Jag hoppas hon inte sätter i halsen...

I måndags var det uppföljningsmöte på förskolan och idag var det dags för samma typ av möte, fast på habiliteringen. Sjukgymnasten, arbetsterapeuten, specialpedagogen, barnsköterskan, dietisten... Eftersom jag befinner mig i Stockholm fick min man ta mötet.

Vi hade (i vanlig ordning) satt ihop en lång lista med frågor att ta upp. Mötet gick bra, men det som känns anmärkningsvärt är att ingen fortfarande riktigt vet hur vi ska göra om dottern sätter i halsen. Jag ställde frågan redan i somras, men fortfarande är det inte någon som vet. Nu har frågan gått vidare till muskelteamet och till muskelsvindfonden i Danmark. Det är fler barn som är i samma sits och där vet man inte heller hur man ska göra.

Hur kan det komma sig att inte någon har drivit denna fråga tidigare? Det kan ju knappast vara ett unikt problem. Har också svårt att förstå vad det är som gör att det är så svårt att veta hur vi ska agera. Mannen har nu krävt att vi ska få specialrekommendationer till dottern baserat på den kunskap de har. Sedan får de ändra rekommendationen om det behövs, när svaren från experterna har kommit. Förskolan behöver ju också få veta. Vi kan ju knappast säga till dottern att hon ska vänta med att sätta i halsen tills vi fått svar på hur vi ska göra....

Nu ska jag göra i ordning mig, krypa ner i den fina hotellsängen och sova. Har en elak magvärk som vägrar ge med sig. 2 dagar med mer eller mindre konstant magont är inte alls speciellt trevligt. Maginfluensa...?