Nätverksmöte i Göteborg

Sitter på ett hotellrum i Göteborg. Det har varit två intensiva dagar, först en konferens i Stockholm igår och nu nätverksmöte idag och imorgon i Göteborg. Har dåligt samvete, eftersom jag vet hur stressad mannen är över allt som behöver göras. Jag är förvisso inte iväg för nöjes skull, utan för jobbets räkning och det är hyfsat intensiva dagar, men ändå. Jag har en chans att sova på natten och kan tänka i vart fall lite på mig själv.

Vi pratade en del under middagen om det där ständiga dåliga samvetet. Märkligt nog verkar det vara fler kvinnor än män som lider av det. Det dåliga samvetet över att inte hinna göra allt det vi själva upplever att omvärlden förväntar sig av oss. Att ha dåligt samvete istället för att njuta av att vara själv. Hur korkad får man vara...? Även om jag själv inser hur dumt det är, så kan jag ändå inte låta bli att få dåligt samvete över att jag är här och min man är hemma med barnen. Har försökt fixa så att det ska finnas assistenter hemma och hjälpa honom för att han ska slippa ta allt själv.

Sov halvkasst natten till idag. Det är så typiskt, när man väl har chansen. Sprang inom Apoteket innan vi skulle äta middag och köpte sömntabletter. Vill inte chansa i natt, framför allt inte eftersom jag nog behöver gå upp relativt tidigt för att hinna checka ut innan programmet börjar. Tack och lov så är det bara halv dag i morgon, vilket innebär att jag kommer vara hemma ungefär samtidigt med barnen. Förhoppningsvis hinner jag träffa dottern innan stödfamiljen kommer och hämtar henne. Hon ska vara hos dem hela helgen.

Dagisproblematik

Sitter på Stockholmståget. Ska på konferens i morgon för att sedan ta tåget direkt till Göteborg för nätverksträff torsdag-fredag. Ska bli skönt att få fokusera på något annat än kaoset där hemma. Samtidigt så känns det lite lätt stressande. Borde vara hemma och hjälpa mannen... Ute strilar regnet ner och det är ett massivt grått molntäcke. Svårt att tänka sig att det är juni nästa vecka...

Känner mig lätt stressad inför flytten. Känns lite som om det kvittar hur vi planerar det hela. Det blir fel ändå. Förhoppningsvis får vi en del överlappning och då kan vi i vart fall påbörja flytten relativt tidigt.

Igår lämnade jag besked till ena förskolan att vi tackar nej till den erbjudna platsen. Istället chansar vi på den "vanliga" förskola där båda barnen kommit in. Vill gärna ha barnen på samma ställe. Habiliteringen har varit och besökt förskolan för att se vad som behöver åtgärdas innan dottern börjar där i augusti. En del smågrejer behöver fixas. Däremot menade specialpedagogen att hon inte sett något pedagogiskt material lättåtkomligt för barnen... Hon menade att det då skulle vara en enorm försämring för dottern... Idag kommer hon åt allt på förskolan, eftersom alla prylar är på lagom låg nivå för barnen. Vet inte om de har gömt sakerna bakom dörrar, som blir oåtkomliga för dottern, på nya förskolan. Specialpedagogen såg det som ett stort problem och menade att vi kanske borde sätta upp dottern på fler förskolor utifall att... Orkar bara inte. För henne är det nog en liten grej, men för mig känns det som en stor sak. Ringde runt till massor med förskolor innan vi beslutade oss och nästan alla hade trappor som gjorde att förskolan knappast kunde anses vara lämplig för dottern. Hade helst haft båda barnen på en Montessoriförskola, men då hade vi behövt ställa dem i kö för flera år sedan. Ställer jag dem i kö nu, så kommer de kanske in lagom till att dottern ska börja i skolan... Kollade om de hade förtur, med hänvisning till att barnen går på en montessoriförskola idag, men nix.

