Mannen var med dottern på grillkväll på stranden inte så långt härifrån nu ikväll. Dottern såg verkligen fram emot att träffa alla dagisbarn igen och att få vara vid havet. När mannen kom hem var han inte alls lika glad. Istället såg han mest ledsen ut. Det fungerade inte alls att köra med elrulle i sanden. Han hade varit förutseende och tagit med den manuella uterullen också, men det fungerade inte heller speciellt bra. Dottern hade först suttit i sanden nere vid havet och lekt med sanden innan det var dags för grillning. Hon var antagligen hur nöjd som helst, men det sved nog en del i mannens hjärta att hon inte kunde leka som de andra barnen.
När korven var uppäten sprang de andra barnen till en närbelägen lekplats. Dottern ville också vara med, men det gick inte så bra... Lekplatsen var inte ett dugg handikappanpassad. Istället fick hon nöja sig med att titta på.
Jag förstår att mannen var ledsen när han kom hem. Det gör så ont när skillnaden blir så påtaglig. Skillnanden mellan hur enkelt det blir när man matchar normen, d v s att benen fungerar som de ska. Att de kan springa omkring som alla andra barns ben, klättra, gunga...
Det blir nog inte grillning där någon mer gång för vår del, i vart fall inte med dottern.
Mot tuffare mål!
3 år sedan
Men det låter ju som att er dotter var nöjd? Fokusera mindre på era egna krossade drömmar och mer på vad som gör henne glad. Är det en lösning att ni utesluter henne från saker för att ni själva tycker att det är emotionellt jobbigt? Fråga henne istället vad hon vill. Tyckte hon att det var en trevlig kväll eller tyckte hon att det var jobbigt att inte kunna leka på lekplatsen?
SvaraRaderaNej, det är inte en lösning att utesluta henne från saker bara för att vi tycker det är jobbigt. Däremot så önskar jag att vi hade tänkt lite längre tidigare och försökt påverka valet av utflyktsmål. Dottern var inte helt nöjd. Hon tyckte det var mysigt på stranden, men ville också leka på lekplatsen med de andra barnen - något som hon inte kunde.
SvaraRaderaNär hon kom hem var det svårt att riktigt få ur henne om hon haft en trevlig kväll eller inte. Hon brukar sprudla av prat när det är något roligt hon varit med om. Grillkvällen ville hon inte riktigt prata om, inte så här efteråt heller. Det är som om kvällen inte har existerat.
Det gör ont i hjärtat som mamma att läsa om grillkvällen - man vill ju så gärna att det ska bli lyckat. Men jag är dock övertygad om att ni gör allt för er flicka ska få de härliga sommarminnen man vill att barnen ska ha med sig.
SvaraRadera