Söta barn

Middagen ikväll var totalt kaosartad. Om någon hade spelat in middagen på film och jag och mannen hade fått se den om 20 år, så hade vi nog bara lett åt kaoset. Minstingen vägrade sitta stilla och äta. Om hon inte snurrade runt i stolen, så sprang hon upp och ner för stolen. Mannen bråkade en del med henne, för det är verkligen inte okej. Mitt i buset, så brukar hon göra något som gör det väldigt svårt att inte le mot henne. Hon är en riktig busunge och teaterapa. Sedan var det dotterns tur. Minns inte längre vad hon gjorde, men det var något som inte var okej att göra vid matbordet. När jag sa till henne, så tittar hon på mig med sina stora blå ögon. "Förlåt, mamma. Jag ska inte göra om det". Jag hinner inte ens humma eller kommentera, förrän dottern lägger till "Mamma, du är bäst i världen". Det är svårt att inte le. Jag säger till dottern att det förvisso är väldigt gulligt av henne att tycka så, men man får ändå inte göra så som hon gjorde. "...men du blev glad, mamma och det var det jag ville" säger dottern och ler. Vad svarar man på det? Det var bara att ge henne en stor kram. Det är underbara, om än busiga, barn som vi har fått.

I morse var blöjorna i princip helt slut. Två kvar... Inget annat att göra än att dottern fick träna med trosor tills vi hade köpt blöjor. Hon kissade på sig en enda gång under hela dagen! Fantastiskt duktigt! Jag hoppas att det håller i sig! Har gett henne så mycket beröm det bara går.