Kommer nog sakna den nuvarande förskolan ordentligt. Den är fantastiskt bra, men det går liksom inte att köra dit och lämna/hämta när vi har flyttat... Dessutom är det bra om barnen lär känna andra barn där vi bor. Däremot har jag bestämt att vi ska anordna ett inflyttningskalas för barnen och deras kompisar. Minstingen har nog inte så mycket åsikter om det, men jag tror att dottern gärna har en fest för sina gamla dagiskompisar. De är en otroligt tight grupp som det vore synd att hon tappade kontakten helt med.

Jag hoppas verkligen att det blir bra. En av pedagogerna på dotterns nuvarande förskola sa till mig häromdagen att de skulle sakna dottern när vi flyttar. Sedan la hon till "Din dotter är så omtyckt. Alla tycker om henne. Så fort hon behöver hjälp så rusar alla barnen fram till henne för att få hjälpa till. Jag hoppas att hon får det bra på den nya förskolan". Jag ser ju också hur alla barnen, t o m barnen på fritids, hälsar på henne och vill prata med henne. Dottern väljer nådigt vilka som ska få prata med henne och vilka som ska få hjälpa henne. Det händer ganska ofta att jag hör henne säga till sina kompisar "du kan inte hjälpa mig idag, tyvärr... Jag är ledsen" Så tittar hon bekymrat på en av sina kompisar att vänder sig därefter till den utvalde som ska få hjälpa henne ur ståskalet eller vad det nu är hon behöver hjälp med. Hon är extremt artig mot alla barnen och framför allt mot dem som inte har äran att hjälpa till.

En projektledares liv

Har kommit fram till att jag mer och mer känner mig som en projektledare. En projektledare som håller i trådarna kring dotterns - och därmed också vår familjs - liv. Det borde inte vara så, men det är så det är. Jag planerar och driver merparten av det som sker kring henne och följer därefter upp allt. Det borde inte behövas, men det gör det. Inte så att jag planerar vad hon ska leka med, utan mer den del som rör sjukvården, förskola, hjälpmedel, habilitering...

På fredag ska förskolan iväg på utflykt. De har ändrat sin normala rutt för att det ska passa dottern. Istället för att åka till skogen så ska de åka till ett stort rekreationsområde där det är enkelt att köra elrulle. Nästa fråga blev hur hon ska ta sig dit med rullen... Den går liksom inte in i en vanlig buss. Ringde till habiliteringen och blev där efter lite turer kopplad till kuratorn som efter lite om och men konstaterade att det var förskolans ansvar att fixa. Eftersom de står villrådiga hur de ska göra - och det ligger i mitt intresse att det här ska fungera - så ringde jag till kommunen för att fråga dem. Blev en del telefonsamtal dit också innan jag slutligen fick en bekräftelse på att de fixar transport till förskolan, med bakåtvänd bilbarnstol och med plats för en medföljande pedagog (vill inte att dottern ska åka själv... Hon är trots allt bara 4 år). Så mycket tid och energi för en sak som rent krasst bara borde fungera. Mannen kommer ändå vara beredd på att köra, ifall det inte fungerar. Vi har varit med förr...

Hälften av alla mail i min privata mailbox är från olika personer på habiliteringen eller mail från assistenter och assistansbolaget. Har kommit fram till att det enklaste är att ta så mycket som möjligt via mail för att sedan använda telefonen som komplement. Det är trevligare att prata telefon, men det blir så knepigt att hålla reda på telefontider eller när personen råkar vara tillgänglig. Sedan finns det en praktisk sida att ha informationen skriftligt.

Pratade med en tjej när vi var på rekreationshelgen med RBU som hade löst problematiken med stressen över alla hemskickade kallelser hit och dit, genom att helt enkelt bara ta in posten en gång i veckan. Då avsatte hon 2 timmar för att i lugn och ro läsa igenom allt och skriva in i kalender etc. Kreativt, men kanske inte det mest socialt accepterade! Fast jag tycker att det var en läcker idé. Det är ju trots allt sällan som kallelserna är med kortare varsel än en vecka - även om det händer.

