Kan jag gå när jag är 9 år?

Så kom det igen. Dotterns funderingar. "Mamma, hur gammal är jag när William är lika gammal som mig?". Jag svarade att hon då skulle vara 9 år. "Sitter jag fortfarande i rullstol då?" Det är svårt att svara annat än jakande på den frågan. Såg hur ledsen hon blev, även om hon inte började gråta eller sa något mer. Usch, det känns så hårt att behöva ge henne dessa svar. Jag önskar så att jag hade kunnat svara att tills dess har du lärt dig att gå.

En känsla av att vilja kompensera henne för allt ont fyller hela kroppen, men det går ju inte. Jag kan inte kompensera henne för att hon inte kan gå. Det går liksom inte. Har lovat att jag ska köpa ett par lila gummistövlar till henne. Jag antar att det är någon form av kompensationsbehov inom mig som lyser igenom. Mannen ifrågasatte om det var så smart att lova bort just ett par lila gummistövlar, innan vi vet om vi kan hitta ett par. Han har nog rätt, men nu har jag ju lovat...