Trotsålder?

Minstingen vill inte sova. Hon skriker och skriker och det kvittar vad vi gör, allt är bara fel. Det enda som är bra är när hon blir upplyft ur sängen och får springa omkring. Helst vill hon springa ner och titta på tv. Det tycker varken mannen eller jag är någon vidare bra idé.

Jag provade att ge henne vatten, men nej. Sedan lyfte jag upp henne och bar in henne till vårt sovrum. Tänkte att hon kanske var varm och det är lite svalare där inne. Hon ville inte sova. La henne bredvid mig i sängen och kliade henne på ryggen för att få henne att slappna av. Nej. Försökte sjunga vaggvisor. Nej. Till slut bar jag in henne, under vilda protester, till hennes säng igen.

Mannen var precis uppe hos henne igen. Denna gången hade hon slängt ut sin kudde. Han la tillbaka kudden, erbjöd vatten och gick och hämtade ett nytt Nalle Puh-plåster, eftersom det gamla hade trillat av och låg på golvet bredvid sängen. Så länge han var inne hos henne var hon hyfsat nöjd, men när han skulle gå blev hon arg igen. Nu skriker hon och gråter så att hon nästan tappar andan. Känns elakt att bara lämna henne i rummet, men känner mig lätt maktlös. Håller tummarna hårt för att hon ska bli så trött av allt skrikande att hon somnar på två sekunder. Att hon inte ska känna sig övergiven av sina föräldrar som sitter i köket och tittar på babymonitorn från hennes sovrum. Det är en bra bild och man ser hela sängen och hur hon rumstrerar om. Nu har hon börjat lugna sig lite och har i vart fall lagt sig ner. Alltid en början... Vill inte lägga mig förrän jag vet att hon har kommit till ro.

I morse ville hon upp kvart i fyra. Det är väldigt tidigt på morgonen... Gav upp till slut och lyfte upp henne. Återigen fick hon raseriutbrott när hon inte fick se barnprogram på tv. Hon låg på mage på vardagsrumsgolvet och bara skrek. Satt i soffan och väntade på att hon skulle lugna sig. Inte ens lönt att försöka trösta. Det är som om allt låser sig för henne. Efter ett tag reste hon sig och kom fram och la snyftande sitt huvud i mitt knä. Då gick det att trösta. Hon fick lite välling och blev åter lagd under vilda protester.

Jag hoppas att det är en trotsperiod, för då är det i vart fall övergående...