Egentligen hade jag velat få en utbildning. En utbildning som gav tips på hur man ska agera i olika situationer. Vad är mest taktiskt? Vilka fighter ska jag ta och när ska jag bara blunda eller ducka? Vad säger egentligen olika och relevanta lagar eller konventioner? Tänk att få en checklista! Tänk på detta när detta händer eller något i den stilen.

Avkopplande SPA

Tillbaka efter en välbehövlig och avkopplande rekreationshelg med RBU på Ystad Saltsjöbad. Föreläsningar på dagen och sedan avkopplande SPA och middag på em/kvällen. Trots fantastiskt trevligt sällskap gick jag och la mig hyfsat tidigt. 22.30 låg jag i sängen och sov. Gick upp 10,5 timmar senare. Lätt stress för att inte missa frukosten.

Det som gav mest var nog dagens föreläsning om stress. Inte så mycket för det som föreläsaren sa, utan mer för den diskussion som blev bland oss föräldrar som var med. Barnen var inte med denna gången, utan tanken var att bara föräldrar skulle vara med. En hel helg bara för oss föräldrar. Kan det bli mycket lyxigare? Det är klart att det är trevligt när barnen är med, men det blir inte samma sak. Det blir lite svårt att prata om känslor kring barnens funktionsnedsättningar när det finns en risk att något barn hör. Det är liksom inte riktigt ämnat för deras öron. Det blev också mycket prat kring sorg, oro och frustration.

Känner mig hyfsat utvilad, även om det i ärlighetens namn hade behövts mer än en natts sömn för att jag ska bli helt utvilad.

I natt har vi vaken assistans för första gången här hemma. Det innebär att det förhoppningsvis blir en hel natts sömn - i vart fall fram tills att minstingen vaknar i morgon bitti.

Fredagsstress

Stressad, försöker göra sju saker samtidigt som klockan rusar iväg. Borde varit i säng för länge sedan..., men det är ju så mycket kvar att göra... Ska lämna dottern hos ena assistenten i morgon bitti vid åttatiden och sedan åker jag vidare till ett (förhoppningsvis) avslappnande spa. Tror jag behöver det.

Känns verkligen som om jag behöver semester just nu. Har svårt att hitta den rätta gnistan på jobbet. Vill bara vara hemma och fixa. Få undan saker. Fast snart är det semester. En semester som nog kommer vara fylld med flyttbestyr, men det är ändå något positivt, även om det alltid är lite jobbigt att packa ner, flytta och sedan packa upp igen.

Grillning på stranden

Mannen var med dottern på grillkväll på stranden inte så långt härifrån nu ikväll. Dottern såg verkligen fram emot att träffa alla dagisbarn igen och att få vara vid havet. När mannen kom hem var han inte alls lika glad. Istället såg han mest ledsen ut. Det fungerade inte alls att köra med elrulle i sanden. Han hade varit förutseende och tagit med den manuella uterullen också, men det fungerade inte heller speciellt bra. Dottern hade först suttit i sanden nere vid havet och lekt med sanden innan det var dags för grillning. Hon var antagligen hur nöjd som helst, men det sved nog en del i mannens hjärta att hon inte kunde leka som de andra barnen.

När korven var uppäten sprang de andra barnen till en närbelägen lekplats. Dottern ville också vara med, men det gick inte så bra... Lekplatsen var inte ett dugg handikappanpassad. Istället fick hon nöja sig med att titta på.

Jag förstår att mannen var ledsen när han kom hem. Det gör så ont när skillnaden blir så påtaglig. Skillnanden mellan hur enkelt det blir när man matchar normen, d v s att benen fungerar som de ska. Att de kan springa omkring som alla andra barns ben, klättra, gunga...

Det blir nog inte grillning där någon mer gång för vår del, i vart fall inte med dottern.

Panikplanering...

