla andra barn också skulle hem. Hon hade nog gärna sett att det skulle hålla på ett par timmar till - och då var vi ändå ganska sena iväg. Det är svårt att slita sig från trevliga tillställningar helt enkelt, även om jag gissar att pojkens föräldrar nog såg fram emot att alla skulle åka hem, så att de kunde få pusta ut i lugn och ro.

Från början skulle minstingen och mannen också följa med, men förmiddagen med minstingen kunde stavas GNÄLL i riktigt stora bokstäver. Trots att hon sov 2 timmar på förmiddagen - vilket hon inte brukar göra, var hon ändå trött vid lunchtid när vi skulle åka och ville lägga sig. Hon kändes lite varm och mycket riktigt 38 graders feber. Alvedon och säng. Hon somnade bums. Febern försvann och har inte dykt upp sedan dess. Undrar om hon var så trött att hon fick feber....? Mycket märkligt, men jag är tacksam för att det inte blev mer. Dottern hade feber tidigare i veckan. Plötsligt på torsdagskvällen hade hon nästan 39 graders feber (märktes inte) och under fredagen hade hon också ganska hög feber. I morse var den helt väck och har inte dykt upp sedan dess. Ringde och kollade med "kalas-mamman" om det var okej att hon kom, vilket det var. Tur, för dottern har verkligen legat i för att bli frisk. Mannen lärde henne att man behöver äta, dricka och sova för att bli frisk och om man inte är frisk kan man inte gå på kalas. Har aldrig sett dottern dricka så flitigt någon gång innan! Hon som knappt dricker alls, drack verkligen mängder av vatten under fredagen.