Magsjuka

I tisdags började det. Första kräkningen. Kanske hon ätit något dumt...? Såklart inte. I går kom fler kräkningar och feber. Idag fick ytterligare ett antal handdukar slängas in i tvättmaskinen efter att magen vänt sig ut och in på dottern. Stackars liten... I morse började hon klaga över ont i magen, men var uppenbarligen ändå lite hungrig. 1 msk vatten, en halv skiva skinka och en mun näringsdryck räckte för att sätta igång två kräkningar med 20 minuters intervall. Tur att vi har tvättmaskin!

Mannen och jag hade möte på barnhabiliteringen kl 0830, så pappa var snäll och gick upp paniktidigt för att åka ner till oss och barnvakta. På väg till habiliteringen ringde jag sjukvårdsupplysningen. När bör jag bli orolig och åka in till akuten för att få dropp? Dottern började bli riktigt håglös och såg väldigt matt ut där hemma. Sjuksköterskan på sjukvårdsupplysningen hade väl inte direkt någon kompetens vad gäller dotterns diagnos, men tyckte att det kanske ändå var bäst att vi åkte in till akuten. Dropp var väl tveksamt enligt henne, men i vart fall vätskeersättning.

Väl framme på barnhabiliteringen rådfrågade jag sjuksköterskan där också. Hon tyckte vi skulle in till barnakuten så fort som möjligt, eftersom dropp nog var nödvändigt. För att underlätta för oss, så ringde hon till dem för att förbereda dem på att vi skulle komma och skickade även med oss Emla-plåster som vi kunde fixa med där hemma. Emla-plåster är en superbra uppfinning, framför allt när man kan få fixa med det där hemma - med tanke på att det tar 1-1,5h för dem att verka.

Det är verkligen underbart att barnhabiliteringen finns och att de är så omtänksamma. På akuten hög jag tag i en av personalen och vi fick komma före alla i kön och snabbt in i ett rum. En spjälsäng fixades fram, så att dottern slapp sitta i sin rulle och kunde vila ryggen. Barnakuten var lätt kaotisk - vår dotter var inte den enda med kass mage..., så den service vi gick det absolut inte att klaga på. Blodprov togs och det konstaterades att hennes värden var så dåliga att dropp behövdes sättas in. Efter flera timmar med dropp (dottern sov sig igenom), så var det en bra mycket gladare tjej som vaknade. Isglassen lockade inte alls, utan ett bett fick räcka när den börjat smälta. Känns skönt att veta att trots att hon inte, sedan sina frukostförsök, ätit mer än den lilla biten isglass idag så klarar hon sig i vart fall hela natten tack vare droppet.

En stor eloge till all underbar personal på barnakuten!