El-hockey

Jag och mannen tror att dottern komme älska el-hockey den dagen hon blir tillräckligt stor för att börja spela. 7 år har de sagt, så vi väntar. Fast ibland kan man ju få till överenskommelser, undantag. Planen var att försöka få till ett undantag när hon är 6. Ett år mer eller mindre... Hon kommer nog inte ha några problem att köra, men hon måste så klart förstå reglerna.

Häromdagen hade jag möte med sportchefen där de har el-hockey. Så nu är det klart. Dottern får komma dit och provköra. Nu. Vi ska bara ta kontakt med honom först, så att han kan förbereda tränaren på att vi kommer. Hon är kanske lite för kort fortfarande, men det kan man ju inte veta förrän man har provat. Det går tydligen att få en formgjuten sits hos ortopedtekniska, så att hon inte far runt som en vante i stolen.

Det känns stort. Sportchefen tyckte att man kanske inte alltid behövde hålla så hårt på åldersreglerna. Det viktiga är att hon kan köra stolen och att hon förstår reglerna. Så kanske... Vi får väl se först vad hon tycker själv. Hon fick prova en el-hockeystol när hon var 2,5 år. Då var stolen så stor och hon så liten att hon precis nådde fram till joy-sticken och kunde dra den snett bakåt, vilket fick till följd att stolen snurrade snabbt runt sin egen axel. Det gick riktigt fort. Dotterns förtjusta leende gick inte att missa. En fotograf från idrottsklubben var framme och tog hur många bilder som helst, på denna lilla lilla lyckliga flicka som körde runt, runt, runt med världens största leende.

En av arrangörerna var snabbt framme hos mig när han såg hennes fart och berättade att hon jag behövde få stopp på den så skulle jag kasta mig fram och dra i en av sladdarna. Jag hade antagligen slagit ihjäl mig om jag hade försökt...

Det skulle förvåna mig mycket om dottern inte skulle fasta för el-hockey. Det är en av få sporter som fungerar för henne, men där hon har desto större möjligheter att bli riktigt duktig. Ifall hon vill.