Andningsregistrering

Hur kan dagarna gå så fort? Jag tänker på kvällarna att jag ska skriva ner allt som har hänt och sedan plötsligt har tiden bara flugit iväg och det är dags att lägga sig.

Just nu är mannen inne på sjukhuset med dottern. Inte något allvarligt alls. En vanlig andningsregistrering och justering av hennes BPAP. Tanken är att försöka ställa in den så att den blåser lite mer försiktigt i början för att assistenten sedan ska kunna försiktigt vrida upp effekten. Förhoppningsvis gör det att dottern inte vaknar.

För första gången har vi en assisten med oss! Halleluja! Det innebär att mannen (förhoppningsvis) kan sova några timmar på plats och jag behöver inte ställa klockan på ringning i natt för att åka in och byta av. Därigenom slipper vi också att ordna med barnvakt till minstingen. Assistenten får samtidigt en utbildning i hur apparaten verkligen fungerar och kan ställa alla frågor hon möjligtvis kan ha.

Dottern blir förhoppningsvis utskriven i morgon förmiddag, men jag har bett förskolan att lägga undan lunch till henne ifall hon inte hinner dit i tid.

Nästa vecka är det dags för kardiologen. Vi lyckades missa tiden i slutet av förra månaden... Det var bara för mycket att hålla i huvudet för oss båda. Tack och lov var de förstående på barnsjukhuset och gav oss en ny tid ganska snabbt därefter.