Assistansansökan

Hur kommer det sig att det ibland känns som om man som förälder till ett barn med funktionsnedsättning behöver gå en 30 poängs kurs på universitetet i de lagar och regler som kringgärdar barnet? Borde inte LSS-handläggare, Försäkringskassan, assistansbolag och andra som arbetar med frågorna kunna ge mig information om vad som gäller? Information som jag kan lita på är korrekt och fullständig. Så är det inte.

Vår LSS-handläggare verkar inte ha full koll på vad som ingår i LSS och vad vi faktiskt har rätt till. När vi sökte avlösarservice så hävdade hon att vi inte hade rätt till det, trots att vi har beslut på att vår dotter ingår i en av personkretsarna i LSS. Inte förrän jag gjort en skriftlig förfrågan och där hänvisat till både lagtext och förbundsjuristen på RBU (som jag ringt och pratat med), så fick vi igenom det hela. Eller rättare sagt... Två dagar på raken fick jag muntligt ja för att handläggaren redan dagen efter skulle ta tillbaka... Tredje dagen gick det igenom och papper kom.

Kampen just nu gäller assistansansökan. Det finns miljoner assistansbolag. En mängd assistansbolag verkar vara startade av mammor som fått frispel på hanteringen av deras barn och på detta sätt även ser en möjlighet att tjäna en hacka. Problemet är väl att få har gått någon egentlig utbildning inom området och kvaliteten mellan bolagen verkar minst sagt variera. Det enklaste när man vill söka assistans är ofta att ingå avtal med ett assistansbolag och få hjälp från dem att skriva och skicka in ansökan till Försäkringskassan och kommunen. Valde ett assistansbolag på rekommendation av en annan mamma. Orkade inte ringa runt och försöka jämföra de olika bolagen. Är heller inte säker på hur en sådan jämförelse skulle gå till rent praktiskt...

Hur som helst så ringde en tjej upp mig från assistansbolaget, vi bestämde träff och hon kom hem till oss. Under ett par timmar gick vi igenom hur vår vardag ser ut idag och vad vi önskar att vi orkade hinna med, vilka krav vi har på oss från barnhab (som vi inte alltid orkar uppfylla) osv. Efter 2 veckor kom ett utkast på ansökan. Jag tillhör de männsikor som är övertygade om att man får bättre hantering av myndigheterna om man använder sig av ett korrekt språk och undviker t ex talspråk. Ansökan var undermålig sett ur det perspektivet. Förstår inte hur uträkningen gått till för de ansökta timmarna, men förutsätter att vår kontaktperson på assistansbolaget har koll på vad hon har gjort... Efter att ha arbetat om den ordentligt skickade jag tillbaka den och assistansbolaget skickade in den till F-kassa och kommun. Någon vecka senare kom den tillbaka - de hade missat att BÅDA föräldrarna behövde skriva under.

Efter att ha varit på utbildning på Ågrenska fick vi lära oss den magiska 20-timmars gränsen. Om de grundläggande behoven uppgår till mindre än 20h per vecka, så hamnar den hos kommunen i annat fall hos F-kassan. Kan kanske tyckas som om det kvittar - om det inte vore för att om den hamnar hos kommunen så finns det tydligen en praxis på att: 1) Timmar beviljade för grundläggande behov dras ner ordentligt - av någon anledning vill de inte ligga nära 20h. 2) Timmar ansökta för övriga behov beviljas inte alls... I övriga behov ingår t ex sjukgymnastik, läkarbesök, träning mm.

Kontaktade vår kontaktperson på assistansbolaget och ville ha en uträkning av antal timmar som räknas som grundläggande behov i den inskickade ansökan. Istället för att få svar på min fråga så får jag en mall för en tidsredovisning där jag själv ska räkna ut antal timmar som är grundläggande behov och antal som gäller övriga behov. Det slutar med att kontaktpersonen får köra hem till oss igen för att gå igenom. Jag får helt enkelt inte ihop det. Förvirringen är total. Efter att ha suttit vid vårt köksbord i 3h så har vi fortfarande inte lyckats få ihop tidsredovisningen och vad som är ännu mer anmärkningsvärt är att timmarna i ansökan och timmarna i tidsredovisningen inte går ihop... Det visar sig även att flera saker saknas och att en komplettering måste ske.

Några veckor senare får vi informationen att vår kontaktperson slutat och att man nu har satt en jurist på vårt fall. Känns tryggt på sitt sätt, men borde vi bli oroliga...? Är det så svårt att få igenom? Får vi inte igenom ansökan så går jag under... Vi har satt så stort hopp till denna möjlighet till avlastning att jag inte fixar ett nekande beslut. Jag kan ta att de drar ner på timmarna med hänvisning till föräldraansvar, men hamnar det hos kommunen vet jag inte vad jag gör. Om vi ska hinna med allt som kringgärdar dotterns sjukdom, sjukhusbesök, krav/önskemål från barnhabilitering osv så behöver en av oss gå ner till 50%, vilket inte ekonomin tillåter. Vi har helt vårdbidrag som ska täcka en del av de extra kostnader vi har och som ska möjliggöra att gå ner i tid, men det räcker inte långt. Vårdbidraget minskar heller inte den psykiska belastning som sjukdomen faktiskt innebär för oss föräldrar.