Gipsfri minsting och allt för lite tid

Minstingen har äntligen blivit av med sitt gips. Känns verkligen helt underbart! Hon sover numera hela nätter, även om hon fortfarande vaknar väl tidigt om mornarna. Hennes ena ben är smalare än det andra och hon haltar en del, men i övrigt så är hon precis som vanligt. Gissar att det tar en vecka eller två innan hon är tillbaka som tidigare.

Idag hade jag intervju med en potentiell assistent till dottern. Hon verkar verkligen bra, men tyvärr så är det nog mest aktuellt att anställa henne som vikarie, eftersom hon har planer på att läsa vidare till hösten. Nu har vi träffat alla som var aktuella för en första intervjuomgång och vi kommer gå vidare med tre personer. Håller tummarna riktigt hårt för att det ska fungera denna gången... Det blev ju lite tröstlöst sist när alla de vi valt ut valde att tacka nej. Hur kan man ha en sådan otur?? Måste bara bestämma slutligt också hur mycket vi vill att de ska arbeta i vårt hem.

I morse var det möte på habiliteringen. Kom därför in ganska sent till jobbet. Superstressad. Svårt att fokusera ordentligt. Känns som om allt blir lite halvdant. Känns inte alls bra. Vill att det ska vara hög kvalitet i allt jag presterar. Inte säker på om andra märker av det, men jag känner av det! Jag hade verkligen behövt ett par dagar ledigt. Ledigt från allt, men den tiden finns inte. Inte förrän i nästa månad... Hur kan det ens vara möjligt att fylla kalendern så fort?