Söndagsfunderingar

Mannen körde för en liten stund sedan för att hämta dottern, som varit hos sin stödfamilj hela helgen. Minstingen sover och jag njuter av ett helt tyst hus. Jag och minstingen bakade shackrutor tidigare och det luktar fortfarande nybakat i huset.

Igår passade jag och mannen på att bada badkar tillsammans. Det blir inte så ofta att vi gör det. De fem nätter i veckan när vi har assistans kväll och natt, så känns det inte så lockande att krypa ner i badet i rummet intill dottern. Badrumsdörrarna till barnens badrum, där badkaret står, går inte att låsa och assistenten kan inte gå på någon annan toalett än den när dottern använder sin BiPAP. Det gör att det blir sällan vi badar tillsammans. Igår passade vi på att dricka champagne i badet och samtidigt titta på en film. Det finns helt enkelt vissa fördelar med både bärbara datorer och ett stort badrum.

Det är inte utan att jag saknar dottern. En helg är lång tid att vara utan henne. Samtidigt har det varit underbart att få fokusera på minstingen helt och hållet. Jag och mannen har lekt massor med henne och det har varit en lycklig minsting här hemma, som vid flera tillfällen har skrattat så hon nästan kiknat. Hon älskar verkligen att få mycket uppmärksamhet. Ju mer, dessto bättre. Det känns skönt att få leka med minstingen utan att behöva fundera på hur vi ska göra om även dottern vill vara med i samma lek. Vissa lekar fungerar inte riktigt för henne. Även om det går att hitta på en alternativ roll, så vill hon ofta göra på precis samma sätt som minstingen och det går inte alltid. Det är tungt att behöva berätta för henne att hon inte kan och vissa dagar är det mycket tårar, som när hon inte kan krypa runt i kojan under soffbordet som minstingen fixat till. Kojan jag och mannen ibland försöker fixa till brukar inte ens vara hälften så rolig, vilket minstingen ofta snabbt demonstrerar genom att gå därifrån, vilket orsakar stor besvikelse hos dottern, som i regel vill att minstingen ska vara i kojan tillsammans med henne.