Natten på barnintensiven

Det är märkligt, men det har inte någon betydelse hur tidigt man än lägger sig. Vetskapen om att man måste upp tidigt verkar göra så att det är helt omöjligt att sova. och det kändes riktigt elakt när klockan ringde 02.50 i natt/morse... Snabb, snabb dusch, på med kläderna, en stor kopp te, lite mascara och sedan in i bilen och iväg till barnsjukhuset. Fördelen med att åka riktigt tidigt på morgonen är att det är oerhört lite bilar på vägarna. Mötte en polisbil och någon enstaka bil, men det var allt. Funderade i bilen på att jag nog skulle kunna köra till barnsjukhuset i sovande tillstånd. Vägen är numera så väldigt bekant.

Lagom till att jag kom in började en av apparaterna som dottern var kopplad till att larma. Dags för kalibrering, vilket innebar att dottern vaknade. Det tog nästan 1,5 timmar innan dottern lyckades somna om. I övrigt fungerade det väl sådär med den nya masken. Den är betydligt mindre än de andra hon har provat. Att använda ordet söt i samband med andningsunderstöd är väl kanske att ta i..., men i jämförelse med de andra maskerna hon har provat så får den nog faktiskt ändå gå under den benämningen.

Satt och drogade mig själv med Red Bull, skumgodis, en macka och te som personalen kom in till mig med. Ändå inte helt enkelt att hålla sig vaken i det skumma ljuset i rummet.

Vid åtta vaknade dottern, efter lite toalettbestyr gick vi ner till avd 62 för lite frukost. Merparten av personalen känner numera dottern, så det är flera glada leenden som möter oss när vi är där. På något sätt känns det så mycket enklare. Det är som att vara bland vänner, även om vi egentligen inte alls känner varandra (jag kan i princip bara namnen på läkarna och någon enstaka specialist).

Strax innan tiotiden var vi färdiga och kunde gå hem. Lastade glatt på mig allt - datorväska (trodde jag skulle orka att jobba...), väskan med BIPAP:en, väskan med andingsmasken, handväska, kasse med toaring och dotterns lila kabinväska. Dottern fick köra sin egen lilla innerulle under tiden jag körde uterullen (med nallen sittandes i den). Jag är numera expert på att släpa på mycket samtidigt och dessutom duktig på att parera en eller två rullar samtidigt som jag släpar på prylarna. Personalen på BIVA tyckte däremot uppenbarligen att det var väl magstarkt att jag skulle behöva släpa på allt, så en kvinna erbjöd sig att hjälpa till. jag har lärt mig att tacka ja till all sådan hjälp! Det lite festliga i situationen var att kvinnan, som tog hand om uterullen och kabinväskan, tyckte det var knepigt att hantera dem samtidigt. Undrar om det finns tävlingar i att köra flera rullar och bära på mycket samtidigt. Jag tror att jag hade haft en god chans till en bra placering. :o)

Dagen i övrigt har förflutit som i ett töcken, mycket på grund av sömnbristen. Har tryckt i mig kilovis med godis och frukt... och ännu mer svart te...