Stödfamilj

Vi har sedan rätt lång tid tillbaka en stödfamilj. Det är helt underbart! Lämnade dottern där i går kväll. Hon stannar nästan alltid fredag kväll till söndag kväll. Dottern är så glad i sin stödfamilj att hon inte alltid har tid att ens ge en kram när jag har lämnat henne. Känns lite märkligt, men samtidigt väldigt skönt, när hon kör in i "sitt rum" så fort hon kommit dit och kommit i sin rullstol. Hon vet precis var alla leksakerna är. Att stödfamiljen nyligen har fått en dotter bekommer henne inte alls. Det är ju samma som här hemma. Perfekt tajmat från stödfamiljens sida. :o)

Tror även att det är bra för minstingens del. Det är ändå så att äldsta dottern alltid kommer att få all den uppmärksamhet hon behöver. Den som riskerar att komma i kläm är lilla syster. Det finns nog en stor risk för att vi kommer uppleva henne som äldre än vad hon är och också förvänta oss mer av henne. Hon kommer ju att kunna så mycket som inte storasyster kan. För henne kommer därför dessa helger bli jätteviktiga.

Jag tror också att många föräldrar till barn med särskilda behov missar behovet av att vårda relationen till varandra. Det är lätt för många småbarnsföräldrar att "bara" bli föräldrar, att kärleken till varandra på något sätt ändras till att bli vänskap rätt och slätt. Jag tror att detta är en anledning till att det är så många skilsmässor bland just småbarnsföräldrar. Om man dessutom har barn med särskilda behov så sätts förhållandet ännu mer på prov. Det är slitigt att ha småbarn, men att dessutom ha den psykiska påfresning som det faktiskt innebär att ha ett barn med funktionsnedsättning sliter både på förhållandet och på en själv. Det är jätteviktigt att ta hjälp av antingen familjen eller på annat sätt, t ex via stödfamilj eller kortisboende. Det är inte att lämna bort barnet på förvaring, då har man valt fel ställe för barnet. Det är meningen att det ska vara ett ställe som barnet uppskattar att komma till. Vår dotter kommer alltid vara beroende av att andra hjälper henne. Ju äldre hon blir desto mer hjälp behöver hon. Assistenter kommer vara ett ständigt inslag i hennes vardag. Det är viktigt att både vi och hon känner sig bekväm med att andra människor finns omkring henne och hjälper henne. Jag hoppas att vår dotters stödfamilj alltid kommer finnas där för henne som en oas att komma till.

Sedan tror jag att vi har haft en fantastisk tur med stödfamiljen. Någon bättre familj kunde vi knappast ha fått!