Så snabbt tiden går ibland. De senaste dagarna har bara rusat förbi. Förstår inte vart tiden har tagit vägen. Idag har det varit möte på habiliteringen, drop in på förskolan för minstingens del och en massa planerande för mig och mannen. Det känns som om det är massor som behöver göras på väldigt kort tid. Stressande...

Vi spände upp ett stort vitt papper på köksbordet och sedan körde vi modellen brainstorming. När vi fått ner det vi råkade ha i huvudet just nu och som förhoppningsvis är merparten av det vi behöver ta tag i, så ringade vi in det vi måste prioritera. Högt upp på listan står uteförråd till det nya huset... Vi tänkte fixa med det senare. I början av hösten kanske. Vi har helt missat dotterns elrulle.... Vi har tänkt så mycket på det interiöra att allt ska fungera för henne där att vi har missat viktiga saker där ute... En annan grej är plattläggningen - i vart fall upp till ytterdörren... En trappa fungerar knappast, inte ens provisoriskt.... Suck! Hur kunde vi missa sådana väsentliga saker? Panik är det minsta man kan säga...! Nu har vi i vart fall en ungefärlig uppfattning av hur vi vill att det ska se ut. Nästa steg är att se hur mycket vi har råd att göra - givetvis har vi inte budgeterat för detta heller... - och sedan behöver vi få tag på hjälp snabbt som ögat. Vi flyttar ju mitt i semestern...

Söndagströtthet

Känns som om hjärnan består av sirap. Dottern sitter framför tv:n och tittar på "Jordgubbs-Lisa" för hundrade gången denna helgen. Numera kan hon större delen av texterna till de låtar de sjunger. Vi har gjort en deal. Hon får titta på filmen innan det är dags att lägga sig, men i gengäld så blir det inte någon nattsaga. Nallen ska tydligen läsa en saga för henne istället.

Borde sätta mig ner och jobba lite, men hjärnan vill liksom inte komma igång. Har istället gjort ett tappert försök att försöka planera lite med mannen, men det går sådär... Känns som om det är miljoner beslut som behöver tas inför flytten. Orkar bara inte tänka hela tankar.

Har bokat in en resa till Liseberg med RBU och dottern. I slutet av förra veckan så trillade det in en inbjudan till bröllop just samma dag. Så typiskt! Har inte sett inbjudan fysiskt ännu, men mannen har fått den muntligen. Nu pågår jakten att se om någon av dotterns assistenter vill följa med henne dit. Känns lite tungt. Hade väldigt gärna åkt dit med henne själv... Det var verkligen en underbar resa förra året.

Känner mig lätt stressad inför tisdag när jag ska hålla i en utbildning. Satte ihop ett utkast igår som jag nog borde fortsätta göra färdigt. Orkar bara inte...

Nattassistenter

Då har vi i vart fall en assistenent anställd för natt. Hennes kontrakt börjar den 18:e, så det är väl läge att börja boka in lite introduktion antar jag. Vi har haft en till tjej här hemma, men både jag och mannen känner oss ganska tveksamma... Känns bara så hopplöst. Det är hur svårt som helst att hitta assistenter för natten. Det är förvisso ett ansvarsfullt jobb och knäppa arbetstider, men det är knappast något svårt jobb. Hur kan det vara så svårt att hitta någon??

Nästa vecka ska vi träffa en tjej till, men det är nog bara aktuellt med vikariatstjänst för henne, eftersom hon har annat jobb just nu och vill plugga till hösten.

Känns som om det är så mycket just nu. Antar att det är en bidragande orsak till att jag inte kan sova. Dottern vaknade klockan 4 och vägrade sova i sin säng. Mannen bar in henne till oss, men sedan kunde jag inte somna om. Det var egentligen min tur att ha sovmorgon, men när minstingen vaknade en timma senare så kändes det som om jag lika gärna kunde gå upp och låta mannen sova. Inte lönt att jag ligger vaken i sängen där uppe och att han håller på att gå under av trötthet här nere med minstingen.

