Marsch för tillgänglighet

Igår gick vi med i marschen för tillgänglighet. Den arrangerades på 33 orter runt om i landet. Dottern var det enda barnet. Synd. Det blir så lätt att man tänker på vuxna och framför allt pensionärer när det pratas om tillgänglighet. Barnen glöms helt bort. Gjorde vad jag kunde för att dottern skulle hamna på bild. Vill göra vad jag kan för att påminna omgivningen om att det finns barn i rullstol också. Höll utkik efter journalister för att kunna lyfta fram barnperspektivet. I och med min roll i RBU, så kan jag få lite större tyngd i min argumentation - samtidigt som jag kan göra reklam för RBU. Hittade bara en enda journalist. Smet fram och frågade om jag fick göra ett uttalande, vilket jag fick. Han representerade en taltidning för bl a synskadade. Nåväl, alltid något.

Har sagt till arrangörerna att vi i RBU gärna är med och samarrangerar nästa år. Tror det är enda sättet att sprida infon. Tror också att marchen hade behövt marknadsföras lite bättre, t ex via tidningar, radio etc. Det var en beklämmande liten grupp som deltog... I vart fall om man ser till hur många personer runt omkring som detta gäller.