Fick följande berättelse skickat till mig per mail:
En dag frågar en son sin far: "Pappa, springer du en maraton med mig?" Pappan svarar: "Javisst" och de springer sin första maraton tillsammans.
En annan dag frågar sonen sin far igen: "Pappa, springer du en till maraton med mig?" och pappan svarar igen "Ja, självklart min son".
En dag frågar sonen sin far: "Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?" (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning). Pappan svarar igen "Ja!!!".
Här kommer videon till denna underbara, fantastiska historia:
http://www.youtube.com/watch?v=VJMbk9dtpdY
Exakt hur mycket sanning som finns i historien vet jag inte, men länken är helt sann och på youtube går det att hitta fler länkar och berättelse om denna underbara pappa som gör allt för sin son och som bevisar att allt är faktiskt möjligt! Blev riktigt rörd när jag såg klippet och var tvungen att kolla på en del av de andra klippen också.
Mot tuffare mål!
3 år sedan
Såg den och blev faktisk mycket rörd. Kände att, ja, det är väl precis så vi tänker ta vore barn med funktionsnedsättning genom livet. Var tvungen att skicka linken till alla mina vänner som har så kallade ”vanliga” barn och som ibland inte har en aning om vad det vill säga att vara förälder till et barn med funktionsnedsättning.
SvaraRaderaVore dotter har en muskelsjukdom, hon är 5 år och vill ju göra precis som alla andra 5 åringar, och det skall pappa och jag se till att hon får göra, men det kräver lite mera. Kan inte bara skicka ut mitt barn och cykla, måste vara med hela tiden, kan inte bara sätta mig på bänken på lekplatsen, måste vara med och få det till att kännas som att hon själv gungar ….etc. Jag gör det så gärna så, men blir ibland trött på att förklara at nej, hon kan inta springa med dom andra, nej hon kan inte gunga själv, nej hon kan inte cykla till grannen, nej hon klarar inte trapparna själva…
Men vi är ju så himla lyckliga for allt hon kan…..;-)))
Jag håller helt och hållet med dig! Vi vill också ge vår dotter en så "normal" uppväxt som möjligt med möjlighet att få göra samma sak som alla andra barn kan, även om det får bli på ett litet anpassat sätt. Vi försöker genom vår uppfostran lära henne att hon kan göra allt, men på sitt eget sätt. Samtidigt är det tungt emellanåt att behöva förklara och försvara sitt agerande. Vissa saker blir också så himla komplicerade bara för att hon är muskelsvag. Det fungerar inte att bara knacka på grannen och lämna henne där ett par timmar lekandes med deras barn, eller låta henne leka på gatan samtidigt som vi fixar i trädgården. Hon behöver ju hjälp med allt, hela tiden.
SvaraRaderaFör att inte tala om allt som ska packas in i bilen så fort vi ska åka iväg någonstans, framför allt om det är med övernattning...