Sömnbrist?

Mådde verkligen pyton när jag vaknade i morse. Dunkande huvudvärk - som hållt i sig sedan dagen innan och ett illamående som gav flash back till graviditetens värsta tid. Lyckades få i mig en halv kopp te, men sedan var det stopp. Drog mig för att köra till jobbet. Bilden av att stå vid vägkanten och spy kändes inte så lockande. Blev (såklart) ändå att jag tog mig i kragen och körde dottern till dagis och sedan direkt till jobbet. Petade ner en macka i väskan utifall matlusten skulle komma tillbaka. Det är ju knappast så att man mår bättre för att man inte äter... Blev lite bättre, men blev hemskickad när vi skulle ha avdelningsmöte. Det var inte någon som ville sitta bredvid mig, eller rättare sagt det var inte någon som var sugen på att befinna sig i samma rum som mig... Med tanke på mannens kräkeskapad i helgen och dotterns spyor natten till idag, så sågs jag som en potentiell smittohärd. Chefen tog mig åt sidan för att kolla så att jag inte skulle ta illa upp. Knappast! Var bara glad att få en anledning att åka hem. Sagt och gjort, vid 11-tiden åkte jag hem. Skönt. Höll på att somna i bilen. 2 alvedon, en timmas sängläge och ytterligare någon timma i lågsamt tempo gjorde susen. Mår hur bra som helst igen.

Gissar att det är sömnbristen som har spökat. Även om assistenten var här natten till idag, så är det svårt att ta igen allt på en natt. Att alla andra nätter ständigt bli väckt på natten rubbar sömnen så pass mycket att det är helt omöjligt att sova en hel natt även om möjlighet ges. Högst irriterande! Undrar om hypnos hade fungerat?