Efter att jag gått upp så höll jag först tummarna för att minstingen skulle somna om. Hon borde sova lite till, men när hon fortfarande 20 minuter inte lyckats somna om så kunde jag lika gärna lyfta upp henne. Just nu sitter hon på golvet i köket och leker.

Gissar att dottern snart vaknar och att mannen kommer att komma ner med henne. Hon har pratat om Andys lekland i flera dagar, så idag är planen att åka dit. Mannen, en av assistenterna och båda barnen. Själv ska jag vara hemma och försöka fixa undan saker - och kanske sova...

Total förvirring

Märks att sömnbristen börjar sätta sina spår. Igår lyckades jag lägga osten i köksskåpet - upptäckte det en timma senare när jag öppnade skåpet och förvånat insåg att där låg en påse som inte alls borde ligga där. Några timmar senare stannade jag lydigt (?) vid grönt ljus. Insåg inte att det faktiskt måste ha varit grönt förrän det slog om till gult och sedan till rött. Förklarar varför killen vid övergångsstället såg så förvånat på mig.

Idag hade jag kört en bit mot jobbet när jag kom på att det ju faktiskt var till dagis jag skulle först... Tack och lov hade jag inte kört så långt när jag upptäckte min miss. En extra sightseeingtur för barnen..?

Mannen har åkt på tjänsteresa, så jag är själv hemma med barnen. Fasade lite för kvällen, eftersom det ibland är tungt att vara själv med dem - och ofta blir det inte bättre av att jag är trött... Hade kanske kunnat locka hit min ena syster. Funderade en del i bilen på vägen hem, men konstaterade att jag är för trött för att orka vara social. Det har gått förvånansvärt bra ikväll. Enda missen är väl att dottern absolut borde gått på toaletten tidigare på kvällen. Nu har hon förvisso fortfarande blöja, men hon borde ändå ha gått på toaletten tidigare på kvällen. Lyckades bara inte anamma tillräckligt med kraft för att orka ha henne på toaletten med minstingen skrikandes på uppmärksamhet bredvid.

Försökte få hit assistenten ikväll, men hon kunde inte. Hon har däremot lovat att komma i morgon och jag håller tummarna hårt för att hon kan stanna här över natten. En hel natts sömn hade inte suttit fel...

Ska ta en snabb dusch och lägga mig. Hade egentligen hellre duschat i morgon bitti, men vill inte riskera att dottern vaknar när jag är i duschen.

Power nap

Gick och la mig efter lunch och sov som en stock i tre timmar..! Det var behövligt! Var helt yr när jag vaknade, men nu i eftermiddag har tankarna fungerat hyfsat bra vilket ändå får sägas vara ett framsteg jämfört med tidigare idag.

I torsdags hade jag och mannen bokat in tid för att prata. Känns helt märkligt att behöva sätta av tid i kalendern, men av någon anledning blir det liksom inte av annars. Kändes viktigt att vi satte oss ner och bestämde om vi ska ha en trea eller inte. Vi var rörande överens om att två barn är fullt tillräckligt. Tror att vi båda hade gått under om vi hade skaffat oss ett till barn. Även om utgången av vårt samtal i princip var given på förhand, så kändes det ändå viktigt att vi hade pratat om det. Vill inte riskera att det skulle dyka upp senare i vårt förhållande att den andra kanske ändå hade velat.

Ett tag var jag så sugen på att ha ett till barn, men nu efter vårens kaos, så känns det så otroligt avlägset. Bättre att glädja sig åt det man har istället för att önska sig mer. Tror inte heller att jag hade orkat att gå igenom ytterligare moderkaksprov och all den känslomässig press det innebär. Vill inte ens hamna i det dilemmat att fostret skulle ha samma sjukdom som dottern. Hur skulle jag då någonsin kunna övertyga henne om att jag inte hade gjort abort om jag hade känt till hennes sjukdom?

Svårt att sova...

