Att leka som alla andra

När jag kom hem från förskolan idag med döttrarna, så lekte det massor med barn på gatan lite längre bort. Om vår äldsta dotter hade kunnat gå, då hade hon antagligen inte kunnat komma fort nog ur bilen och sedan hade hon sprungit bort till de andra barnen och lekt tills maten var klar. Nu konstaterade hon bara att barnen var ute.

En mamma kom förbi med sin dotter och hälsade på vår dotter. Hon var juste och frågade om hon skulle titta till barnen under tiden jag släpade in allt från bilen. Det är en hel del prylar som ska släpas fram och tillbaka till förskolan varje dag. När alla barn var inne i huset, så gick hon fram till ytterdörren bara för att säga hej då till barnen. Vår äldsta dotter sa till mamman att "den lilla flickan får väldigt gärna komma in och hälsa på". Det fungerade inte för dem, utan de behövde gå hem, varpå min dotter blev väldigt ledsen.

Jag önskar att det inte hade varit så fruktansvärt krångligt att låta dottern gå ut och leka. Som det är nu så behöver hon först sättas ner i uterullstolen, sedan måste jag köra henne runt till allt eftersom hon inte orkar själv. Att samtidigt bära på minstingen och kunna hjälpa till när dottern faller framåt, tappar saker eller inte når är bara övermäktigt för det mesta. Resultatet blir att hon sällan är ute när hon är hemma, i vart fall är hon inte ute och leker med de andra på gatan. Känner mig som en dålig mamma, för visst har hon också rätt att få vara ute och leka precis som alla andra....