En trött fredag

Trött... Det känns som den mest överskuggande känslan för närvararnde. Den ständigt överskuggande känslan. Hjärnan fungerar inte riktigt. Den är okej under dagen, men efter fem fungerar den sämre och sämre. Förkylningen gör inte saken bättre. Näsan vill inte sluta rinna och nysningarna avlöser varandra. Tack och lov inte någon feber ännu. Inte ens ont i halsen, bara lite lätt hosta. Kunde m a o vara betydligt värre. Har verkligen inte tid att bli sjuk nu.

Plattläggaren informerade igår att mosaiken till köket behöver finnas på plats på måndag eller senast på tisdag. Panik... Vi har inte ens valt... Som tur var fick jag ett inställt möte på förmiddag/lunch och kunde snabbt åka iväg med mannen till två kakelvaruhus och titta. Lyckades (självklart) komma för sent till mitt möte som skulle börja klockan ett... Lite pinsamt. Värdesätter att komma tid, men tappade tidsuppfattningen helt bland allt kakel. Jag hoppas verkligen att mina mötesdeltagare inte tog illa upp...

I morgon ska dottern på kalas. Har ringt in en av hennes assistenter. Hon kommer en halvtimma innan det är dags att bege sig hemifrån, vilket innebär att hon även kommer kunna hjälpa till att byta till kalaskläder på dottern.

Hade så mycket tankar om vad jag skulle skriva om idag, men det är som om det är omöjligt att tänka en mening full ut. Tankarna vill liksom inte riktigt fungera. Min ena syster ringde innan och det var i princip helt omöjligt att fokuserat lyssna på vad hon sa. Inte så att det var något ointressant eller att hon pratade väldigt länge, utan det ville liksom inte fastna det hon sa. Hon bör nog inte känna sig utpekad, för jag har redan fått be mannen upprepa sig ett par gånger ikväll för att jag inte riktigt har uppfattat vad han har sagt.