Tankarna bara surrade runt i huvudet och det var helt omöjligt att sova. Kom i säng närmare halv elva igår. Borde lagt mig tidigare, men det var så skönt att få lite egentid. Trots att jag var trött hade jag svårt att somna. Klockan tre vaknade dottern och sedan gick det bara inte att somna om. Mannen, som varit ute med kompisar trillade in strax efter fyra och halv fem gav jag upp och gick upp. Innebär att jag, som egentligen behöver åtta-nio timmars sömn, har sovit drygt fyra timmar. Det är för lite. Kommer vara ordentligt trött om några timmar.

Halv elva kommer en tjej hit på intervju. Håller tummarna hårt för att det ska gå bra. Kanske blir det lättare att sova om jag får sova oavbrutet under natten...?

Rensning av vinden

Så var ännu en annons ute på Blocket. Puh! Vissa saker vill jag inte släpa vidare till det nya huset. Både jag och mannen är ganska glada i skor, men nu med byggnationen av nytt hus, så har vi bestämt att vi måste hålla i pengarna. Istället har vi kommit överens om att alla pengar som vi får via försäljning av prylar på Blocket oavkortat ska gå till skor. Måste ju ha en morot! Det är märkligt hur motigt det är att ta sig i kragen och lägga upp annonsen. Inte för att jag har svårt att göra mig av med sakerna, utan mer för att bara få det gjort.

Snor, snor, snor...

Förkylningen har satt sitt grepp om mig. Näsan vägrar sluta rinna och det känns som om huvudet är fyllt av snor. Kombinationen med sömnbrist, stress på jobbet och hemma är en mindre bra mix. Tålamodet ligger på minus. I förmiddags skickade mannen mig i säng med öronproppar. Antagligen lika mycket för min skull som för hans egen. Hjälpte inte så mycket. Även om jag är riktigt trött så går det inte att sova.

Funderar på att byta ut en av semesterveckorna mot föräldraledighet. På så sätt skulle jag kunna spara en vecka och istället ta ut den vid spridda tillfällen för att hinna varva ner eller inför flytten. Hade nog varit behövligt...

En trött fredag

Trött... Det känns som den mest överskuggande känslan för närvararnde. Den ständigt överskuggande känslan. Hjärnan fungerar inte riktigt. Den är okej under dagen, men efter fem fungerar den sämre och sämre. Förkylningen gör inte saken bättre. Näsan vill inte sluta rinna och nysningarna avlöser varandra. Tack och lov inte någon feber ännu. Inte ens ont i halsen, bara lite lätt hosta. Kunde m a o vara betydligt värre. Har verkligen inte tid att bli sjuk nu.

Plattläggaren informerade igår att mosaiken till köket behöver finnas på plats på måndag eller senast på tisdag. Panik... Vi har inte ens valt... Som tur var fick jag ett inställt möte på förmiddag/lunch och kunde snabbt åka iväg med mannen till två kakelvaruhus och titta. Lyckades (självklart) komma för sent till mitt möte som skulle börja klockan ett... Lite pinsamt. Värdesätter att komma tid, men tappade tidsuppfattningen helt bland allt kakel. Jag hoppas verkligen att mina mötesdeltagare inte tog illa upp...

I morgon ska dottern på kalas. Har ringt in en av hennes assistenter. Hon kommer en halvtimma innan det är dags att bege sig hemifrån, vilket innebär att hon även kommer kunna hjälpa till att byta till kalaskläder på dottern.

Hade så mycket tankar om vad jag skulle skriva om idag, men det är som om det är omöjligt att tänka en mening full ut. Tankarna vill liksom inte riktigt fungera. Min ena syster ringde innan och det var i princip helt omöjligt att fokuserat lyssna på vad hon sa. Inte så att det var något ointressant eller att hon pratade väldigt länge, utan det ville liksom inte fastna det hon sa. Hon bör nog inte känna sig utpekad, för jag har redan fått be mannen upprepa sig ett par gånger ikväll för att jag inte riktigt har uppfattat vad han har sagt.

