torsdag 5 november 2009

Huset sålt!

Så var huset sålt...! Idag skrev vi under kontraktet med tillsammans med köparna. Känns väldigt märkligt och lite lätt nervöst. Tänk om jag glömt upplysa om något? Tror inte att det finns så mycket att upplysa om, men ändå. De tillträder huset i mitten av juli, så vi får njuta en halv sommar av att ha en trädgård. I det nya huset kommer en stor jordhög att vänta. Har förhandlat till mig att vi tar med de fina rosenbuskarna som står utanför huset och som fanns i trädgården där jag växte upp. Känns bra att få ta med dem. Köparna verkade måttligt intressade av trädgården. Tror de kommer jämna det mesta med marken, men de menade att om det var något mer vi ville ha med oss till det nya huset så var det bara att säga till. Vi hade erbjudit oss att plantera annat i rosenrabatten, men det tyckte de bara var onödigt.

Svärmor kom hit i eftermiddags. Mannen ska iväg på konferens fred-lörd, så det ska bli skönt med lite avlastning. Innebär också att jag slipper ta ledigt från jobbet i morgon. Svärmor har det nog inte lätt alla gånger när hon kommer hit. Två övertrötta föräldrar som lätt hugger till när det går emot eller när saker och ting inte görs på "rätt sätt"..., vad nu det innebär... Det är nog svårt att ta det som en komplimang att om vi hugger till så innebär det att vi har tappat spärrarna inför henne, d v s vi båda ser henne som en mycket nära person. Tror inte hon ser det så... Hade nog inte själv sett det så heller för den delen. Fast visst hade det varit skönt om alla i ens omgivning hade en total förståelse och var överseende med allt. I vart fall allt det där man som förälder kan skylla sömnbristen på (vilket är rätt mycket)?

I morgon påbörjas kampen (?) om att få ändringar i beslutet om assistans. Har jagat handläggaren på Försäkringskassan, men det verkar vara lättare sagt än gjort att få tag på henne. Undrar vilka chanser vi har att få ett beslut till årsskiftet... Antagligen inte så stora. Nästa arbetsuppgift är att byta assistansbolag. Har fått nog av det vi tillhör idag. Känns inte som ett professionellt företag. För mycket strul - och det har jag inte tid med. Den lilla tid jag har över vill jag inte lägga på att jaga ekonomiavdelningen eller andra personer, inte heller vill jag behöva följa upp allt. Att få kopia på sitt anställningsavtal borde t ex vara en självklarhet - inte något som man ska behöva påpeka vid ett flertal tillfällen. Jag har jagat en kopia sedan juni... Det är inte okej. Det är heller inte okej att skicka felaktiga redovisningar eller att sätta ihop en budget flera månader efter det att budgeten borde varit fastställd. Någon redovisning av hur våra pengar har använts har jag heller inte fått.

Det är en djungel av assistansbolag på marknaden. Det märkliga är hur vissa klarar sig. De hanterar kanske ekonomin okej, men de informerar inte sina kunde om deras rättigheter. De borde säkerställa att de ansökningar som lämnas in till Försäkringskassan är ifyllda med info baserat på kundens behov, inte på något slentrianmässigt hanterande. Jag har verkligen lärt mig massor sedan vi tvingades in i denna värld av ansökningar till höger och vänster. Funderar ibland på att starta upp ett rådgivningsföretag för vilsna föräldrar.

2 kommentarer:

  1. Vilket fantastiskt inlägg, sitter här med stt stort leende från öra till öra. Jag är en 53 årig "tant" som pga. kloka vuxna för 50 år sedan fått just den uppfostran du ger till ditt barn, jag blev tidigt klar över att skulle jag komma någonstans i livet så fick jag jobba lite hårdare än andra men samtidigt fick jag aldrig höra att mitt funktionshinder skulle användas som en ursäkt för att slippa kämpa utan jag fick en stark självkänsla och man fokuserade på det friska i mig. Idag har jag facit på livet, jag har varit gift, skild, har ny sambo, tre vuxna barn, ett barnbarn, alltid jobbat med saker jag velat.
    Önskar att alla funktionshindrade barn och ungdomar hade föräldrar som du.
    Karin Schlyter

    SvaraRadera
  2. Hej Karin,
    Tack för dina värmande ord! Det är lätt att ibland känna att jag ständigt gör för lite för mina barn. //E

    SvaraRadera