Luciafirande

Idag var det luciafirande på dagis. Sången skulle vara utomhus, så vi föräldrar fick inte komma in och tjuvtitta på barnen, utan vackert stå och vänta utanför. Det var kallt. Väldigt kallt... Persiennerna var nerdragna. Antagligen inte bara för att vi föräldrar inte skulle kunna kika in, utan även för att barnen inte skulle se oss föräldrar innan de kommit ut. Minstingen lyckades se mig ändå. Plötsligt kom hon utspringande, med tårarna rinnandes ner för kinderna. Hon ville inte alls gå in och ta på sig det sista av luciakläderna. Jag fick helt enkelt följa med in och hjälpa till. Efter lite trixande så gick hon med på att vara kvar där inne tillsammans med de andra barnen och jag kunde smita ut igen.

Efter ett tag kom barnen ut. Alla såg ut som små troll med sina jackor och termobyxor under luciakläderna. Minstingen spanade efter mig och mannen och sprang direkt fram till oss när hon såg oss. Sedan stod hon hos oss och tittade på luciatåget. Dottern däremot sjöng för full hals. Det var mer än en sång där de sjöng någon variant av kanon eller rättare sagt ena halvan höll ett något snabbare tempo än den andra. Dottern tillhörde den snabba sidan.

Efter sången bjöds det på lussekatter som barnen hade bakat, lite pepparkakor, varm chokladmjölk, kaffe och te. Minstingen var butter fram tills att hon fått en pepparkaka i handen. Sedan åt hon pepparkakor och lussekatter så det stod ut genom öronen. Hon är en riktig gottegris.

Strax efter att vi kommit hem, kom stödfamiljen och hämtade dottern. Hon ska vara där över helgen. Minstingen fick bada badkar. Hon älskar att bada, men det blir inte så ofta när dottern är hemma. Det är lite omständigt när dottern ska bada, så oftast blir det när hon har en assistent som kan hjälpa till. Det var en väldigt lycklig minsting som badade med båda sina föräldrar som sällskap i badrummet.