Nästa steg i vårt liv med assistenter

Ena assistenten hade sjukt barn, så vi har varit utan assistent i natt. Är helt slut. Två nätter utan extern assistent (normal helg) är tuff som det är. Tre nätter är riktigt jobbigt. Har funderat en del hur vi ska göra under julen när vi är en del hos mina föräldrar resp mannens föräldrar. De bor inte galet långt iväg, men 12 mil bort är inte en optimal pendlingssträcka för assistenterna. Hur gör andra? Det kan ju knappast vara så att vi är ensamma med dessa funderingarna?

Är i vart fall väldigt tacksamma för att vi haft avlastning under helgen. Igår var premiär för att ta med sig assistent när vi var och hälsade på några vänner. Mannen och jag pratade en del om det innan vi tackade ja till inbjudan. Skulle det kännas konstigt eller helt okej? Kan så här i efterhand konstatera att det kändes helt underbart. Att faktiskt kunna föra ett samtal, utan att hela tiden behöva springa fram och tillbaka för att hjälpa dottern och att hela tiden sitta på spänn för att höra om hon ropar. Det är inte alltid man hör så bra om hon trillar (beroende på hur hon trillar), så normalt sett har jag svårt att koncentrera mig på vad andra pratar om när vi är iväg. Har utvecklat en näst intill stålmannenhörsel, även om jag inte alltid litar på den och ändå springer fram och tillbaka för att kolla henne.