Sportis

Pappa kom ner idag. Vad skönt det är att ibland få hjälp av sina föräldrar. Att slippa vara den där präktiga mamman som fixar allt själv. Dottern skulle på Sportis på FIFH i Malmö och att åka dit med båda barnen är ibland verkligen ett test på stresstålighet och logistik. Först lyfta ut innerulle från bilen och bära in den i huset (den får inte köras utomhus). Tillbaka till bilen för att lyfta ut dottern, bära in henne och sätta ner i rullstolen. Av med jackan, så att hon kan röra sig. Tillbaka till bilen, ut med barnvagnen och lyfta ut minstingen, ner i barnvagn och köra in. Väl inne så kör förhoppningsvis äldsta dottern själv sin rulle.

Har man otur (som idag), så skriker minstingen otröstligt och äldsta dottern vägrar att vara i idrottshallen själv. Insisterar på att hon behöver hjälp med allt. Vid fikan måste någon annan hålla minstingen annars får hon ligga och skrika i vagnen under den tid vi fikar. Stressande och känns inte bra mot övriga. Klart att stora tösen ska få sitta på riktig stol - även om det innebär att jag måste sitta intill henne med allt fokus på henne. Om hon trillar av stolen, vilket är lätt gjort, så kommer hon inte att ta emot sig själv och kan därför skada sig ordentligt. Hon behöver också hjälp emellanåt för att kunna dricka. Bordet är högt och muggen är tung för henne att hålla i - trots att den är av plast. Då går det inte att samtidigt sitta med en bebis i knät.

Idag kunde jag smita ut och ta en promenad med minstingen tills hon somnade. Så underbart att få slippa lite av ansvaret, även om det bara är för 20 minuter.

Tack pappa för all hjälp!!!