Gipsfri minsting och allt för lite tid

Minstingen har äntligen blivit av med sitt gips. Känns verkligen helt underbart! Hon sover numera hela nätter, även om hon fortfarande vaknar väl tidigt om mornarna. Hennes ena ben är smalare än det andra och hon haltar en del, men i övrigt så är hon precis som vanligt. Gissar att det tar en vecka eller två innan hon är tillbaka som tidigare.

Idag hade jag intervju med en potentiell assistent till dottern. Hon verkar verkligen bra, men tyvärr så är det nog mest aktuellt att anställa henne som vikarie, eftersom hon har planer på att läsa vidare till hösten. Nu har vi träffat alla som var aktuella för en första intervjuomgång och vi kommer gå vidare med tre personer. Håller tummarna riktigt hårt för att det ska fungera denna gången... Det blev ju lite tröstlöst sist när alla de vi valt ut valde att tacka nej. Hur kan man ha en sådan otur?? Måste bara bestämma slutligt också hur mycket vi vill att de ska arbeta i vårt hem.

I morse var det möte på habiliteringen. Kom därför in ganska sent till jobbet. Superstressad. Svårt att fokusera ordentligt. Känns som om allt blir lite halvdant. Känns inte alls bra. Vill att det ska vara hög kvalitet i allt jag presterar. Inte säker på om andra märker av det, men jag känner av det! Jag hade verkligen behövt ett par dagar ledigt. Ledigt från allt, men den tiden finns inte. Inte förrän i nästa månad... Hur kan det ens vara möjligt att fylla kalendern så fort?

Tågresa och te

Sitter på tåget upp till Stockholm. Ikväll ska jag träffa en gammal kompis och i morgon och på onsdag är det utbildning från tidig morgon till sen kväll. Det är knappast så att det kan bli tal om 10 timmars sömn per natt precis, men att i vart fall få obruten sömn ska bli helt underbart. Har köpt riktigt gott Kushmi te till min kompis. Försöker glatt frälsa världen med detta te. Det är fantastiskt gott! Eftersom jag alltid handlar teet på samma ställe - och med hänvisning till att det faktiskt är lite dyrare, så brukar jag numera alltid fråga om jag inte kan få rabatt. Bra kunder ska man ju vara rädd om. De som jobbar i affären brukar skratta och säga att det ska nog inte vara omöjligt. Det blir inte några större rabatter, men det gör ändå att jag fortsätter att komma dit varje gång det är dags att handla te (vilket är hyfsat ofta i vår familj....).

Borde vara knastrött. Igår satt jag och jobbade fram till kl halv tolv på kvällen och sedan hade jag riktigt svårt för att somna. Var så uppe i varv efter att ha jobbat. Tack och lov sov dottern och minstingen helt okej och jag behövde inte gå upp förrän strax innan halv sex, vilket med tanke på hur de senaste nätterna sett ut ändå får anses vara helt okej. Det kan vara betydligt värre. Borde ändå vara riktigt trött. Har suttit och halvslumrat en kort stund. Det är lätt att må illa när man sitter och tittar ner på datorn. Att skriva på bloggen är lite enklare efter som jag samtidigt kan titta ut genom fönstret (behöver inte titta ner på tangenterna när jag skriver). En talang jag besitter. Klarar t o m att hålla kortare samtal om något helt annat samtidigt som jag skriver. Brukar dock dubbelkolla det jag skrivit, för det brukar alltid bli ett eller två stavfel. :o)

BBQ och jobb

Har haft en trevlig dag med besök av ena systern med barn på förmiddagen och sedan mannens släkt på lunch/em. Vädret har verkligen varit fantastiskt och vad kunde vara bättre än att passa på att grilla?! Barnen har varit på exemplariskt humör, även om minstingen är rätt sur på sitt gips emellanåt och vem kan klandra henne?

