Igår kom beskedet från Förvaltningsrätten. Avslag... Känns som ett stort nederlag. Kände mig så kaxig innan att självklart kan detta bara bli en vinst för oss. Antingen om vi får igenom det hela eller vid ett ev nederlag så borde det ändå gå att vända till en vinst genom att då borde alla andra badrum i nybyggda hus vara större redan från början.
Efter att ha läst igenom domen är jag inte alls lika säker längre. Har inte orkat läsa allt, utan valde de mest relevanta delarna. Kändes som om all luft gick ur mig. Så länge det inte finns något beslut så finns hoppet. Trist. Håller verkligen inte med förvaltningsrättens resonemang, men jag orkar inte överklaga. Inte en gång till. Istället har jag lagt undan papprena. Vill inte se dem, vill inte bli påmind. Känns bra att vi fick igenom badkaret som bostadsanpassning. Är inte säker på att vi hade fått igenom det om beslutet från förvaltningsrätten hade kommit först.
Natten har varit tung med två oroliga barn. Har varit vaken sedan halv fyra, men gick inte upp förrän strax efter halv sex när minstingen insisterade på välling. Nu ligger dottern och sover i våra sängar och mannen sover djupt i dotterns. Dottern har börjat vakna vid halv fyratiden. Hon gråter ofta och menar att det är läskigt i hennes rum. Gissar att hon har mardrömmar. Jag och mannen är lite oense om hur vi ska hantera dessa situationer. Jag är betydligt snabbare på att bära in dottern till våra sängar och låta henne somna mellan oss. Sover självklart inte alls lika bra med henne i sängen. Det blir varmt och trångt, men samtidigt så gissar jag att hon hade gått in till oss om hon bara hade kunnat. Känns elakt att inte låta henne komma in. Känns som att utnyttja situationen att hon inte kan gå. Svårt att veta hur man ska göra i dessa situationer. När minstingen inte längre sover i spjälsäng så kommer nog även hon att traska in till oss på natten.
Att minstingen sover dåligt beror nog (förhoppningsvis) på gipset. Om det beror på gipset så borde hon sova bättre redan på tisdag när hon blir av med sitt mörkt lila gipspaket. Nu sitter hon på golvet i köket och leker under tiden Teletubbies visas på tv:n i rummet intill. Teletubbies har blivit en stor favorit under de senaste veckorna och jag blir varm i hjärtat av att se minstingens glädje när filmen sätts på - även om hon bara verkar ha tv:n som sällskap. Hon sitter inte still och tittar mer än max ett par minuter åt gången.
Mot tuffare mål!
3 år sedan
Båda våra killar kommer allt som oftast in till oss. De är 7 och 4 år. Antingen går min man iväg, eller så ligger jag i fotänden... Vi resonerar som så att det är så kort tid i våra liv som barnen behöver denna extrema närhet till oss föräldrar och vi vill grunda väl inför famtiden! Någon barnpsykolog sa att det som barnen missar på dagen när föräldrarna jobbar, tar de igen på natten. Behovet av att vara nära föräldrarna är stort!! Kram Terése
SvaraRaderaHåller med föregående kommentar. Har två barn som är 4 och 6 år och de kommer in då och då för att sova vidare hos oss. För mig känns det som de sista få åren som de kommer att vilja göra det. Och om mina barn söker närhet vill inte jag vara den mamma som nekar dem det. /M
SvaraRaderaVi fixade bort de värsta mardrömmarna genom att låta dem sova i samma rum. Visst kommer Storasyster in ibland till oss men inte alls så ofta som förut (då var det varje natt). Lillasyster sover numera hela nätterna tack vare sällskapet i rummet (hände INTE när hon sov själv). Våra barn är uppenbart mörkrädda - känns fel att tvinga dem sova själva när de är rädda. / Kram Åsa
SvaraRaderaUsch för avslag... Stå på dig! Hoppas ni får en bra vecka.
SvaraRadera/Jeanette (Sigges mamma)
Vad skönt att ni är så många som tänker lite som jag gör. Det är lätt att emellanåt känna sig lite vilsen i föräldrarollen.
SvaraRaderaVår tanke från början var att barnen skulle sova tillsammans i det nya huset, men det blir nog inte en bra lösning i och med att vi ska ha vaken assistent där, men fram tills att vi får igång det på riktigt så kan de ju prova att sova i samma rum här hemma. Pratade med mannen och han tyckte att det var en bra idé. Ska prova så fort gipset är av på minstingen och hon har mer normala nätter igen - och jag är hemma från min tjänsteresa.