Rullstolsutprovning

Precis tillbaka från rullstolsutprovning på barnhabiliteringen. Tur att vi har en stor bil - 3 rullstolar och två barn tar en del plats. Behövde i alla fall inte ta med elrullstolen. Den hade inte fått plats. Som tur var följde dotterns extra resurs från förskolan med. Har för få armar och händer för att bära allt själv. Med bärsele till minstingen fungerade det finfint.

Det är så skönt att hjälpmedelcentralen ser över rullstolarna med jämna mellanrum. Allt eftersom dottern växer och blir äldre så ändras också hennes behov. Stårullen behövde få en pinne så att det går att köra den utan att knäcka ryggen (man måste hålla väldigt långt ner idag), innerullen behövde få justerad fotplatta och uterullen fungerar inte. Ingen nyhet, hon har aldrig klarat av att köra den. Gissar att den är för tung för henne, fast faktum är att hon klarade av att köra en liten bit inomhus med den idag. Får räknas som ett stort framsteg. Jag trodde inte att hon klarade mer än någon meter, men hon kämpade på. Däremot får hon fortfarande ta i ganska så ordentligt för att orka köra den och den energin måste tas från något annat. Hon har bara en begränsad mängd energi att fördela under dagen och frågan är var hon ska lägga sin energi. Antagligen bättre att hon lägger den på att leka, istället för att kämpa sig fram i en stor och klumpig uterullstol. Innerullen är hon superduktig på. Det är rikigt imponerande att se hur säker hon är på den, hon vet precis var hon har den och skulle klara en riktigt avancerad hinderbana - så länge den inte har nivåskillnader.