Nu ikväll har jag passat på att jobba undan. Känns som om jag ligger ohjälpligt back på jobbet. Alla sjukhusbesök och vård av sjukt barn har satt sina spår. Det finns liksom inte utrymme på jobbet att vara frånvarande så mycket - och jag kan knappast klandra min arbetsgivare. Tack och lov somnade dottern snabbt, så nu har jag kunnat jobba ett par timmar. Borde vara knasigt trött, men är nog fortfarande drogad av teet. Vet att jag kommer vara knasigt trött i morgon, men kanske kan jag sova en liten stund på tåget till Stockholm? Ska vara borta på tjänsteresa till onsdag kväll och även om jag vet att det kommer bli intensiva dagar, så ser jag ändå fram emot att få sova ostört under två nätter. Har tagit med mig sömntabletter för att minimera risken att sova dåligt när jag väl har chansen till två nätters obruten sömn. Natten till idag sov jag i 12 timmar, vilket antagligen är en bidragande orsak till att jag orkat jobba nu ikväll. Normalt sett sjunker hjärnkapaciteten till under noll någon stans efter halv åtta...

Nu ska jag verkligen ta mig i kragen och lägga mig. Har hunnit halvpacka tills i morgon, men tänker kallt att jag kan ta merparten i morgon bitti... Har i vart fall skrivit en snabb packlista utifall det blir få timmars sömn i natt och hjärnan vägrar fungera.

Avslag

Igår kom beskedet från Förvaltningsrätten. Avslag... Känns som ett stort nederlag. Kände mig så kaxig innan att självklart kan detta bara bli en vinst för oss. Antingen om vi får igenom det hela eller vid ett ev nederlag så borde det ändå gå att vända till en vinst genom att då borde alla andra badrum i nybyggda hus vara större redan från början.

Efter att ha läst igenom domen är jag inte alls lika säker längre. Har inte orkat läsa allt, utan valde de mest relevanta delarna. Kändes som om all luft gick ur mig. Så länge det inte finns något beslut så finns hoppet. Trist. Håller verkligen inte med förvaltningsrättens resonemang, men jag orkar inte överklaga. Inte en gång till. Istället har jag lagt undan papprena. Vill inte se dem, vill inte bli påmind. Känns bra att vi fick igenom badkaret som bostadsanpassning. Är inte säker på att vi hade fått igenom det om beslutet från förvaltningsrätten hade kommit först.

Natten har varit tung med två oroliga barn. Har varit vaken sedan halv fyra, men gick inte upp förrän strax efter halv sex när minstingen insisterade på välling. Nu ligger dottern och sover i våra sängar och mannen sover djupt i dotterns. Dottern har börjat vakna vid halv fyratiden. Hon gråter ofta och menar att det är läskigt i hennes rum. Gissar att hon har mardrömmar. Jag och mannen är lite oense om hur vi ska hantera dessa situationer. Jag är betydligt snabbare på att bära in dottern till våra sängar och låta henne somna mellan oss. Sover självklart inte alls lika bra med henne i sängen. Det blir varmt och trångt, men samtidigt så gissar jag att hon hade gått in till oss om hon bara hade kunnat. Känns elakt att inte låta henne komma in. Känns som att utnyttja situationen att hon inte kan gå. Svårt att veta hur man ska göra i dessa situationer. När minstingen inte längre sover i spjälsäng så kommer nog även hon att traska in till oss på natten.

Att minstingen sover dåligt beror nog (förhoppningsvis) på gipset. Om det beror på gipset så borde hon sova bättre redan på tisdag när hon blir av med sitt mörkt lila gipspaket. Nu sitter hon på golvet i köket och leker under tiden Teletubbies visas på tv:n i rummet intill. Teletubbies har blivit en stor favorit under de senaste veckorna och jag blir varm i hjärtat av att se minstingens glädje när filmen sätts på - även om hon bara verkar ha tv:n som sällskap. Hon sitter inte still och tittar mer än max ett par minuter åt gången.