Guldkant

Hur kan dagarna gå så fort? Har varit helt slut på kvällarna och inte haft ork att skriva något alls på bloggen. I onsdags hade vi gäster på eftermiddagen och sedan följde jag med ut en runda på stan på kvällen. Det blev en ganska tidig kväll - och en tidig morgon därefter... Inte helt enkelt att sova länge när solen gassar på och minstingens skrik går rakt igenom skjutdörrarna. Det är enkelt för dottern att komma fram, men inte speciellt ljudavskärmande.

Igår fick jag och mannen en stund för oss själva. Dotterns assistent erbjöd sig att vara hemma med båda barnen. Minstingen sover ju ändå och vaknar i regel aldrig innan morgonen. Så oerhört gulligt av henne! Dubbelkollade flera gånger om hon var säker på att det var okej. Självklart stannade vi hemma tills vi var helt säkra på att minstingen sov djupt. Sedan tog vi en promenad ner till havet (10 minuters promenad från vårt hus). Strax intill stranden finns en väldigt trevlig restaurang. Där satt vi i en timma och drack ett varsitt glas vin resp öl och bläddrade i en katalog från "Svenssons i Lammhult" och drömde om allt vi skulle vilja köpa till huset. Beställde in jordnötter. De passade inte alls ihop med vinet jag hade framför mig, men det kändes bara så oerhört lyxigt.

Vi var borta i kanske 1,5 timma, men det räckte för att det skulle ge den där extra energin. Idag har jag och mannen varit betydligt mjukare mot varandra än vad vi har varit på sista tiden. Så lite som behövs. Tackade assistenten massor när vi kom hem, men hon tyckte inte att det var någon större uppoffring, utan menade att det bara var att säga till om vi ville göra det fler gånger. Jag undrar om hon förstår hur mycket det betydde för mig och mannen att få komma ifrån och vara bara ett par. Det har varit så påfrestande under så lång tid med huset, dotterns situation med assistenter, bytet av assistansfirman, bostadsanpassningsbidrag... Ja, listan kan göras lång. Vi har mycket att ta igen, jag och mannen. Tror vi behöver lägga ner lite extra krut på att ta hand om varandra och vårda vår relation. Det är lätt att förhållandet tar stryk när man lever pressat under en längre tid.