Jaaaaaa! Äntligen, efter att ha arbetat och kämpat sedan december förra året och sedan väntat på besked och kämpat ytterligare sedan januari, kom beskedet från Försäkringskassan. Ett besked som ger oss möjlighet att anställa någon som hjälper oss i vardagen, som ger oss möjlighet att orka vara vanliga föräldrar också. Föräldrar som leker och spelar spel eller som åker iväg på roliga saker. Föräldrar som inte ständigt tänker på hur många timmar som är kvar i skalet, hur mycket sjukgymnastik som är kvar att göra den dagen eller som bara är helt borta av trötthet för att inte ha fått tillräckligt med sömn på flera år.
Ikväll firade jag och mannen med en halvflaska Bollinger. Klart att det ska vara äkta champagne när man firar! Det känns konstigt, men samtidigt väldigt stort. En assistent är anställd och ytterligare en är på väg in. I morgon ska jag ta kontakt med assistansbolaget och prata om hur vi går ut med annons för att få någon som har möjlighet att komma in mer under veckorna. Tror det behövs.
Det känns konstigt, men ändå väldigt väldigt bra.
Mot tuffare mål!
3 år sedan
Skönt för er. Man ska inte ge sig gentemot försäkringskassan. Har själv ett handikappt barn.!!!! Barn och barn....han är 33 idag och vi har också kämpat föra att få assistenter kan du tro. Jag gillar inte "damerna" på försäkringskassan det är en sak som är klar, de lever i en helt annan värld, man får vända ut och in på sig själv om man ska få något som är en rättighet.
SvaraRaderaSköt om er
Kram Ingrid
Tack för din kommentar! Det är skönt att känna att man inte är ensam i sin kamp. Fast jag måste nog ändå ge en liten eloge till vår handläggare på F-kassan. Jag tyckte det var väldigt jobbigt de första kontakterna, men hon var extremt noga med att det skulle bli ett korrekt beslut, så trots att jag kom på fler saker som vi borde sökt för väldigt sent i processen, så menade hon bara att det var bättre att jag kom på dem nu än när beslutet var taget. Hon kunde ju lika gärna blivit misstänksam till varför det inte fanns med i den ursprungliga ansökan. Hon tackade också för att jag gav henne väldigt konkreta exempel, eftersom hon menade att det skulle underlätta för henne när hon skulle argumentera för sitt förslag till beslut.
SvaraRaderaFast oavsett om man har bra kontakter eller ej, så är det jobbigt och energikrävande att vara så på helspänn och samtidigt vända ut och in på sig själv. Att hålla sig till sanningen, men samtidigt tänka på hur man lägger fram sin sak, vilka argument man använder och också berätta lagom mycket. Egentligen vill jag ju bara berätta hur glad och söt vår dotter är och hur enkel hon är att ha med att göra (nåväl, kanske inte alltid då... Trotsåldern har ju sina baksidor....).